Saturdays=Youth

För några år sedan hörde jag en låt på radion (P3 av alla kanaler) som satte sig direkt. Gruppen hette M83 och låten hette "Don't Save Us From the Flames". Jag lyckades få tag på just den låten (fråga mig inte hur), men när jag lyssnade på den visade det sig vara en helt annan låt. Lite ytterligare efterforskande visade att det man spelat på P3 var en exklusiv remix, som jag än idag inte fått tag på. Ett tag fanns det dock ett 30 sekunders smakprov på M83:s hemsida. Sidan var dock inte uppdaterad och det verkade som om gruppen lagt av.

Hursomhelst skaffade jag mig exemplar av deras tidigare skivor: "M83", "Dead Cities, Red Seas & Lost Ghosts" och "Before the Dawn Heals Us". Det visade sig vara riktigt bra (jag har tidigare nämnt dem här). Härom dagen upptäckte jag att M83 faktiskt lever... och att man släppt en platta som är riktigt bra; "Saturdays=Youth".

Ljudmattorna är kvar och det är fortfarande väldigt mycket elektronisk shoegazing för 2000-talet. Men melodierna sitter som smäckar och fasen vad vackert det är emellanåt. "Skin of the Night" är så vacker att skinnet knottras och jag får nästan en tår i ögonen. Jag har alltid varit svag för ljudmattor och M83 levererar dessa elektroniskt på allra bästa sätt. Lägg till detta en dyster melankolisk stämning och en ohyggligt vacker kvinnoröst som dyker upp emellanåt. Om man strippade Spiritualized på gitarrerna och distortionseffekterna och lät Jason Spaceman endast få synthar att arbeta med så tror jag att det skulle låta ungefär som M83.

Jag vet inte vad det är, men jag är verkligen såld på fransk elektronisk musik. Airs lugna, vackra och avskalade melankoli gör mig lycklig, tidiga Daft Punk får mig att dansa på väggarna, Sebastian Tellier får mig att sitta stilla med ett fånleende på läpparna, J.U.S.T.I.C.E. ska vi inte ens tala om och M83 har jag avhandlat här. JMJ håller kanske inte idag, men han har varit enormt viktig. Och jag har inte ens kommit till Laurent Garnier ännu....

Förutom "Skin of the Night" lyssnar jag just nu på "Ibland gör man rätt ibland gör man fel" med Markus Krunegård från den utmärkta plattan "Markusevangeliet".