På väg till Lanza!

IM Lanzarote ligger verkligen runt hörnet nu och det känns som om tiden gått väldigt fort på slutet. Men jag känner mig väl förberedd och har goda förhoppningar om att göra en bra tävling och få till en bra placering. För på Lanzarote är det inte tid som gäller. I alla fall inte tid jämfört med övriga IM som jag kört. På Lanzarote är det blåsigt, varmt och en herrans massa höjdmeter som skall avverkas på cyklingen. Vinden är, precis som på Fuerteventura, nordlig och ständigt närvarande. Ön är karg och kuperad och vindarna blåser rätt över. Löpningen är varm och utan en millimeter skugga. Simningen brukar beskrivas som en torktumlare. Så det blir väl bra!

Simningen är en två-varvs-loop med australisk exit (dvs. en löpning på stranden mellan varven). Simformen är bra och har varit på uppåtgående så något annat än ett PB är jag absolut inte nöjd med. Gärna nedåt 1:05, men definitivt under 1:10.

Cyklingen är som vanligt det som jag är osäker på. Det blev inte riktigt så mycket bergscykling som jag hade tänkt mig under dagarna på Fuerteventura och jag känner dessutom inte att jag kört riktigt så mycket och hårt som jag kanske hade önskat mig. Å andra sidan var just faktiskt cyklingen på Challenge Fuerteventura faktiskt ganska bra. Så trots allt har jag nog någon cykelform. Den stora utmaningen är då att inte gå för hårt i backarna på Lanzarote (där jag normalt sett är ganska stark) utan att faktiskt spara lagom på benen till löpningen. Cyklingen innehåller över 2500 höjdmeter och cyklar jag under 6 timmar så är jag nog nöjd med det. Tittar man på förra årets resultat (som enligt utsago var en ganska blåsig tävling) så räckte 6 timmars cykling ganska långt.

Cyklingen - inte helt platt

Löpning är det som jag verkligen vill lyckas med den här gången. Och då pratar jag inte nödvändigtvis om någon 3:15-mara, men däremot om en jämn och fin mara utan några större svackor och utan några längre gångpartier. Jag har inte återfått någon toppfart sen mitt diskbråck så särskilt snabbt springer jag inte. Däremot tycker jag verkligen att de långa löpningarna har gått riktigt bra nu under toppningsperioden och brickpassen. Jag springer med låg puls och med ett väldigt jämt tempo i min tänkta tävlingsfart. Utan att vara speciellt trött alls. Och nyckeln till att lyckas är precis som vanligt att hålla jämn fart och inte gå ut för hårt. Är målfarten 5:00 min/km så ska inte första milen gå i 4:45-tempo för då går det normalt sett åt skogen. Jag sticker ut hakan och säger 3:40 på löpningen.

Övergripande vill jag och tror jag på att jag har kapacitet att gå under 11 timmar. Sett till förra året räckte det till plats runt 20 i AG M40-44 och ca 140 totalt (inklusive proffs). Sen är det givetvis väldigt beroende på väder och vind också. Är det ett ”snabbt” år kommer inte sub-11 att räcka så långt. Jag kommer inte att kvala på Lanzarote. I alla fall inte i år och inte i den här AG:n. Men jag tror att det är en bana som borde kunna passa mig om det inte blir alldeles för varmt.

Nu ska jag återgå till att njuta av Berlin Tegel – kanske en av Europas tråkigaste flygplatser.

Typisk IM-löpning - fram och tillbaka några gånger och mycket pannben involverat.