Vintermaraton 2012 - check [RR]

Då var maran avklarad. Inte med bravur tror jag, men helt klart godkänt och med de flesta av målen uppfyllda. Som jag tidigare skrev var det några saker jag ville få koll på:

• Springa hela distansen - jo det gjorde jag. Några gångsteg i samband med dricka, men annars löpning hela vägen. Även om det var lockande att gå lite i sista backen på sista varvet.
• Få en känsla för distansen - ja, 42 km är långt. Inte oöverstigligt, men långt. Och det kommer definitivt vara ännu längre efter 3.8 km simning och 180 km löpning. Men det är ett senare problem. Jag är i alla fall inte avskräckt.
• Springa på under 4 timmar - ja, det gick också. Med tanke på mina resultat på 10 km och halvmaran borde jag definitivt vara kapabel att springa under 4 h, kanske snarare nedåt 3:40 egentligen (utan att lägga att för mycket specifik löpträning). Nu landade jag på 3:50:16 vilket är så där lite snyggt mitt i mellan.
• Hålla ett jämt tempo och med negativ split - nja, det sket ju sig kungligt. Mer om det nedan.

Negativ split- jomenvisst

Själva loppet då? Cyklade till kontoret vid Tessinparken (via nummerlappsuthämtning) och bytte om. Här skulle jag dessutom möta upp med Sebastian och hans svensexa. Som en första del av denna skulle han få "förmånen" att springa lite med mig. Vädret var kyligt med temp nedåt 3-4 grader och omväxlande molnighet. Okej, men lite väl kallt alltså. Efter det att Basse och gänget dykt upp, och vi försett honom med lite vackra kläder bar det av till starten.

Första delen av loppet blev väldigt lugn då jag sprang med Basse. Han var nog helt säker på att han inte skulle behöva springa en hel mara, däremot så var han nog inte helt säker på huruvida det var tänkt att han skulle springa 8 km eller inte. Tror att han blev ganska lättad när resten av svensexegänget tog emot och plockade honom av banan efter ca 2.5 km. Jag satte fart och sprang vidare.

Svensexa

Min första tanke var att jag i alla fall skulle "springa ikapp" den tiden som jag tappade under den första biten och sedan lägga mig på det tänkta 5:35-tempot. Men så blev det ju inte. Uppenbarligen så grymt svårt att hålla igen när benen är pigga. Upp till 10 km gick det under 5:10-tempo och sen nästa 20 km i ett 5:20-tempo i snitt. Sen var det egentligen under det sista varvet (6,8 km) som jag tappade i förhållande till måltempot då jag snittade runt 5:55-tempo. Alltså ingen rasande spurt. Och ingen negativ split. Men en väldigt god marginal till 4 timmar.

Sen så finns det egentligen inte så mycket mer att säga om loppet. Ungefär 200 personer sprang maran, och med 200 pers utspridda över ett varv om 6,8 km blir det ganska glest mellan löparna. Banan var hyfsat lättlöpt, men med en del jobbiga slakmotor. Inte mycket till publik, men några entusiaster som hejade på alla. Så gott som alla funktionärer var väldigt peppande och kom med glada tillrop hela tiden. 6 varv på en platt bana blir inte helt kul. Jag hade telefon och hörlurar med mig, men satt faktiskt aldrig på mig dem. Blev väl inte tillräckligt uttråkad. Kände mig väl hyfsat pigg hela vägen utom på sista varvet. Det kändes faktiskt helt ärligt ganska onödigt. Även ösregnet och kylan på sista varvet kändes ganska onödigt. Men nu är det gjort!

Så här ser jag ut när jag fotar mig själv efter ett halvt marathon

Och så här spännande var det att ha kommit halvvägs

Epilog: 

Frös som en liten bäver när jag cyklade tillbaka till jobbet för att byta om. En lång varm dusch gjorde dock susen och när jag summerade ihop mina skavanker så hittade jag endast en lite blåsa på höger stortå och ett litet söm-skav från underställskalsongerna. Men ingen kramp eller annat. Anna kom och hämtade mig så att jag slapp cykla hem i regnet. Efter en stor fet pizza var det dags för Halloween-fest hos några grannar. Det blev sent, mycket dans och en hel del drinkar. Och på söndagsmorgonen kom jag inte upp ur sängen.

Alltså inte för att jag var speciellt trött eller så. Jag kom helt enkelt inte fysiskt upp ur sängen eftersom jag var helt låst (med ganska rejält smärtor) i ländryggen. Söndagen spenderades i sängen. Igår (måndag) var jag lite mer rörlig och kunde komma iväg (bli skjutsad) till naprapat Lasse, som dock inte lyckades knäcka mycket alls. Idag (tisdag) lyckades jag faktiskt cykla till Lasse, som denna gång fick upp det mesta. Hoppas på att kunna träna imorgon igen. Och så kanske jag har lärt mig något också. Kanske.