Live Slow, Ride Hard

Bra träningshelg!

2012-02-12T22:29:00.000+01:00

Eftersom jag jobbat som en skogstokig iller den senaste veckan passade jag på att ta ledigt i fredags och åkte upp till svärföräldrarna i Sandviken.

I fredags blev det längdskidor 27km på 1:57 i Högbo Bruk (en fantastiskt bra vinteranläggning). Tog det säkra före det osäkra och höll mig till 15km-rundan som är en otroligt bra stakningsrunda inför kommande långlopp. Jag brukar dock avstå sista sträckningen utåt blixtbackarna och avsluta via vägarna istället eftersom jag prioriterar stakning framför saxbackar och vansinniga utförslöpor. Körde även 3km med Valencia (som kört 2km med övriga familjen gåendes innan). Ägnade även 45 innan jag kom iväg åt vallning... Det är inte kul att valla och en av de sakerna som är allra sämst med längdskidor. Fick dock till ett hyfsat glid och ett bra fästa.

Valla is the shit!

På lördagen kom ett gäng från Hovfets Sub8.30-grupp och plockade upp mig i Sandviken för vidare färd till Velodromen i Falun och en introduktionskurs. Vilken jäkla kick! Kommer mer om detta i ett separat inlägg.

Velodromen - teaser

På söndagen var det återigen dags för längdskidor. Vädret var strålande (0-gradigt och klarblå himmel) och det var full med folk i Högbo. Hade lagt på fästvalla (burk) hemma och nöjde mig med det. Glidet var inte alls bra och fästat jättebra, men förmodligen lite tjockt vilket gjorde att det högg till ibland. Började med att köra nästan 6km med Valencia, som verkligen var jätteduktig. Pappas tjej! Sedan gav jag mig själv iväg. Körde 15 (avbruten), 10:an (avbruten vid skidstadion) och slutligen 15 (avbruten) igen och landade på 32 km på 2:23. Inte mycket att hurra över fartmässigt alltså. Men betydligt sämre glid och en något seg kropp gjorde nog sitt till.

Men en weekend med 60km längd och 4h velodrom är ju aldrig fel!

V öser på!

Eftersom ingen annan tar kort på mig får jag göra det själv.

Löpning +ANNAT

2012-02-09T11:36:00.000+01:00

Det blev ingen skidåkning i tisdags. Kollade upp skidspår.se som lovade dåliga och sönderblåsta spår med genomslag i Ågesta. Då dessutom klockan sprungit iväg fick det bli en löptur i stället. Återigen var det ett tag sen senast (typ 2 veckor?) eftersom jag åkt skidor och varit sjuk. Detta har faktiskt resulterat i en lätt träningsvärk idag. Bara en sån sak.

Strax över 14km på 74min blev det. Låg på 5 min/km-tempo fram till 10k och därefter 5:30 min/km-tempo under sista 4 km. Generellt riktigt pigga ben och inga som helst problem att ligga på 5-tempot med en puls runt 150 bpm (drygt 80 % av max). Jag är dock lite orolig för mitt högra knä som har spökat lite ända sen jag började med löpningen igen. Foten har varit okej och vekar repa sig. Dock får jag under löppassen lite ont på utsidan av höger knä. Det kommer efter ca 15 min och sedan lite sporadiskt under passet. Har inte lyckats lista ut om det sporadiska sker vid någon speciell ansträngning (uppför, nedför, snabbt, långsamt) eller om det verkligen är helt sporadiskt. Efter passet är jag lite stel i knät i några timmar, och sedan är det som bortblåst. Det stör mig alltså inte särskilt mycket, men självklart är det väl inte tänkt att man ska ha ont. Hoppas mest på att det beror på att jag startat med lite för långa sträckor och att det mest är en muskulär sak.

Nåväl, överlag bra och skäggmässigt såg jag efter passet ut som Tomas Wassberg efter en 5-mil i -20 grader. Skägg FTW!

Den närmsta framtiden innehåller skidåkning i Högbo (fredag och södag), Velodrom (lördag) och riktigt simträning (!) på tisdag. Jo, ni läste rätt. Jag ska ta tag i min simning.

Skeppsbron söderut är en cykelkatastrof även i år. Hur jäkla svårt ska det vara att hålla cykelfältet moddfritt? Istället för att ploga in all modd i cykelfältet. Och tvinga ut cyklisterna på vägen. För om man cyklar där det är tänkt att cykla, dvs. i cykelfältet, är risken ganska stor att man får kast med framhjulet och stupar rätt ut i gatan.

Och Lisa Ström, ett helt okej inlägg; dock lite skevt och onyanserat. Det finns liksom inte någon riktigt tråd eller slutsats. Det finns defintivt en poäng avseende kopplingen till bilden mot ungdomar. Å andra sidan tror jag inte att satsande ungdomar sittar och läser internetcyklistgubbarnas bloggar och tycker att det är relevant på något sätt. De enda som läser internetcyklistgubbarnas bloggar är väl andra internetcyklistgubbar (jag är väl en sån eftersom jag strax är 40?). Och avslutet (”Dessutom är det inte ens något att briljera med. Varenda tonårstjej har tränat en miljard timmar på fastande mage och skippat lunchen. Kom med nåt värre om ni ska försöka vara hårda.”) tar bara fokus ifrån den riktiga poängen som förs fram.

Jag tränar och späker mig (med träningen) för att kunna cykla långt och hyfsat snabbt – och för att kunna äta vad jag vill utan att bry mig. Sedan går det ju inte att komma ifrån; för att öka din W/kg är viktminskning ett snabb väg – såväl upp som ner.

Tempo testat!

2012-02-07T20:51:00.000+01:00

Sådär ja! Efter att mirakulöst överlevt den DÖDS-förkylning som drabbade mig i onsdags kväll, var det dags att faktiskt pröva den nyinställda (nyfittade låter inte så bra) tempohojen på riktigt. Första passet kördes i söndags och ett pass kördes igår kväll.

Och jämarns så bra det blev!

Tempohålan!

Det första passet blev ett pass i tempo-zonen (Coggans Temp-W3, FTP hittar du här):

15 min uppvärmning (~ 70% FTP)
45 min tempo (90% FTP)
3 x 2 min (120% FTP, vila 3min@80% FTP)
15 min nedvarvning (~ 70% FTP)

Temp-W3 komplett med en minuts stopp i mitten för att byta 24-DVD

Ett ganska bra pass som ger en TSS på strax under 120; dvs. ganska högt, men okej att träna dagen efter. Men känslan! Redan från första början på cykeln kändes det bra. Grymt bra flyt i rundtrampet, stabilt under hela varvet och framför allt en jämn och behaglig belastning även när jag ökade kraftuttaget. Inte en minsta känning av knän, rygg eller axlar. Enda att anmärka på var väl egentligen ovanan i att lägga viss belastning på armbågarna. Jag fick sätta mig upp några sekunder var 10:e minut ungefär för att stävja lite ömhet i armbågarna.

Igår blev det en gammal hederlig AP1:a. Dvs 15 min uppvärmning följt av 5 x 4 min @130% FTP/2 min vila och 5 min nedvarvning. 50 effektiva minuter. Samma känsla där som i går. Grymt flow! Trots att mina ben dog i sista intervallet så var det tydligen rent siffermässigt min bästa AP1:a i år.

Pulsmätning (röd kurva) fungerade så där...

Så för att summera; efter mina två första pass och efter ca 2½ timme med nya inställningar kan jag bara säga att jag är oerhört nöjd. Fortsätter det kännas så här så är nog BG Fit:en en utav de bästa investeringarna som du kan göra i din cykling.

Men nu blir det skidor.

Och på lördag blir det ett besök och kurs i Velodromen!

Bike Fit #2 (tempo)

2012-02-04T17:46:00.002+01:00

Jag är djupt nere i träsket. Det första fixen var inte gratis och inte tillräcklig, så nu har jag tagit en till fix. Denna gång med en något annorlunda och mer exklusiv smak. Specialized Concept Store i sjöstaden och Patrik E fick hjälpa till med en Body Geometry Fit. Denna gång för tempohojen som jag inte ens gjort ett ärligt försök att ställa in. Och inte hunnit cykla på för den delen heller. Jag har dock hört mycket gott om SCS BG-fit:ar (tveksamt ord), dels i form av resultat och del i form av omfattning och grundlighet.

Det hela började med att jag kvällen innan började skönja en rejäl förkylning i min kropp. Jag pallrade mig dock upp på torsdagen och drog i väg till Hammarby Sjöstad. Sedan började jag och Patrik med det allra viktigaste; en espresso och lite allmänt cykelsnack. Vi konstaterade att det var en tempohoj som skulle ställas in från scratch och att målet var att hitta en bra ställning för långdistans-triathlon (sorry Fredde, kanonkula på FRA-slingan var inte alternativ nr 1). Dvs. en schysst avvägning mellan komfort och aero för långa (3+ timmar) solorundor.

Självklart har Park Tool en speciell sågmall för sadelstoplar.

Därefter var det dags för inmätning. Patrik la mig på sträckbänken, drog i benen, mätte vinklar och skådade mig med ett allmänt kritiskt öga. Han noterade siffror, kliade sig lite i huvudet och tittade fundersamt på mig… känns alltid bra. Sedan började vi med sadelpositionen. Efter en sittbensmätning åkte raskt den gamla fi'zi:k-sadeln av och ersattes av en Specialized Romin Evo Comp Gel. Efter lite sågning i sadelstolpen nådde vi den "optimala" benvinkeln om 30 grader.

Därefter var det dags för styret. En reglerbar styrstam åkte på och vi flyttade fram och tillbaka tills det att vi hittade en bra ställning; både för aeroställning, samt ställning med händerna utflyttade (vid bromshantagen). Det enda som vi inte kom riktigt överens med var växelreglagen. Shimanos reglage är ganska tungmanövrerade och kräver i princip att jag flyttar händerna för att växla. Det skulle nog kunna gå att få till bättre, men det skulle betyda vajerbyte, kapning av tempopinnarna m.m. Patrik rekommenderade att göra detta i samband med vajerbyte, och att i samma veva fundera på att uppgradera reglagen till ett på Zipp RC2-reglage, dvs. reglage som återvänder till centrum vid växling. Verkar riktigt häftigt, men inte helt gratis om man säger så. Som tur var visade det sig att min styrstam passade bra och behövde alltså inte bytas ut.

Patrik pular sulor

Med sadel och styre inställt var det nu dags att titta på allting framifrån istället. Hur ser trampet ut, fladdrar knäna, m.m. Här känns det som om det stora skillnaden mot BikeFit:en på CykelCity ligger (bortsett från att man på CykelCity aldrig vred och tänjde på min kropp heller). Patrik satte ett par klistermärksprickar på mina knäskålar och satte sig sedan framför mig för att kolla hur det såg ut när jag trampade. Nu var det dags för nästa "sak-som-jag-aldrig-hade-kommit-på- eller-testat-själv" - iläggssulor till skorna. Självklart Specializeds egna, som hjälpte till med stöd i hålfoten och att separera lite på nerver i vid tårna som brukar hamna i kläm. Sulorna var nog faktiskt lite utav en aha-upplevelse och gjorde en direkt märkbar skillnad i känslan i trampet. Efter lite justering av klossarna på skorna var Patrik nöjd med hur det såg ut, och jag nöjd med hur det kändes.

Väl inställd cyklist på dokuserad cykel

Klockan var nu 2, ca 3,5 timmar tog det alltså. Lugnt och skönt var det (lite off-season för cyklingen nu), trevligt snack och ett grundligt genomförande. Alla tummar upp till Patrik och SCS alltså. Sedan återstår det ju att se om resultatet är bra. Har nu skiftat cykel i trainern och satt tempohojen där istället. Det kan ju vara en god ide att vänja kroppen vid den sittställningen. Så fort jag blir av med min DÖDS-förkylning ska det köras. Och utvärderas.

Specializeds ny tri-monster Shiv. $12700 - Yeah!

Sjuuk

2012-02-03T14:35:00.000+01:00

Här skulle det komma ett inlägg om gårdagens Bike Fit på tempohojen. Men eftersom jag är så fruktansvärt sjuk så blir det bara en lite film istället. Tempohojen får avhandlas i morgon istället.

Rapha Festive 500 för sista gången den här gången...

2012-02-01T23:24:00.000+01:00

Jag vann inte. Jag fick inte heller något hedersomnämnande eller landade på prisplats (1-5). Mitt röstfiske bestod av det här inlägget, några önskningar bland vänner på Facebook, några tweets och en tråd på Funbeat. Orkade faktiskt inte med så mycket mer, och ärligt talat så är det här med röstfiske inte riktigt min grej.

Jag insåg redan från början att Öijer skulle bli en alldeles för svår motståndare. Våra bidrag kan väl sägas vara ganska likvärdiga: vinter, is, mörker, solocykling, minusgrader och CX. Turer på mellan 5-10 mil dokumenterat med blogginlägg och foton. Men sedan den stora skillnaden: Henrik med en blogg med upp till 1600 unika besökare per dygn (jag har väl peakat på runt 200 när jag slängt in en länk på ett välbesökt ställe), drygt 800 vänner på FB och ett antal följare på Twitter. Etablerad helt enkelt. Och slipad när det gäller röstfiskandet.

Henrik sprang iväg i röstningen och jag låg stadigt i mitten. Tror att jag landade på plats 13 eller 14 till slut. I antalet röster alltså. Nu visade det sig att rösterna inte var allt. Flest röster fick en Johnny Nettles, med en film som jag iofs tycker var ganska intetsägande. Dock visade sig de flesta av Johnnys FB-röster komma från Georgien och Malaysia. Och trots att han fått över 1700 röster hade han bara drygt 200 st som tittat på hans video. Köpta röster eller inte... misstänkt var det i alla fall och Johnny hamnade inte på prisplats utan fick ett hedersomnämnande istället. Rent generellt tror jag tyvärr att det inte var så många som tittade på hela bidragen, utan snarare röstade antingen på det man blev uppmanad att rösta på, eller möjligtvis på den bild som Rapha valt att illustrera bidraget med. Lite synd tycker jag eftersom det var en hel del bidrag som i sin helhet var riktigt bra.

Den här bilden av Henrik valde Rapha - jag tycker dock att det finns betydligt bättre bilder på tävlingsbloggen.

På andra plats kom en Richard La China som nog var ganska övertygad om att han vunnit tävlingen när röstningen avslutades. Tror att han fick runt 200 röster mer än vinnaren som blev....

Henrik Öijer - Dalarnas bloggare 2011

Grattis Henrik!

Nästa år får jag nog satsa på att cykla hem från Skåne till Stockholm i ett svep under mellandagarna. Och hoppas på att det är snöstorm. Och kanske bli tvungen att amputera en arm. Det borde väl vara en "epic ride" värd att belöna oavsett omröstning på FB.

Temperaturkaos

2012-01-30T21:35:00.001+01:00

När jag cyklade hemifrån i morse visade termometern -15 grader. Tyckte att det verkade lite väl kallt och kollade med två andra termometrar hemma, men även dessa pekade på -15 resp. -14. Att klä sig för en cykeltur i -15 tar sin lilla tid. Det går liksom inte att lämna något åt slumpen.

Dödskylan på väg in - både inne och ute

Initialt var det riktigt kyligt, främst om näsa och kinder (har ingen balaklava), men efter ett litet tag släppte det och jag konstaterade förvånat att jag klätt mig för varmt om överkroppen. Jag har en skaljacka som uppenbarligen är för varm även för -15. När jag kom till Slussen typ 20 minuter senare tittade jag återigen förvånat på Katarinahissens termometer som visade -3 grader. Väl framme visade jobbets termometer -2 grader.

