Det finns tydligen någon som tycker att jag skall blogga mer. Jag lovar att anstränga mig lite mer… kanske skippa frukosten eller eftermiddagsfikat till förmån för en postning. Eller kanske inte skriva så jäkla långa och ambitiösa inlägg, en del personer formligen vräker ur sig poster på 2-3 meningar styck. Men det är nog egentligen inte riktigt min stil. Men jag lovar att bättra mig och snitta 5 inlägg i veckan i fortsättningen.
Titeln på denna post syftar till helgens aktiviteter som tillbringades på Östersjön med fru, två galna vänner och en mängd packade och karaokesjungande finnar. I Helsingfors fick vi dessutom uppleva McDonalds och en vacker och poliseskorterad parad på scouternas dag. Bara en sån sak!
Finnar verkar gilla karaoke. Finnar verkar gilla sina vemodiga och långsamma tango-dansbandslåtar till taffliga arrangemang. Finska språket är totalt obegripligt. När jag ser texten framför mig på karaokeskärmen slås jag av två tankar. För det första går det verkligen att sjunga med om du hinner läsa tecknen, inga uttalsproblem eller krångliga sch-ljud där. För det andra funderar jag över varför varje strof i en finsk består av i snitt 2.5 ord? Innehåller varje ord en stor mängd information, som t.ex. muikooluuorää som betyder ”kille under 20 som iförd ett par extremt fula solglasögon (inomhus) kan sjunga en hel låt exakt en halvton under den korrekta melodin”. Eller är det så att varje ord är så långt att det helt enkelt inte går att få plats med fler?
En annan sak jag undrar över är varför en grupp med 30 tokfulla finska 18-åringar blir mer uppspelta av att höra en av ovan nämnda tango-dansbandslåtar än att höra någon av dagens radiodängor? Frågorna är många (fler än dessa) och svaren är få. Förmodligen måste man vara finne för att fatta.
Och till sist: missade ni CL-semin igår får ni skylla er själva. Sagolik avslutning på en match som måste vara godis för varje person som har minsta fotbollsintresse.
No comments:
Post a Comment