Tuesday, August 27, 2013

Får inte cyklister ha bråttom?

Läste nyss ut det senaste (om det nu är det, jag har en hel bibba tidningar på nattduksbordet som skall läsas) numret med Bicycling.  Det är i alla fall det där numret med Petter bärandes på en cykel på framsidan. Det är mycket Petter Alexis i numret; krönika, reportage och allt möjligt. Jag förstår inte riktigt varför just Petter får den framträdande rollen i tidningen, men han är väl polare med någon på redaktionen eller nåt.

Men det som stör mig är Petters krönika. I korta ordalag handlar den om att hans pappa cyklade mycket och cyklade in i en bildörr, Petter kör på Östgötagatan (kanske lite för snabbt erkänner han) och kör nästan på en cyklist som kommer från "fel håll" och hur han kokar över, ställer sig på gasen och kör efter cyklisten, en hätsk diskussion uppstår och så kopplar han tillbaka till pappan på något sätt och konstaterar att han absolut INTE skulle vilja skada någon cyklist. Jag förstår i alla fall inte riktigt poängen i det hela.

Det är i alla fall två saker i Petters krönika som stör mig en del. Och förmodligen stör de mig extra mycket eftersom jag läser dem i en dedicerad cykeltidning. Dels konceptet "misstänker att jag körde fortare än vad jag borde gjort" och "min första reaktion var ilska och jag ställde mig på tutan" följt av "kände jag hur mitt topplock gick. Jag ställde mig på gasen"… Näe Petter, hur mycket du än cyklar och gillar att cykla kommer jag aldrig att kunna förlika mig med sådana reaktioner. Att göra saker i ilska när man sitter i en bil är liksom inte okej, oavsett vad som händer utanför.

Eller som yrkeschauffören som i Nacka-Värmdöposten kommenterade någon artikel som rörde hastighetsövervakning på 30-sträckor vid skolor: "Det är för jävligt att en snut kan stå där och plocka ens körkort och förstöra ens liv när det kanske bara är så att man haft en dålig dag på jobbet". Bilar är hårda och mycket annat är mjukt… oavsett temperament eller dålig dag på jobbet.

Den andra saken var det här med att han (Petter) tyckte att cyklisten borde ta det lite lugnt vid körning inne i stan eftersom "det är väl ändå inte i stan du cyklar till dig ett proffskontrakt eller vinner SM".  Då undrar jag: varför får man inte ha bråttom när man cyklar? Varför är det så att varje gång som jag cyklar snabbt så är det för att jag tror att jag ska vara med i Touren? Som cyklist kan jag alltså inte ha bråttom till ett möte, att hämta barn eller att gå på affären innan den stänger. Frågar man en bilist som kör för fort om hen tror att hen ska platsa i STCC? Frågar man någon som går/småspringer på trottoaren ifall han tror att han ska vinna 100m på OS? Inte riktigt… Men så fort någon cyklar snabbare än genomsnittet är det memils hit, Tour de France dit och KOM-jakt på det. Men aldrig en dagishämtning.


5 comments:

Anonymous said...

Har du problem med trafikförordningen?
Petter erkänner sitt misstag, samtidigt som han uppmanar till att följa Trafikförordningen.
Anpassa hastigheten till omgivningen, Om du har bråttom eller ej måste du visa hänsyn.
Det finns alldeles för många som cyklar utan att tänka på vilken ska de kan åsamka. ja visst så gör bilister hela tiden, men varför skall du vara lika korkad som cyklist?

/Cyklist

Middleman said...

Hej Anonym Cyklist,

Har inga som helst problem med trafikförordningen. Och visst vore det väl trevligt om det räckte med att säga förlåt om man blir stoppad någon gång (även om det måste ske i en krönika).

Men tyvärr missar du min poäng. Det handlar inte om att försvara någon som cyklar vårdslöst (om du läst här på bloggen tidigare hade du förmodligen känt till min uppfattning i den frågan). Poängen är snarare att den allmänna uppfattning är att så fort man cyklar snabbt så handlar det om TdF-ambitioner, oavsett om det sker inom lagens råmärken och anpassas till omgivningen eller inte. Kan inte med det se hur jag har problem med trafikförordningen?

Fritz said...

Hallå,

Jag förstod i alla fall din poäng och du har helt rätt. Tror jag måste spinna vidare på ditt resonemang i mitt nästa inlägg, med självklart en återkoppling att jag fick idén av dig.

Jag kan bara hålla med dig om att vi cyklister måste också få ha bråttom (dock fortf. att följa lagen) varför är det alltid vi som måste anpassa oss efter alla andra.

Med vänlig hälsning
Fritz / Cykelbloggar

NLC said...

Men Mattias, hajjar du inte att man bara får ha bråttom i stan om man kör bil.


;-)

Unknown said...

Mattias, är helt enig i det du skriver.
Jag cyklar ofta samma vägar, om och om igen genom stan, och ofta snabbt UTAN att ha bråttom. Inte för att bli snabbare, utan för att jag är bekväm med det, och så länge det inte skadar någon annan eller på något annat sätt bryter mot lagen...
Både fotgängare, men framförallt cyklister, har ett förskräckligt dåligt ryckte i stan som respektlösa anarkister, och jag gör allt jag kan för att inte göra saken värre. Stannar vid rödljus och övergångställen, ser tittar bakåt innan jag svänger osv.
Snälla mediancyklist, även om du tycker att det är töntigt att cykla med hjälm, så kan du väl ändå acceptera rödljus och vägskyltar som gågata eller enkelriktat, har du ingen ringklocka kan du väl ödmjukt tjoa till för att få uppmärksamhet istället för att pressa dig förbi en stackars vilsen fotgängare som med iPhone i öron tillfälligt avskärmats från verkligheten. Sen kan du väl smörja kedjan och pumpa hjulen också...
Petter, fuck you - nu kör vi