Hemfärd och jobbtermometern visade -0.3 grader. Hur fasen klär man sig för både -15 och 0-gradigt? Det fick i alla fall bli en rejäl lättnad på klädfronten. Skaljacka, långkalsonger och extra strumpor av. Men sedan sjönk det. Vid Katarinahissen -4 och väl hemma -9.

-15 -> -3 -> -2 || -0.3 -> -4 -> -9...

Ligger mitt hus och mitt kontor i olika klimatzoner?

Aftonbladet utlovar för övrigt DÖDS-kyla från Sibirien.

Vintercross och skidor

2012-01-29T21:10:00.001+01:00

Det är lite segt nu, både på blogg- och träningsfronten. I torsdags var jag helt enkelt slapp och omotiverad. I fredags hade frugan invigning av sin nya lokaler på söder och då blev det inte heller något gjort. I går, lördag, tvingade jag mig i alla fall upp på en distansrunda på crossen på morgonen. Inspirerad av förra veckans runda runt Vissvass hade jag ritat upp en runda på GPSies på lite småvägar runt Drevviken som verkade trevliga.

Fördelen med den typen av upplägg av rundor är man kommer ut på vägar som man förmodligen inte bara "skulle hitta". Jag har, framförallt på CX:en nu på hösten, hittat många fina skogs- och grusvägar på det sättet. Garmins Edge 800 är en makalös liten pryl för det ändamålet. Rita rundan på Garmin Connect eller på GPSies (där du dessutom kan växla mellan en mängd olika kartor), för över till Edgen och ge dig ut och kör.

Cykel, Sörmlandsled, bro och en bäck

Bara en bäck

Stilstudie av en bäck

Nackdelen är väl att det som ser bra ut på kartan inte alltid är lika bra i verkligheten. Och det som förmodligen kommer att vara toppen på sommaren, är kanske inte lika kul på vintern. Och alla stigar passar inte en CX heller... Gårdagens vägar platsar nog tyvärr mest in på de två sistnämnda kategorierna. Men inte blev det tråkigt för det. Dock blev det långsamt, låg kadens, styrketräning och skakigt. Men det borde ju vara bra för core-musklerna.

Tysk kvalitet!

Svensk kvalitet, med en liten gnutta is i skägget.

I dag, söndag, blev det längdskidor. Men det satt långt inne även det. Tvekade en lång stund i sängen innan jag pallrade mig upp vid 8-snåret. Tvekade in i det längsta innan jag åkte iväg och hade sedan en allmänt dåligt inställning under hela passet. Under hela första varvet letade jag efter anledningar att bara köra ett varv på golfbanan, och hur jag sedan skulle motivera mitt beslut. Tog mig dock i kragen och pallrade mig runt ett varv till och landade på dryga 17 km. Borde nog ha klämt ett varv till... men jag är mest nöjd med att det blev 2 i alla fall.

Skidspår.se är ett ganska bra ställe för att leta information om spårstatus. Dock finns det en tendens att värdera lite väl okritiskt. Visst har spårpatrullen i Ågesta gjort ett riktigt bra jobb med den lilla snö som finns. Men det betyder ju inte att spåren är bra. Sladdriga och grunda spår, med många gräsgenomslag, en hel del skräp, grus- och stengenomslag på sina ställen och isiga, söndersaxade uppförsbackar skulle jag inte ge betyget 3 på en 5-gradig skala i alla fall.

Det var i alla fall bra att kom till Ågesta strax innan 9 i alla fall. Det var ganska mycket bilar på parkeringen redan då, och när jag var klar var det helt proppfullt. Det andra positivt för dagen var att det gick snabbare idag (än i tisdags) trots att det verkligen inte kändes som det.

If:s cykliststudie (igen)

2012-01-26T16:13:00.000+01:00

Har nu läst igenom den presentation som Irene Isaksson-Hellman (IIH) gav vid VTI:s transportforum. Och jag tycker väl att Cyklistbloggen sammanfattar det hela mycket väl: "De presenterar det fortfarande som något slags ”cykel och bil”-studie vilket det inte är. Det handlar alltså om en undersökning av 438 bilar som kört på cyklar. Inget annat."

Det handlar om en studie av 438 olyckor under 5 år. Som jämförelse kan nämnas att det uppskattningsvis cyklar 150 000 cyklister en fin sommar- och arbetsdag i Stockholm. Att då dra långtgående slutsatser om vad som är farligt eller inte baserat på det här underlaget är ju vansinnigt. Den i särklass största bristen i materialet (som presenterades) är att det inte finns några jämförande siffror överhuvudtaget. 438 olyckor är den enda siffran som nämns och den sätts inte relation till något mått på ex. antalet cyklade km, antalet cykelresor eller något annat. Det är som om att jag skulle undersöka 2 st bilolyckor, konstatera att i det ena fallet så var föraren utländsk härkomst och av det dra slutsatsen att 50% av alla bilförare som är inblandade i olyckor är invandrare.

