Wednesday, April 4, 2007

De hittills 15 viktigaste skivorna i mitt liv (plats 9-8)

9: Global Communication - 76 14 (1994)
Under 1994 var ambient house stort, Dr Alex Paterson var kung och mängder nya musikstilar såg dagens ljus. 1991 träffades Tom Middleton och Mark Pritchard. De har gjort musik i många former och under många namn, varav kanske Link, Jedi Knights och just Global Communcation är de mest kända. Det som är mest imponerande med Tom och Mark är på vilket sätt de faktiskt behärskar de många stilarna de sysslar med, oavsett om det rör sig om progressive house, jungle eller ambient.

När det gäller framgångar och uppmärksamhet är det ”76 14” som är störst. Albumet kan kanske i vissa delar klassificeras som ambient house, men framförallt är det ambient. De 10 låtarna (namngivna efter sin längd) flyter långsamt och vackert fram. Harmonier och melodier ligger i perfekt synkronisering. Teman flyter in och ut i en låt och återkommer i förändrad form i en annan låt. Det är oerhört vackert och meditativt och har en superb balans mellan skönhet och den mer mörka sidan av genren; något som genomsyras av allt som Tom och Mark är involverade i.
”76 14” anses av många vara det viktigaste albumet i genren under 90-talet och i mitt tycke har det inte senare kommit något album som ens varit närheten av att vara så pass fulländat som detta.
Det finns mycket att säga om bröderna Liam och Noel och deras Oasis. Något man kan vara relativt säker på är att de inte lämnat någon oberörd. Beatles-influenserna kanske var lite för tydliga och Liams dryghet skrämde bort många. Oasis var ytterligare ett i raden av brittiska band som blivit enormt hypade innan första plattan ens var såld. ”Definitely Maybe” kom ut 1994 och gjorde i princip ingen besviken. Ett år senare var det dags för det svåra andra albumet.
Själv hade jag hittat till Oasis genom hypen. Brittisk musik upptog en stor del av mitt liv vid den här tiden och Oasis var bara ett naturligt steg. ”(What's The Story) Morning Glory?” är faktiskt ett av de första album som jag verkligen väntat på. Dagen det släpptes hängde jag på låset till Skivörat och var förmodligen en av de första i Uppsala som fick tag på det. Efter en första genomlyssning konstaterade jag att det inte bara levde upp till de högt ställda förväntningarna, de överträffade dem med råga. Eftersom det finns mängder av hyllningar till skivan och varje låt är noggrant dissekerad tänker jag inte göra det här. Jag nöjer mig med att konstatera att ”(What's The Story) Morning Glory?” är det näst bästa rockalbumet under 90-talet och att ”Champange Supernova” slår det mesta.

No comments: