Vintertid - i år igen

Minusgrader i morse. Och en nästa ogenomtränglig dimma. Denna vecka har det varit premiär för den fodrade cykelkepsen (med öronlappar), för lampor på morgonen och för tunna merinoullsvantar under handskarna. Vintern är på väg alltså. Jag har tidigare skrivit om vinterpendlingen och kan väl bara upprepa det viktigaste: Sluta inte cykla bara för att det börjar bli vinter!

• Tänk lite mer kläder - egentligen är det mest ett extra vindskyddande lager som behövs på kroppen och lite extra omsorg om händer, fötter och öron. Om du inte fryser lite under de första 10 minuterna av turen så är du för varmt klädd.
• Tänk lite mer tid - det går långsammare, särskilt när snön kommer och när dubbdäcken åker på (det går ju även långsammare för alla annan trafik också). 
• Tänk lite mer på utrustningen - cykeln behöver liiiite mer kärlek på vintern, någon avsköljning och kedjeinoljning ibland. Dubbdäck är väldigt bra när halkan börjar komma. Och lampor, glöm för guds skull inte det!

Viktor Barth-Kron (DN-orakel, eller "din stins i nyhetsflödet och dina stödhjul i samtiden"?!) beskriver vintercykling som en extremsport. Med tanke på hur uselt vinterunderhållet i Sthlm kan vara är väl i så fall all form av utomhusaktivitet under vintern, exempelvis promenera på den oskottade trottoaren, en extremsport? Förmodligen är det så att Viktor aldrig provat att cykla på vintern och därmed inte har någon aning om hur det fungerar? Och något som man inte provat kan ju vara lite läskigt och annorlunda. Tur att Viktor inte är matskribent. Det skulle ju vara tråkigt om något nytt och innovativt dissades bara för att Viktor känt just den smaken tidigare.

Vintercykling kan ju till och med vara helt underbart!

Och vad vill jag då säga med det här? Jo, gör dig själv /och miljön) en god tjänst och fortsätt (börja) cykelpendla även om det är kallt, halt och snöigt. Jag lovar att det är sååå värt det i slutändan. Och det behöver inte vara krångligare än punkterna ovan.

Frågor på det?