Överhuvudtaget är det väldigt ont om riktiga siffror - väldigt mycket är dolt i %-satser eftersom det låter bättre och inte berättar något om antalet i urvalet. Ex: "I minst 25% av de olyckor som skedde i mörker saknade cyklisten ljus och reflexer". Tittar vi på siffrorna och graferna (från den presenterade underlaget) kan vi härleda följande: ca 8% av olyckorna sker i mörker, 8% av 438 är 35 olyckor. I 25% av dessa saknades ljus och reflexer. Dvs, 9 st olyckor, under en 5-årsperiod. Eller 2 olyckor per år. Av olyckor i mörker är 10% dessutom svårt skadad/död. Och det borde i detta fall då innebära att en cyklist i IIH:s underlag har lidit svår skada eller avlidit.

Alltså: bakom uttaladet "I minst 25% av de olyckor som skedde i mörker saknade cyklisten ljus och reflexer" döljer sig alltså en dödsolycka (eller svårt skadad) under en 5-årsperiod. Om jag nu inte missuppfattat hela underlaget.

Låter det särskilt skrämmande? Ja, i alla fall tillräckligt skrämmande för att If skulle släppa en pressrelease om det och DN skulle haka på en "Mörk årstid för cyklisterna"-artikel där man berättade om hur farligt det var att cykla. Studien (som ännu ej är publicerad) har faktiskt givit upphov till inte mindre än 3 st "larmrapporter" genom pressreleaser från If. Förutom det mörka årstiden, även om att "Cyklister kör på i var fjärde olycka" och "Nu lever de farligare än andra i trafiken".

Varför denna skrämselpropaganda?

Sista timmarna nu att rösta på mig och Öijer i Raphas omröstning. Kämpa!

Emma Johansson - cyklist

2012-01-24T21:00:00.000+01:00

För en dryg vecka sedan bröt Emma Johansson båda nyckelbenen i en olycka med en bil på Gran Canaria. Aftonbladet publicerade en artikel om eländet. Kontexten är att Emma är vår största svenska cyklist på damsidan och ett av våra stora OS-hopp. Emma har ett OS-silver i bagaget, är proffs och ett riktigt bra sådant. Kort sagt: Emma är en väldsstjärna, om än inte superkänd här hemma i Sverige.

Emma med OS-silvret 2008

Vad händer då i kommentarsfältet när AB skriver om Emma Johanssons olycka? Jo, precis samma sak som händer så fort en artikel nämner ordet "cyklist": den stora dumheten dyker upp.

Jocke Sjöö, lastbilschaffis, är inte förvånad "är man ute i trafiken och leker så blir man påkörd för eller senare". Vidare förfasar sig Jocke över att han en gång minsann missade en lastning pga. av en flaggvakt i en cykeltävling.

Sedan kommer det vanliga dravlet om att cyklister minsann inte har något trafikvett överhuvudtaget och minsann alltid cyklar minst 3 och ofta 4 i bredd. Och sedan raljerar man lite över att det inte är så synd om någon som brutit bägge nyckelbenen - det är väl inte så handikappande. Och att alla cyklister är livsfarliga och dumma i huvudet.

Sedan har vi några tanter (Ulla och Lilianne) som kan allt om bilkörning, och specifikt den på Gran Canaria, som vet att det är Emmas eget fel att olyckan skedde eftersom Emma inte visade någon hänsyn och inte gick upp i rök så fort det dök upp en bil. Vägar är ju trots allt bara till för bilar och cyklisterna hindrar bara den riktiga trafiken.

Och vi ska inte heller glömma bort Ingrid som bittert konstaterar att Emma nog kommer att få hjälp efter sin cykelolycka eftersom hon är känd, medan hon (Ingrid) minsann inte fick någon hjälp alls.

Vad är det för fel på folk? Vad är det med ordet "cyklist" i Sverige som lockar fram så mycket känslor, så mycket dumhet och en så oförsonlighet? Det finns verkligen en grundlagd mentalitet i Sverige runt detta som är så helt uppåt väggarna fel.

Emma i svenska mästartröjan

Jag ser framför mig: Henke Larsson får benet avsparkat i en fotbollsmatch. Kommentarerna i AB ramlar in: Jocke konstaterar att det är sånt som händer om man springer och sparkar efter varandra på en gräsmatta, och för övrigt hatar han fotboll eftersom han missade en lastning pga. bilköer vid en derbymatch en gång. Alla fotbollsspelare är hustrumisshandlare (precis som den där Alexander Gerndt - det vet man ju). Och varför byggs det fotbollsplaner överhuvudtaget - hade det inte varit bättre att bygga [whatever] istället?

Nä, så skulle det nog inte låta. Och så som det kommenteras om Emma, så skulle det nog inte låta i många andra länder i Europa än i Sverige.

Och så får ni ju självklart inte glömma bort att rösta på mig och Öijer i Raphas omröstning.

*

Det blev för övrigt längdpremiär idag. Knapp 23 km i Ågesta. Dumt långt. Förmodligen får mina ljumskar lida i morgon.

Jaha, å träningen då?

2012-01-23T22:40:00.000+01:00

...tränar du något eller ägnar du dig bara åt samla in röster till ditt Rapha500-bidrag?

Jodå, jag tränar faktiskt en del också. Röstfisket har jag inte lagt så mycket tid på, det finns så många andra som är bättre än jag på det. Men visst vore det väl kul om vi kunde få 2 svenskar i topp. Rösta på mitt bidrag här. Och när du ändå håller på kan du ju slänga in en röst på Öijer också. Han är nog vårt stora hopp vad det gäller att få en svensk i topp. Men nog om det nu!

