Tävlingsfartshelg om och om igen

Förra helgen hade coach Clas planerat riktiga roligheter till mig på lördagen: 3,2K simning på morgonen och därefter en eftermiddag med 2:15 cykel följt av 45 min löpning. Tänkta farter var inte direkt LSD heller, utan mer eller mindre tävlingsfart för HIM-distansen.

Huvudserien på simningen var 2x1000, med målet att andra tusingen skulle gå snabbare än den första. Inget maxande, utan lugnt och fint. Och det gick med nöd och näppe; andra gick 5 sekunder snabbare än den första, fast med en betydligt högre grad av ansträngning. Så av det lärde jag mig väl att ökande ansträngning genom serien ger en jämn fart. Och det är ju just det där som är lite lurigt för mig i simningen; jag har oerhört svårt att bedöma fart och det som känns som en jämn serie är oftast en serie med minskande fart.

På eftermiddagen var det sedan dags för 2 timmar och 15 minuters trainermys. 10 minuters uppvärmning och därefter 2 vändor om 40 minuter Steady följt av 20 minuter ModHard. Då jag f.n. räknar med en FTP på 275W valde jag 230W respektive 260W som mål. Det gick bra fram till sista 20min då det blev segt och då jag tappade ca 10W. Funderar på det där om det blir mer kämpigt att sitta på trainer och trampa exakt lika hårt i säg 40 minuter, jämfört med att cykla ute och få lite naturliga variationer. Nåväl, 232W i NP (drygt 84% av FTP) över 2:15 är ganska precis vad som rekommenderas för HIM-cyklingen så det är väl bra.

80 i snittkadens kanske är i lägsta laget, men så är jag ju en utpräglad lågkadensare också. Diesel typ.

Sen ut på löpningen och där blev det väl lite tråkigare. Planen var 3x15 där varje kvart gick som 4 min Steady, 6 min ModHard, 4 min Steady, 1 min gång. Jag siktade på 4:40 för Steady och 4:20 för ModHard. Och tyvärr slog krampen till redan under första kvarten. Blev tvingad till 2 stopp á någon minut vardera för att häva krampen som härjade insida lår och runt knäna. Sista halvtimmen kunde jag springa relativt obehindrat dock.

Klart frustrerande och inte första gången som krampen ställer till det för mig. För jag känner mig pigg, min puls är låg och fin och skallen klar. Men när insida lår krampar finns det liksom inte så mycket att göra. Viss kramp går att springa sig igenom, men när den kommer på insida lår är det för det mesta game over vad det gäller att prestera, efter sådan är det bara överlevnad som gäller.

Pannbenstråkbana

Men eftersom Clas är en så pass snäll coach så låter han mig göra detta igen nu till helgen! Och då får jag ju möjlighet att göra lite korrigeringar som kanske ger resultat. För det första ska jag dricka mer, för det andra har jag nu käkat extra magnesium och slutligen ska jag lägga mig lite lägre under cyklingen. Typ sikta på 225 och 255 istället. Löptempot vill jag inte ändra på eftersom det inte kändes som om det var löpningen som ställde till det i första hand. 4:30-tempo i snitt är ju trots allt måltempo för min HIM-löpning överlag.

Så i morgon lördag blir det bikefit med Björn Andersson, simning på Eriksdalsbadet (med 1x2000m som huvudserie), ett par timmars vila och därefter 3 timmar cykel+löp igen. Om det är hyfsat torrt ute så blir det premiär för Speedmax utomhus. Kan bli episkt. Slutligen söndag i soffan framför Vasaloppet. Yeah!