Thursday, March 10, 2016

När kroppen inte gör som den ska...

När någon frågar brukar jag ju hävda att nyckeln till att jag, trots sen start i livet och utan bakgrund i övrigt, lyckats nå en hyfsad fysisk status ligger i att jag är envis, träningsvillig, att jag uppenbarligen har hyfsade gener för lång distans och det faktum att jag inte varit skadad någon längre period. Nu är det givetvis en sanning med viss modifikation för visst har jag varit skadad. Dock egentligen inte med något som hämmat mig under någon längre tid. Jag har haft ett halsdiskbråck som var jäkligt smärtsamt, men som till slut gav med sig och egentligen bara hämmade simningen. Jag har haft en irriterad hälsena (i somras) som tvingade mig att dra ner lite på löpningen under några månader. Men jag kunde ju fortfarande springa när det gällde. Jag har haft en krånglande mage, inte alls träningsrelaterat, men som gjorde att en del träningspass behövde avbrytas i förtid för att... ja, ni förstår.

Men, bortsett från det ingenting som gjort mig helt träningsoförmögen under någon längre tid. Jag har i princip inte varit sjuk heller (bortsett från flunsan under vintern 2011 och 2013). Givetvis handlar det om en del tur, men också om ett starkt immunförsvar och en hyfsat klok träning när det gäller att anpassa mängd och intensitet efter hur kroppen känns. Så lite ära får jag nog ta åt mig.

Men, som titeln antyder är väl inte allt riktigt 100 nu.... Det började för ett par veckor sedan med att jag hade känningar i nedre delen av ryggen. Det är ofta relaterat till min Bechterew och handlar oftast om en snedställning i bäckenet som kräver lite massage och lite knäckning. Händer någon/några gånger per år och jag vet precis vad det är och hur det behöver behandlas. Så jag gick och fick mig 90 minuters väldigt plågsam massage av rygg och ben. Fint så... om det inte vore för att det inte alls blev bättre, utan snarare tvärtom. Ett par dagar efteråt hade jag en rejäl smärta utgående från vänster sida och strålande ner i baksida lår och vad. Gick till napratat på Access Rehab och fick både knäckning och elektrifierade nålar i stjärten, och rådet att fortsätta och röra på mig.

Men det enda som hände var att smärtcentrum flyttade sig lite längre ner, typ utgående från höftkammen (ganska djupt in) på vänster sida och fortfarande strålande ner i baksida lår, yttersida knä och ner i baksida vad. Jag fick också ganska snart en ganska rejäl träningsvärk. Först trodde jag att det berodde på att min benlängdskillnad pga. höftrotationen rätats ut och att jag fick värk av att börja använda musklerna på "rätt" sätt. Men träningsvärk brukar ge med sig efter några dagar och det gjorde inte det här värken och stelheten. Jag kunde springa och cykla helt okej och det blev alltid "bättre" när jag blev lite varm, men måste nog ändå säga att jag var hämmad i min utövning. Jag kan inte heller gå normalt utan haltar.

Lanzarote - det är ju hit jag ska, inte till någon jäkla sjukstuga.
I tisdags morse hade jag ett cykelpass inplanerat på morgonen. En timme med diverse drillar, huvudsakligen i zon 2 (dvs. typisk IM-ansträngning). Problemet var bara att det gick skit. Eller för att nyansera det hela; siffrorna var skit. Den upplevda ansträngningen var nog rätt, men siffrorna som min effekt-mätare visade var inte alls kul. Jag låg ca 60 W sämre till än för 2 veckor sedan, och det är ganska mycket. Eller inget som man tappar på så kort tid. Till saken hör då att jag har en effektmätare från Stages, som mäter effekten på just vänster ben. Men just då var jag helt säker på att det var något problem med mätaren.

På tisdagseftermiddagen var jag på återbesök hos naprapaten för att få ytterligare lite knäckning och elektricitet. Men, det mindre roliga som vi konstaterade var att jag har jättedålig med kraft i vänsterbenet. Alltså så pass dåligt att jag inte kan stå på ett ben; höger inga problem, men vänster kan jag knappt stödja på. På kvällen körde jag sedan ett löppass, i princip identiskt med ett pass som jag körde för 2 veckor sedan. Med den skillnaden att jag nu fick kämpa rejält för att springa 20 sek/km i snitt långsammare och med 10 slags högre snittpuls. Och det med en löpform som haft en rejält uppåtgående trend under lång tid.

Så nu står jag alltså här. Med ett svagt vänsterben, ständigt stelt och värkande, och med löpning och cykling som är kraftlösa därefter. Jag haltar lätt, kan inte ta mig något på underkroppen utan att sitta ner och det är 10 veckor kvar till IM Lanzarote. Och jag vet inte heller riktigt vad det beror på, nervinklämning, inflammerat muskel- eller senfästa, eller va? Den strålande värken talar väl tyvärr för att det är nervrelaterat. Frågan är då också varför?

Känns ju så där om jag ska vara helt ärlig.

Någon som känner igen sig?

2 comments:

Carl said...

Har ingen gissning på vad det kan vara, men lider med dig och hoppas på snar bättring. Har haft mina skador och problem och även fast det känts riktigt tungt och omöjligt har det ofta vänt snabbare än vad man tror.

Kämpa på, men lyssna på kroppen!

Anonymous said...

Tråkigt för dig! Det låter lite diskrelaterat, alltså ett diskbråck.
Ta det lugnt och lyssna på naprapaten.