Jag har tränat! Förra veckan var dock en sån här återhämtningsvecka (tydligen ska man ta det lite lugnare var 4:e vecka) och träningen blev:

Måndag - Jobbpendling (60 min), Återhämtning på trainern (60 min)
Tisdag - Jobbpendling (80 min)
Onsdag - Jobbpendling (60 min), Intervallöpning 6*1000m (70 min)
Torsdag - Jobbpendling (60 min), Kadensintervaller på trainern (70 min)
Fredag - Jobbpendling (70 min)
Lördag - Tempopass på trainern (100 min)
Söndag - Löpning distans (75 min)

Som synes ganska lugnt alltså. Fredagen skulle egentligen inte vara ledig, men jag unnade mig faktiskt en extra dag. Lördagen skulle egentligen ha bestått av ett längre distanspass utomhus, men även där unnade jag mig ett lite kortare (dock med högre intensitet) pass inomhus istället eftersom det var lite väl kallt på morgonen.

Helgdistansträningen med Fredrikshofs sub8,5-grupp drog igång i lördags. Jag kunde tyvärr inte medverka pga. andra familjemässiga åtaganden. Men det ska bli kul att få ge sig ut med den gruppen på vinterdistans senare. Snö har det också kommit nu, och ryktet säger att det finns spår i Ågesta. Om allt klaffar blir det premiär i morgon.

Glöm inte att rösta!

Röstfiske deluxe!

2012-01-20T21:19:00.000+01:00

Kommer ni ihåg dumheterna som jag pysslade med runt jul och nyår? Det här med att cykla typ 500km under ledigheten. Just det ja, Festive 500 - Ride to Redemption anordnat av Rapha. Jag skrev ett gäng blogginlägg (typ 7 st) om turerna och kompletterade med en hel del foton.

Att klara sträckan var en del av utmaningen (vad jag vet var vi 4 i Sverige som fullföljde). Den andra delen var just att berätta om de avverkade milen. Sedan skulle Rapha välja ut ett antal berättelser och foton för att sedan kora en vinnare i en slutlig omröstning. "Grand Prize" är en riktigt riktigt fin cykel. Först presenterade Rapha 10 st finalister för att kort därefter meddela att de hade ett antal till på väg in. I dag presenterades den slutliga omröstningen på Raphas Facebook-sida, och gissa vem som var med! Moi!

Denna bild valde Rapha ut för att visa upp på FB-omröstningen

Dalarnas bloggare Henrik Öijer är också med (50% av svenskarna till slutomröstningen, inte illa) och har självklart mobiliserat röstfiske via de typ 80 miljoner unika besökare han har varje dygn. Men ni typ 8 som besöker mig kan väl ge mig en röst.

Mitt bidrag hittar ni här (ligger på Facebook och ni röstar på mig genom att "Gilla" bilden). För rättvisans skull ska jag väl också nämna att ni hittar övriga bidrag här. Omröstningen håller på till och med lunch nästa fredag.

Så vad väntar ni på? Rösta på mig och be sedan en kompis (som jag inte känner) att upprepa samma procedur. "Six degrees of separation" gäller väl, så håller bara kedjan i 6 steg borde jag kunna få en röst av alla i hela världen. Typ.

Tack!

Vinterpendling

2012-01-18T20:57:00.001+01:00

Av någon anledning får jag av kollegor, vänner och andra människor som jag stöter på i vardagen och jobbet ofta höra hur duktigt jag är och hur imponerande det är att jag cyklar till jobbet även på vintern. Sedan finns det ju även dom som inte tycker så. Som tycker att jag är knäpp som cyklar året runt. När det finns bil. Jag brukar undvika att gå in i den argumentationen.

Men hur svårt behöver det vara egentligen? I grund och botten handlar det ju om en vana. Cyklar du inte alls... börja då med att pröva att cykla på sommaren. Cyklar du redan på sommaren... varför då inte börja cykla på vintern också? Jag håller med Cyklistbloggen och Velonavia; så krångligt eller svårt behöver det inte alls vara. Om du inte har längre än 30-45 minuter till jobbet så är det bara att cykla som vanligt. Men med lite mer kläder på vintern än på sommaren. Se till att hålla koll på fötter, tår och ansikte bara. Själv måste jag hålla koll på mina tår så fort det är under 10 grader varmt. Ska du däremot ge dig ut på episka turer på många timmar och snö, ja då kan det vara läge att hålla koll på vad du har på dig. Men det är ju en hela annan sak än att cykla till jobbet.

Det är inte bara jag som har möjlighet att duscha på jobbet.

Nu skulle jag aldrig pendla i t.ex. jeans eftersom jag tycker att det är obekvämt och opraktiskt. Men å andra sidan har ju jag redan de "rätta" kläderna eftersom jag cyklar ganska mycket ändå. Och pendla i kostym (som jag jobbar i) är lite väl opraktiskt (i alla fall för mig som ganska lätt blir varm). Om jag däremot ska på arbetsmöten eller annat inne i stan, tar jag alltid cykeln. Det funkar oftast som en ganska bra isbrytare att komma i kostym (med byxorna instoppade innanför strumporna) och en cykelhjälm. Av någon märklig anledning är det fortfarande ett ganska exotiskt inslag i Sverige.

