Paguera igen och slut på säsongen

Så här en vecka senare har väl haft lite mer tid att smälta smällen på Mallorca. Nu var jag väl i ärlighetens namn inte så vansinnigt knäckt efteråt även om jag tyckte att det var ett tråkigt sätt att avsluta en bra säsong på. Och givetvis har jag funderat en del på varför det gick som det gick. Någonstans landar jag ner på två faktorer: underskattning av banans "tuffhet" och underskattning av värmens påverkan. Och i kombination blir det givetvis inte bra alls.

Man är sällan särskilt snygg efter en triathlonsimning. Sedan är det något annat som är riktigt
störande och det är att jag ser ju f-n småfet ut på bilden... Men det är jag ju inte!

Min måltid på 4:45 hade givit mig en andra plats i M40-44 på ett EM, och så bra är jag inte. Visst är det lätt att säga så här i efterhand med facit i hand, men det är en orimlig måltid. Så skulle jag köra samma tävling igen under samma förhållanden hade nog 5:10-5:15 varit rimligare att sikta på. Och hade jag siktat på det hade jag förmodligen inte känt behov av att trycka på lika mycket på cyklingen som jag gjorde nu, då hade jag inte krampat och då hade jag kunnat avsluta med en 1:45-löpning i lugn och ro. Det hela påminner ganska mycket om mitt första race på Fuerteventura där jag också gravt underskattade hur tuff banan var och sålunda missade min måltid rejält, även om jag inte gick in i väggen. När jag sedan kom tillbaka nästa år gjorde jag ju en av mina bästa tävlingar någonsin.

På väg i serpentin uppför. Lagom avstånd mellan trampa och mark.

Nu hade vi ju som varmast på just tävlingsdagen så det var ju lite svårt att inse innan hur det skulle påverka. Däremot hade det nog varit bra att försöka köra ett varv av cykelbanan i tävlingsfart och att springa ett varv (5k) av löpbanan i tävlingsfart för att faktiskt förstå hur pass krävande dessa var. Så, några felaktiga mentala belsut och inställningar i kombination med värmen gjorde helt enkel att gick in i väggen, krampade och var slut som artist. Tror jag i alla fall.

Ja, det var en skittävling, men när man får springa i mål så här är det ju vart allt slit ändå!

*

Har nu vilat den senaste veckan och dessutom haft en lätt förkylning. "Bara" kört 5 st väldigt lugna pass (och cyklat till jobbet förstås) varav dagens lätta CX-rull på 1:53 var det i särklass längsta. Igår (lördag) gjorde jag inte något alls och det var riktigt svårt! Jag var extremt rastlös hela dagen och fick verkligen hålla mig ifrån att inte göra något ändå. Jag vet inte hur många gånger under dagen som jag var på väg ut för att i alla fall göra "något", bara simma lite eller springa lite i alla fall. Men jag höll ut. Ska nu försöka ta det lugnt även nästa veckan och sedan smyga igång så sakteliga under första veckan i november. Eller egentligen ska jag väl köra på lite intensivare under nästa helg då det är CX-tävlingar i Eksjö och Eskilstuna. Fast de är ju typ bara 40 minuter långa så det räknas ju knappt. Men mer om det senare.