Vecka 53 - tema distans och pusha gränser

Runt nyåret finns det lite saker som man "ska" göra. Det ska skrivas årskrönikor, det ska önskas gott nytt år till alla man känner och inte känner och helst på ett väldigt kreativt sätt. Det ska göras kollage av årets instagrambilder och kreativa nyårslöften skall ges. Sen finns det ju vissa träningspass som skall köras också. Mest känt är väl kanske simmarnas 100x100 m som på något sätt skall fördriva tiden till 12-slaget. Eftersom jag pysslar med triathlon beslöt jag mig för att hitta utmaningar från alla disciplinerna.

Simning - 100x100
Förra året pressade jag lite på mina gränser genom att köra 60x100m några dagar efter nyår. Då blev det med starttid 2:15 (dvs. du startar din första 100:ing på 00:00, nästa på 2:15, nästa på 4:30 etc, hur lång vilan blir beror alltså på hur snabbt du simmar din 100:ing). Initialt låg jag nog på 1:50 per 100:ing och se sista hade jag stora problem att hålla under 2:00. I år ville jag köra hela passet och dessutom göra det med starttid 2:00. Jag hade laddat upp med några gels, två stora flaskor med vatten och en stor portion självförtroende. Visst är 10 km långt, men efter sommarens Forsbackaränn visst jag ju att det var klart möjligt.

Och det fungerade faktiskt! Första 3 km gick förvånansvärt snabbt. Till en början så jag jag en egen halv bana, men strax efter 8 var det dags för klubbarna att göra entré och jag fick byta bana ett par gånger. Till slut hamnade jag på pöbelns banor, men då det trots allt var ganska många som körde 100x100 gick det faktiskt riktigt bra trots lite olika farter. Det enda som jag saknade var ett par ben att ligga på, det hade gjort resan betydligt lättare. Dock en resa som faktiskt aldrig blev riktigt jobbig. Av alla 100:a 100:ingarna var det bara en som gick långsammare än 1:49 och det var den sista. Snittet över hela passet blev 1:46 min/100m och det ser jag som ett rejält framsteg.

Nu blev passet 3h40m långt istället för 3h20m som det skulle ha blivit med 2:00-start rakt igenom, men det beror på 2 kisspauser, 2 fixa-parkering-pauser, 2 äta-gel-pauser och lite allmänt socialiserande med andra simmare (och triathleter). Jag var lite orolig för att mina axlar skulle vara helt döda efter passet, men hade faktiskt inga känningar alls. Grymt!

Beviset!

Cykling - Rahpa Festive 500
Under 6 års tid har det brittiska cykelklädsproducenten och livsstilsmarkören Rapha utlyst utmaningen Rapha Festive 500 som helt enkelt går ut på att cykla 500 km mellan jul och nyår. Med tanke på att många är lediga i mellandagarna är det förvisso under en period med fler lediga dagar än normalt; men så ska alla julens måsten läggas på det hela och då är det helt plötsligt inte lika lätt längre. Sen ska givetvis kylan, snön och mörkret beaktas för oss som bor  på det norra halvklotet. Och med dubbdäck och moddiga vägar sjunker snitthastigheten snarare nedåt 20 km/h än uppåt 30 km/h och då tar varje km ännu längre tid. Ni förstår säkert.

Jag har i alla fall kört Raphas utmaning 2011, 2013 och 2014. Förhållandena har varierat från plusgrader och slicks till ymnigt snöfall, isgata och dubbdäck och till landsvägscykel på Lanzarote. I år, den milda vintern till trots, var det första gången som varenda mil gick på CX och med dubbdäck. Och då går det som sagt var inte snabbt. Slutade i alla fall på 503,9 km på 21 timmar och 2 minuter. Det betyder en snitthastighet på 23,9 km/h vilket är långsammast hittills, men ändå tillräckligt för att förtjäna ett fjärde tygmärke.

Nu vet jag inte om Rahpas utmaning kvalificerar in som något som en riktig cyklist "ska" göra; men faktum är att när jag körde utmaningen 2011 så var det ca 3000 world-wide som körde och idag, 4 år senare är det 72000 som registrerat sig för utmaning på Strava och kanske ca 20000 som klarat av den. Så onekligen är det en växande och välkänd utmaning i cyklistkretsar.