Hittills den här "vintern" känner jag mig inte speciellt stolt eller speciell över att ha cyklat till jobbet. Herregud, antalet dagar med minusgrader går ju att räkna på ena handens fingrar, dubbdäck har varit nödvändigt ett fåtal dagar och det har inte varit någon snöstorm. Jag vill i alla fall någon gång per vinter uppleva den här totala misärpendlingen; den som tar 60 minuter istället för 25 minuter - och du kommer fortfarande hem före alla andra eftersom all trafik och kollektivtrafik står stilla. Den som får folk att skaka på huvudet undra vad som gick snett under min förlossning. Den när man är i princip helt ensam om att välja cykel för att komma till eller hem ifrån jobbet. En sån vill jag ha. Efter det kan jag vara lite stolt över att ha cyklat till jobbet.

Dagens två WTF?

2012-01-16T21:46:00.000+01:00

WTF1: Det är sent på morgonen, runt 8:30, och det är tillräckligt ljust för att lampor inte ska behövas längre. Särskilt med tanke på att det dessutom ligger ett vitt täcke på marken som gör det lite extra ljust. Från Medborgarplatsen och längst hela Götgatsbacken har jag haft en blinkande MJ808 efter mig. När jag tittar bakåt noterar jag dessutom att den är vinklad uppåt så att det verkligen bländar alla. 900 blinkande och bländande lumens alltså. Som bländar alla och alla som han stöter på. Och om de mot förmoden inte skulle bli bländade så får de ett epileptiskt anfall istället.

Vid Götgatans slut (korsningen Hornsgatan) är det som alltid rött och jag tänker att jag ska påpeka olämpligheten för Mr Blink. Men det får jag aldrig en chans till eftersom Mr Blink bränner rätt ut i korsningen. Förbi ca 10 cyklister som står och väntar. Tvingar en annan cyklist (som kommer längst Hornsgatan och har grönt) och en bilist att bromsa...

Det är alltså sådana som han som varje morgon skapar 50 st (typ) nya cykelisthatande bilister. Tack som f-n.

Mitt i vintern i Norrland - tro det eller ej.

WFT2: Jag var faktiskt lite nöjd över att det snöade i morse. Men tanke på att jag nu två helger i rad konstaterat att det är alldeles för mycket is ute i skogen och på de mindre vägarna så passade det väl alldeles utmärkt med lite snö. Ett alldeles lagom täcke som får frysa till sig ovanpå istäcket och ge ett sånt där härligt knarrande och mjukt väglag.

Det hann knappt sluta snöa innan temperaturen steg över 0 och det började smälta. Tack som f-n för det också.

Vill avsluta med några väl valda ord från Bike Snob NYC. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Och det gäller inte bara i Amerika.

We're funny in America. When a person gets hit by a car, which happens roughly all the time, we generally place it in the same category as bear attacks and people who fall of their roofs because they were wearing roller skates while trying to install a satellite dish: basically, we blame the victim. If the victim was a pedestrian, he or she should have been more careful. If the victim was a cyclist, he or she should have been more careful and should also have been wearing a helmet. Motor vehicle traffic and the concomitant carnage is an inevitablity. A force of nature. An act of god that is completely out of our control.

On the other hand, when a person on a bicycle hits somebody, we react in the same way that we do to shootings: we're outraged, and we call for stricter laws. It's just the way we are. Faced by something that's just too daunting (cars) we instead prefer to beat up on the little guy (bikes).

Men man hälsar väl? [Vinter-cross]

2012-01-15T17:09:00.000+01:00

En riktigt härlig dag idag! Lagom kallt, dvs. en lagom bit under 0:an, soligt och i princip vindfritt. Enda missen är väl att underlaget är alldeles för isigt på många ställen. Tidigare i veckan var det plus-grader och det har inte snöat någon märkbart efter det, vilket medför ren isgata på en del ställen. Mindre kul när man ibland trampar rejält på fint underlag (packad snö är det bästa vinterunderlaget, mjukt och fint) för att plötsligt befinna sig på isgata i 30km/h.

Tyresta

Olika sätt att rida på. Jag vet vilket jag föredrar.

Så här ska en grusväg se ut på vintern.

Var tvungen att gå på flera ställen i skogen och ta det riktigt lugnt (läs bromsa sig nedför) i många nedförsbackar så snittet är inte mycket att hurra för. Tur att det vid vinter-distans är tid och inte sträcka som räknas. Rundan är inspirerad av Johan A som tog en tur där i förra helgen. Riktigt fin vända runt Tyresta och Vissvass (helt nya vägar för mig) med grym potential både för kommande landsvägskörning och grusrundor med CX.

Tyvärr var både kiosken och båtuthyrningen stängda

Havet!

Is i skägget

Och för att återknyta till inläggets titel... Jag träffade på en del andra cyklister idag. Dels ett helt gäng som körde 2-par strax efter Vissvass (jag är själv lite tveksam till klungkörning en sån här dag med tanke på underlaget) och ett antal ensamma cyklister också. Jag retar dock upp mig lite på ett par av dessa som jag träffade mellan Tyresö och Saltis. Tänk dig följande scenario: du kommer cyklande helt ensam på en skogsväg mitt ute i intet. Du möter, i motsatt riktning, en annan cyklist med samma typ av cykel (cross), även denna klädd i träningskläder och uppenbarligen mitt uppe i ett träningspass. Den mötande cyklisten hälsar på dig. Hälsar man inte tillbaka då?!?

