Vintertid och allt är frid...

Instagram, Twitter, FB och allt sånt formligen översvämmas i vinterbilder. Allt ifrån "NEEEJ" till "Äntligen" till allmänt ironiska kommentarer om snöbilder kontra söta katter avhandlas. Och så finns det ju de som anser att det här med att lägga upp snöbilder är lite åt white trash/dumma svennar-hållet och ironiserar över detta genom att lägga upp egna bilder på snö. Fast ur ett ironiskt perspektiv. Men innerst inne tror jag ändå bara att de drivs av en egen önskan att lägga upp snöbilder. Men ingen vågar erkänna det. Ungefär som att de som drar mest bögskämt i grabbgänget i själva verket är bögar själva. För så har jag sett på film att det är. Nåväl, nog med meta-ironi nu.

Vi die-hard-pendlare har ju egentligen länge sett fram emot det här med snö och riktiga misärpendlingar. Och nu är vi här. I onsdags var jag på kurs och var av outgrundliga logistiska skäl tvungen att åka kommunalt - pendeltåg och t-bana. Och jag hatade varenda minut av det. Trångt, varmt, stresstempo och köer. Dessutom missade jag ju möjligheten till en riktigt härlig +1, snöblandat och kuling-pendling på onsdagskvällen.

På torsdagen var det dock dags igen. Återigen kurs (på Garnisionen) och dessutom ett simpass innan kursen började kl 9. Insåg att jag inte skulle hinna med att åka förbi kontoret om jag skulle simma och få i mig frukost, så då fick jag helt enkelt ta med mig ombyte istället. På sommaren går det att pendla i mötesvänliga kläder, men på vintern med temp runt 0:an och ymnigt snöfall är det liksom inte riktigt läge för det. Och det blir lite krångligare, men planerar man bara lite går det alldeles utmärkt.

Toalettombyte del 1

Toalettombyte del 2 - på en stor handikapp-WC. Lyx!

Alltså en riktigt härlig motvindspendling in till Garnisonen, med stopp på Eriksdalsbadet och ombyte på en liten toalett gick alldeles utmärkt. Frukost hann jag med också. Under hemfärden hann jag konstatera att större delen av min färdväg faktiskt var plogad. Bortsett från Skeppsbron (som vanligt en enda lång moddsträcka söderut) och Skanstullsbron... Ja, Skanstullsbron är ju ett kapitel för sig. Det är är 3:e året som jag vintercyklar och varje år har det varit samma sak: första snön kommer och temperaturen är runt 0, dvs. slaskigt. Ingen plogar bron (men väl på vardera sida om den). Cyklisterna gör spår i slasket. Under natten fryser det på och sen är underlaget spårigt och skrovligt resten av vintern. Riktigt trevligt är det när det ligger nysnö över spåren. Då har man inte en aning om hur det ska svänga och var kasten kommer. Jag är helt övertygad om att det är så som det beskrivs här.

Den hemmasnickrade vinterpendlaren fick äntligen bekänna färg. Och det funkade ju alldeles utmärkt.

Jag gillar vinterpendlingen. Skarpt. Jag gillar känslan av att ta sig fram för egen maskin och inte vara beroende av något eller någon annan. Jag gillar känslan av att många tycker att jag förmodligen är lite galen samtidigt som de nog är lite impade i smyg. Men så är det ju en extremsport också. Vad jag inte gillar är att det tar betydligt längre tid att få på sig kläderna. Och att det är betydligt svårare att inte bli svettig. Det beror väl på att det dels är svårare att klä sig rätt eftersom upplevd temperatur och kyla blir mycket mer beroende av vind och andra yttre betingelser, och dels beror det nog på att vintercyklingen har en lite annorlunda karaktär än sommarcyklingen. Dubbdäck och trögt underlag gör att du måste kämpa hela tiden, oavsett vilken fart du håller. Särskilt om du kör fixed.

Vy från Garnisionen. Slaskigt då, sen mer snö och påfrysning.

Men valet mellan att cykla eller inte cykla är självklart. Nu ser jag fram emot en snöig pendling hem. Till 1-timmes test på trainern följ av fredagsmyyyys. Over and out!