Gysingeforsarna - från årets långtur - Sanviken-Stockholm, ca 19 mil.

Åvavägen - väldigt fin vintercykling

Löpning - Årets första långpass
Ett event som anordnas av paret Peter och Ulla Lembke och Team Fakta. Heter ibland Årets sista långpass beroende på vilken sida om nyårsafton som löpet går. Det är i alla fall ett träningspass med ledarledda fartgrupper, 2 st depåer (vid 2 resp. 4 mil), en 6 mil lång bana med en sträckning som ger möjlighet att hoppa av och välja kommunala färdmedel när man känner att man sprungit tillräckligt långt. Framförallt är det gratis och väldigt (visade det sig) trevligt.

Mitt mål var att få ett bra distanspass i verklig distansfart och att slå mitt tidigare distansrekord på 45 km (Höga kusten trail). Någonstans innerst inne visste jag nog att det skulle krävas ganska mycket innan jag skulle hoppa av innan 60 km, även om jag hyser väldigt stor respekt för 60 km löpning; det är riktigt långt och känns absolut i hela kroppen. Vid starten kl 8:30 vid Slussen var över 200 pers på plats och en hel del kändisar. Jag hade speciellt riktat in mig på att hänga ihop med Andreas, Johnny och Daniel. Vi startade i "snabbgänget" med 5:45 min/km som riktmärke, Jag tyckte framförallt att det skulle bli intressant att starta i långsamt tempo redan från början och se vad det kunde leda fram till. Nu blev det dock inte riktigt så eftersom jag och Andreas råkade hamna i ett gäng som gick riktigt fort (nåja) med km-tider strax över 5 min/km. Vi insåg att det inte skulle vara en vettig strategi för att springa 60 km och lugnade därför ner oss lite efter 14 km och var då i ett ingenmansland. Vi första kontrollen efter 19,5 km kom dock den riktiga 5:45-gruppen in till kontrollen precis när vi var klara och vi bestämde oss då för att vänta lite extra och köra med den efter det.

Sen flöt det på riktigt bra. Stopp i Barkarby efter 32 km och en burgare på Max. Burgare kanske inte är den optimala löparmaten dock. Lite småsegt och kallt att komma igång efter det. Strax innan marathonpasseringen var det ytterligare en bakluckedepå med varmt kaffe och skumtomtar. Vid 45 km kände jag mig fortfarande pigg, även om benen nu började göra sig påminda. Men pulsen låg bra till och orken fanns definitivt där. Vid Brommaplan hade vi passerat 50 km och jag tänkte nog att det nu var läge att lägga ner verksamheten; distansrekordet var satt, jag var pigg och det är ju trots allt bara ett träningspass. Då sa Johnny åt mig att jag inte fick göra det.... och då var det bara att springa vidare.

Sista milen gick tempot faktiskt upp något och strax efter 15 återvände vi till Slussen. En totaltid på 6:32 och en löptid på 5:31 vilket faktiskt är ett snitt på 5:34 min/km. Inte alls illa pinkat! Skavankerna för dagen bestod av en stor blåsa på en tå, och annars inget mer. Magen höll och "dagen efter"-krämporna har begränsat sig till ett par relativt stela ben.

Slussen strax innan start 8:30

Många timmar senare.

Johnnys ultraskägg samlade en del is under dagen.

Målgång!

Vad blir det då?
Så, 10 km simning under ett pass, 500 km cykling under 7 pass och 6 mil löpning under ett pass, och allt detta inom loppet av 8 dagar. Vad blir egentligen det? Eva föreslog "Ice Man Challenge" och det är ju onekligen lite stuns i det. Oavsett vad så skulle jag faktiskt tro att jag är relativt ensam om att ha genomfört dessa moment. Jag har i alla fall inte sett någon annan i mina "kretsar" som gjort det.

Sen finns det säkerligen människor som tycker att det är helt dumt i huvudet att göra sånt här, men det bryr jag mig inte så mycket om längre. Jag är mest bara oerhört fascinerad och glad över att min kropp och hjärna faktiskt svarar så här pass bra och klarar av utmaningarna. Det är ren och skär lycka!