Någon tävling och lite annat kul under den senaste tiden

Även om det som vanligt är stiltje på bloggfronten så betyder ju det absolut inte att det är stiltje i livet. Lite roliga prylar har jag minsann hunnit med. Vi tar det väl i tur och ordning.

Barkarby 200K GRUS!
Förra lördagen var jag ute på grusvägsäventyr. KBCK-sektionen inom Randonneurs Stockholm hade snickrat ihop en 20-milare med större delen förlagd på grus- och skogsväg. Och det blev ju ett riktigt äventyr i strålande höstväder. Det var ju den här lilla saken med att ingen hade kört rundan tidigare, vilket fick oss att misstänka att en del av rekognosceringen skett på Google Maps. Men ingen skugga över det vad det gäller helheten. Bortsett från ett skogsvägsparti på runt 8 km mellan Märsta och Knivsta, samt det faktum att vi vid ett tillfälle hamnade på mitt i en hästgård med en förbannad bonde, så var det väl alldeles utmärkt trevligt. Sträckningen var en tur-och-retur-bana med start i Barkarby, sen till Märsta, Knivsta, Almunge och sedan tillbaka samma väg bortsett från en annorlunda passage av Järvafältet.

Starten

Järvafältet

Jag körde CruX med svintunga kanttrådshjul dagen till ära. Finhjul och Dugast lertuber (á 700 kr st) hade inte känts helt rätt för 20 mil grus. Vi var 25 startande (inga egentliga kanoner, bortsett från DT då) så planen var ett jämt och hyfsat snabbt tempo. Det var en ganska samlad trupp fram till första stämplingen i Märsta. Några tråkiga asfaltstransporter, men också många verkligen kanonfina partier. Järvafältet verkar vara en (för min del) oupptäckt pärla. Halvvägs mellan Märsta och Knivsta (i en nu ganska decimerad förstagrupp) drog jag punkakortet. Givetvis när jag låg sist och inte hann ropa och vips var gruppen borta. Bytte slang, jagade och kom ikapp första gruppen precis vid stämplingen i Knivsta. De var på väg att åka. Jag fick dock en minut på mig och hängde på. Ett par mil senare var det dags igen. Smällpunka och sist i ledet. Sa några väl valda och bytte slang igen. Började nu bli lite nervös. Hade ju ”bara” två (nu punkterade) slangar med mig och var väl inte särskilt pigg på att behöva laga med lappar i skogen. Körde på ensam och kom till vändningen i Almunge precis när förstagruppen var på väg att åka igen. Kände dock att jag behövde ha något i magen och valde därför att stanna.

Almunge - förstaklungan på väg att åka när jag precis kommer in

Sen var det soloåkning hela vägen hem. Ingen kom ikapp och jag körde inte heller ikapp någon eftersom ingen släppte förstaklungan. Blev väl lite segt på slutet att köra själv (nästan 13 mil), men jag klarade mig utan fler punkteringar. Och after-bike-ölen på Lilla Barkarby efteråt var riktigt god. Överlag en riktigt vass avslutning på den något stympade randonneur-säsongen. Hade väl egentligen tänkt mig att hinna med en 60-milare också men det har helt enkelt inte funnits tillräckligt med tid och tillfällen. Vad den gäller den här breveten kan jag bara säga att grus är magiskt! Mer grus-lopp åt folket.

Stockholm Halvmarathon
Jag spontananmälde mig för några veckor sedan då helgen visade sig vara ledig och då Carl skulle springa också. Tanken var ett få springa en halvmara hyfsat fort och i hyfsad form. Utan att egentligen ha något belägg för det tyckte jag väl att 1:30 skulle vara en lämplig tid att sikta på. Bästa halvmaratiden innan var väl 1:37:45 från Vansbro Triathlon i år så det borde jag ju kunna slå. Fick plats i första startled, ställde in klockan på 4:15-tempo och sprang.

Trots att vädret var fint, stämningen var bra och kroppen kändes okej var det inte förrän på startlinjen som jag lyckades tagga till något. Eftersom jag inte sprungit särskilt snabbt eller långt, eller någon kombination av dessa, på senaste tiden kändes det inte som om jag hade någon riktigt fartkänsla i kroppen. Första milen gick ganska lätt på 42:18 även om backarna runt Stadshagen kändes riktigt sega. Norr Mälarstrand var riktigt tråkig och på Söder Mälarstrand gick det alldeles för långsamt. Den 1½ km långa slakmotan genom Tantolunden tog knäcken på mig och till slut gick jag in 1:31:26.

Upploppet

Och så här i efterhand måste jag väl tillstå att det med tanke på förutsättningarna är ett helt okej resultat. Det är ett rejält PB och en indikation på att jag borde kunna knäcka distansen på 1:35 på Mallorca. Stockholm Halvmarathons bana var väl kanske inte riktigt så platt och snabb som jag förväntat mig och publikstödet var väl inte riktigt i klass med Stockholm Marathon eller Göteborgsvarvet. Men bortsett från det helt okej.

Kompiscrossen
Tja, vad ska jag säga. Det var dagen efter halvmaran och benen var inte riktigt med. Banan för dagen (valdagen, denna svarta dag för Sverige) var klassiska Hästpojken. Jag hade med mig Valencia och hennes kompis Douglas. Planen var att köra och testa lite. Cupen startar ju snart och det börjar väl bli dags att rejsa lite på riktigt. Hängde med okej i ett och ett halvt varv, sedan såg jag V stå och se ut som en bekymrad hundvalp vid sidan av banan. Hon ville prata och vips var jag absolut sist. Jagade ikapp några placeringar under några varv, men var sedan tvungen att stanna bakom en häst på en av stigarna. När Johan ringde i klockan för 2 varv kvar var det slut på vilja och kräm i mina ben så jag lämnade in handduken.

Men trots att benen var lite halvslaktade redan från början kändes det nog faktiskt som om att det trots allt fanns en tillstymmelse till CX-form där i alla fall. Kanske kan bli lite bra ändå. På lördag är det avslutning i Stockholmscupen och då tänker jag köra.

---

Och så fyller jag ju 41 idag. Klart meningslöst.