Kvalitetsträning vs. annan träning - del 2

Fortsättning på detta inlägg.

Men… 6 högintensiva pass i veckan sliter väldigt mycket. I alla fall om du genomför dem på korrekt sätt. Risken är att du är för trött och inte orkar genomföra dem med tillräckligt hög intensitet och att de då blir så kallade mellanmjölkspass; dvs. för lugnt för att vara hårt och för hårt för att vara lugnt. De allra flesta coacher och förståsigpåare är relativt överens om att dessa pass helst skall undvikas. Kör högintensivt och kort eller lugnt och långt. En del av träningen är givetvis också att köra pass på den intensitetsnivån som ligger strax under ”hög intensitet”, men de ska inte vara basen i träningen och de bör dessutom genomföras på ett annorlunda sätt än hur kvalitétspassen är upplagda.

Så alla är givetvis överens om att kvalitétspass är en självklar del i träningen. De fyller ett syfte. Den i vissa lägen och av vissa bespottade mängdträningen (långt och lugnt eller LSD) fyller ett annat. I mitt tycke (och även den allmänna uppfattningen) är en kombination av dessa givetvis bäst och helt nödvändigt för att kunna prestera bra. Speciellt när det gäller tävlingar och utmaningar på längre distanser.

Tiden räcker ALLTID till... nästan.

Och då kommer vi ofelbart in på tid också. Alltså frågan om hur många timmar du tränar. Som jag tidigare talat om handlar det om att hitta tiden och att kunna pussla. Jag är övertygad om att de flesta faktiskt har tid att träna ganska mycket. Med god planering och framförhållning. Ett av argumenten till för kvalitétsträning heter ju bland annat att det är lättare att hitta tid till att köra korta pass med kvalitét. Och visst, all träning är bättre än ingen träning. Men att tro att intensiva pass helt kan ersätta behovet av distansträning, tror jag är att dra det för långt. Några högintensiva cykelpass förbereder dig inte tillräckligt väl för 5-6-7-8 timmar i aero-ställning och 6x1000m räcker inte för att springa en marathon på ett bekvämt sätt. Såväl den fysiska delen, att lära och vänja kroppen att arbeta enformigt under en längre tid, som den rent mentala delen, 6 timmar på en cykel är länge och 42 km är jäkligt långt att springa, är enligt min uppfattning nödvändig.

Nästa argument för att inte träna så mycket brukar vara: ”Jo men XX [väldigt duktig AG-atlet] tränar faktiskt bara 8 timmar i veckan och är jätteduktig och snabb!”. Jo, det kan mycket väl vara så att XX tränar 8 timmar i veckan… i snitt över en säsong. Vilket alltså inte innebär att 8 timmar är en MAX-vecka, utan snarare att veckorna varierar mellan ett fåtal timmar upp till 15+ timmar vissa veckor. Själv tränade jag ungefär 560 timmar förra säsongen och skiftade mellan veckor med 5 timmars träning upp till 20 timmar de allra mest intensiva veckorna. Det ger ett snitt på 10,7 timmar i veckan, eller drygt 1½ timma om dagen. Vilket är mindre tid än vad medelsvensken tillbringar framför tv:n varje dag.

Vad vill jag då ha sagt med det här? Först och främst, för att klargöra; all träning är (för det mesta) bra träning. Det är absolut inte något fel med att träna mindre eller annorlunda än andra så länge som du är medveten om vad du gör. En mindre träningsmängd, eller en ensidig fördelning av träningspass minskar (normalt) sett dina möjligheter att prestera bra. Och det är hel helt okej, så länge som du inte ska hävda att de som gör annorlunda gör fel. Sätt också din träning (typ och mängd) i relation till ditt mål. Är målet att klara sig under cut-off-tiden (på t.ex. en Ironman) då behöver du nog inte träna särskilt mycket alls; då är snarare utmaningen att hålla dig motiverad och skadefri under loppet. Och räkna inte med att du kommer att vilja göra det igen. Ska du under 12-11-10 timmar och gå i mål med ett leende på läpparna (nåja), då är det struktur och tanke runt träning och tävlingens genomförande som gäller. Och ganska mycket träning också. Punkt slut.

Näring är en bra sak att få i sig...

Och så den vanliga disclaimern; givetvis finns det personer som presterar hyfsat väl trots en skev fördelning av pass åt det ena eller det andra hållet. Det finns vissa som gör riktigt bra IM-resultat med väldigt liten del mängdträning och det finns personer som gör vettiga resultat med väldigt lite träning överhuvudtaget. Men… det handlar om ett fåtal som antingen varit väldigt lyckliga i det genetiska lotteriet, alternativt de som har en tidigare gedigen bakgrund inom någon konditionsidrott. Det är alltså långt ifrån normalläget. För de allra flesta gäller att en balanserad träning, en kombination av hårda och korta samt av långa och lugna pass, är det allra bästa receptet. Och bara för att ett visst förhållningssätt eller metod passar för en viss individ, behöver det inte betyda att det passar för dig. Du kan träna för lite, men i princip aldrig för mycket, så länge som du hinner återhämta dig, få i dig tillräckligt med näring och får vara skadefri.

Kör hårt, men smart, som Clas säger.