Det blev ingen UltraTri ändå

Trots mitt försök att vara lite positiv så blev det inte så kul ändå. I onsdags så kom svaret från min senaste (i raden av) magnetkameraundersökning. Och det var ju tyvärr så att den sa det som den inte skulle säga; diskbråck i L4-5. Tredje gången gillt så att säga... Och så inihelvetesjävlaskittråkigt. Det här är nu verkligen officiellt den mest värdelösa säsongen ever. 

Som jag skrev förra gången så var ju min förhoppning att det bara skulle vara ett ryggskott och att jag då skulle köra om min kropp klarade av en big day utan några större problem. Och att ett diskbråck förmodligen skulle betyda no-go. Efter det att Adam (klubbkompis och läkare) meddelat mig resultatet av MR-undersökningen valde jag att hålla mig fast vid det där "förmodligen" ett litet tag till. I alla fall tills det att Adam fått klämma och känna lite på min rygg. Jag hade ju trots allt inte några speciella strålningar eller andra tecken på nervbaserade problem. Trodde jag i alla fall.

Men tji fick jag. Trots att jag "till vardags" inte har någon strålande smärta så var det inte några större problem att reta fram sådan genom att trycka och klämma lite på rätt ställen. Prognosen är ju liksom ganska god ändå; det är inte något jättestort diskbråck och jag är som sagt var relativt smärtfri redan nu efter ett par veckor. Men... det är fortfarande ett diskbråck och ett sådant läker inte ut på 3 veckor. Mobilisering och rörlighet är absolut medicinen för att bli bra. Men precis som förra gången jag hade diskbråck i det området så är det helt enkelt som så att löpning är alldeles för stötigt och påfrestande. 

Eller så här; simma och spring som du vill, börjar det göra ont på ett sätt som går att härröra till diskbråcket (alltså strålande och nervbaserad smärta), lägg av direkt. Spring gärna, men inte längre än max 15 minuter under de närmsta veckorna. Fortsätt ta behandling (läs massage). Och som ni då förstår blir det ju relativt svårt att med de premisserna köra UltraTri. Visst skulle jag kunna starta och köra dag 1 och 2 och sedan hoppa över sista dagen. Men det är liksom inte jag; jag skulle nog aldrig få för mig att starta en tävling som jag inte skulle vara beredd att slutföra eller som jag inte kände mig säker på att ha en god möjlighet att slutföra.

Jag får ju cykla i alla fall

Så i slutänden ett lätt men otroligt tråkigt beslut att ta. Och det mest ironiska; fysiskt är jag i ganska bra skick men mentalt ganska knäckt. Men förhoppningen om Kalmar lever fortfarande. Om än med alldeles för lite löpningen i bagaget. Ett par veckor innan Kalmar ska jag träffa doktorn och för min egen mentala hälsas skull hoppas jag verkligen på ett klartecken där.

Kan inte heller påstå att man blir direkt rik av att hålla på så här. Hade en förhoppning om Startklar för att täcka anmälningsavgiften till Klagenfurt. Men se det gick inte eftersom Startklar inte täcker tävlingar utomlands. Och hemförsäkringen (för resan) hjälpte inte heller eftersom reseförsäkringen inte täcker "syftet med resan" om man nu inte bokat allt i ett paket (typ fotbollsresa). Så typ 6000 kr åt skogen där. Men Startklar för Ultratri då? Nej, det går nog inte heller eftersom ett diskbråck inte räknas som en skada som täcks av försäkringen eftersom ett sådant normalt sett uppstår genom "förslitning, överbelastning eller överansträngning". Sedan hade jag förvisso bara fått tillbaka max 2500 kr för Ultratri trots att anmälningsavgiften ligger på 9000 kr. 

Tack som f-n ryggen...