Jag har ju liksom en gås oplockad med tävlingen. Skulle ju ha kört den 2017, mellan IM Österrike och IM Kalmar, men var tvungen att kasta in handduken efter ett väldigt oplanerat diskbråck dagen innan det att jag skulle åka till Österrike. Ett tag trodde jag att UltraTri skulle vara möjlig att genomföra men tyvärr inte. Men tävlingen försvann ju inte från min Bucket list för det. Däremot är det ju liksom lite svårt att få planera runt den om man dessutom försöker att kvala till Kona och annat. 2018 blev ju efter det usla 2017 ett revanschår och ett år då jag gjorde en ordentlig satsning på IM. 2019 låg fokus på Icon Extreme Triathlon som jag fått en plats till och 2020 skulle jag göra ett "sista" försökt med IM-kval. Eller inte sista, men i alla fall ett seriöst försök att kvala och sen lägga ner lite IM-satsning till förmån för annat tävlande (ultra-löpning, UltraTri, andra icke IM-tävlingar) under några år. Eller i alla fall tills dess att jag igen skulle vara yngst i min age-group. Vilket jag ju var 2018. Men nu har ju 2020 ställs in och både IM Lake Placid och IM Kalmar är ju flyttade till 2021 så det verkar som om jag får stå ut med IM-tävlingar nästa år i stället. Men desto bättre då att jag kan köra UltraTri i år istället. Och om jag har lite flyt på min sida kanske även Ö-till-ö kan bli av.
När jag bestämde mig för UltraTri var det bara att damma av planerna från 2017 och sätta igång och uppdatera. Förra gången var det tänkt att David (TT-kompis) och Linnea (massageterapeut och kompis som jobbade hos Anna) skulle supporta. När jag outade mina planer hos mina närmsta träningskamrater så hakade Linda på direkt. Anna var inte sämre och vips var det bestämt att Anna och Linda skulle åka med mig från väst till öst. Träningen har löpt på mer eller mindre "som vanligt" med lite mer fokus på långa pass och en del riktigt tuffa helger. Jag tycker nog att det fungerat hyfsat bra och känner mig i så bra form som jag tror att jag kan vara inför tävlingen.
Jag räknar med att i princip är läget detsamma som inför förra vändan; simningen kommer att bli jobbig, men inget som oroar mig och detsamma vad det gäller cyklingen. Det enda som väl egentligen oroar mig är hur min rygg känns efter 51 mil i tempoställning. Och det som skrämmer mig är sista dagen med 90+ km löpning och 3 km simning. När jag delar upp sträckorna och tänker på det som 22 km uppvärmning, följt av ett vanligt simpass på 3 km och därefter 7x10 km löpning tycker jag egentligen inte att det låter så hemskt. Men inser givetvis att det är det. Tänker speciellt när jag kommer att springa in i Farsta och tycka att nu är jag nästan hemma, men ändå ha 25 km löpning kvar...
Innan deltagarlistan presenterades var nog ambitionen att gå för vinst. Rent teoretiskt och tidsmässigt borde det vara en rimlig målsättning. Men sen kom den slutliga deltagarlistan med bland annat Johan Hasselmark (multisportare i världsklassnivå samt vinnare av Celtman) samt en annan kille som varit med 2 gånger tidigare, har vunnit hela tävlingen och har den 3:e bästa totaltiden någonsin... Att vinna känns inte riktigt som en självklarhet och målsättningen blir nog snarare att göra så bra ifrån sig som möjligt, att klara 3:e dagen med hedern i behåll och att ha så pass "kul" som möjligt.
Jag kommer att posta lite mer information om hur det går att följa mig och vilka sociala kanaler som finns alldeles innan loppet.
No comments:
Post a Comment