Eller jag vet inte, han (dem) kanske gjorde det hemliga TdF-tecknet till mig och det har jag ju inte lärt mig ännu. 3 timmar, 13 minuter och 72 km skrapade jag ihop idag i alla fall.

Långa skuggor vid lunchtid

Erstavik

Hur ska jag få ihop det här då?

2012-01-14T15:30:00.000+01:00

Ghaa! Nu kommer en kort post som mest bara handlar om att få klaga lite...

VAB igår - en arbetsdag med tokfull kalender som bara försvann. Och när måste den tas igen. Jo, givetvis nu i helgen. Friheten med konsultyrket och att vara delägare i ett företag = möjligheten att jobba när som helst = insikten att ingen annan gör ditt jobb åt dig.
Dödsväder idag och ingen träning igår. Gårdagen gick som sagt var till den stackars dottern och eftersom frun passat på att lägga in set möte blev ingen som helst träning av (inte ens cykel till jobbet). Tänkte kompensera detta med att ta ett långt löppass till vår middag ikväll (ca 17-18 km till Järvafältet). Tyvärr gjorde jag misstaget att titta på yr.no innan, samt sticka ut huvudet utanför dörren. 17-18 km i motvind (lätt kuling från nord), -2 grader och på sina ställen glashala cykelvägar var inte något som lockade. Inte ens pannbensnerven.

Kontentan av detta? Inomhusträning idag på trainern (fastän jag verkligen vill och behöver springa). Förhoppningsvis ett distanspass (3+ timmar) på cykeln i morgon bitti och arbete i natt. Härligt!

Återigen dessa livsfarliga cyklister

2012-01-11T17:27:00.001+01:00

Det är ett nytt år, dags att ta nya tag med träningen, dags att cykla på nya vägar och dags att konstatera att försäkringsbolaget IF fortfarande hatar cyklister och att DN raskt hänger på. Den här gången är det den numera välkända "trafikforskaren" Irene Isaksson-Hellman (IIH) som vid VTI:s Transportforum berättar att det minsann inte alltid är bilistens fel vid cykelolyckor.

De flesta olyckor mellan cykel och bil sker i korsningar; och det kanske inte är så konstigt. IIH har granskat 438 olyckor och konstaterat att korsningsolyckor står för den största andelen. Det framgår dock inte hur många. Vidare konstateras att vid var fjärde korsningsolycka så är det cyklisten som kört på bilen och att "De olyckorna ger också svåra skador. Särskilt om cyklisten haft hög fart".

Av detta blir självklart rubriken: Cyklister kör på i var fjärde olycka.

Alltså seriöst, vilket jäkla bullshit igen! För det första: har någon sagt att det alltid är bilisten fel vid olyckor? Finns det ett behov av att rentvå den stackars bilisten som alltid pekas ut som skyldig? Knappast.

För det andra: vad säger statistiken egentligen? Ingenting.... Det framgår inte hur stor del av olyckorna som avses, hur lång perioden är, etc. Det finns alltså inte en enda siffra som ger relevans åt begreppet "var fjärde olycka". Vidare, om jag som cyklist kör på en bil, innebär det då automatiskt att olyckan är mitt fel? Om en bil skiter i väjningsplikten "eftersom det vara är en cyklist som kommer", är det ju bara en fråga om tiondels sekunder om det är jag som kör på bilen eller om det är bilen som kör på mig.

Och för att inte bli enkelsidig; en cyklist som bränner ut mot rött och blir påkörd av en bil är ju knappast "oskyldig".

Alltså äger TT:s pressmeddelande ingen som helst relevans. Annat än att skapa ytterligare lite negativ aura kring cyklisterna. Därav rubriksättningen.

Läs även Cyklistbloggens sammanfattning.

EDIT: DN har nu uppdaterat texten med några siffror. Det är alltså samma 438 olyckor i perioden 2005-2010 som i tidigare material från IF som avses. Och påkörning i detta fallet avses alltså när en cyklist som skall rakt fram kör in i en bil som svänger vänster från motsatt riktning, eller skall svänga höger. Men då är det väl alltid cyklisten som har företräde? Och där är det väl i alla de fallen bilisten som är vållande? Och då borde väl en mer adekvat rubrik (om man nu ska välja en annan vinkel på det hela) vara: Bilister alltid vållande vid korsningsolyckor.

Även SvD och GP har hakat på TT:s pressmeddelande.

Årskrönika 2011 del 1

2012-01-10T14:55:00.000+01:00

En årskrönika ur ett träningsperspektiv - eller förväntade du dig något annat?

Den korta varianten - f-n så mycket jag tränat under det här året! Kanske inte så mycket jämfört med dom som tränar på riktigt. Men definitivt mycket jämfört med förra året och enormt mycket mer jämfört med alla år innan. Jag trodda att jag skrivit en sammanfattning över 2010, men det hade jag uppenbarligen inte gjort. Lite koll på Funbeat.se ger dock följande snabbinfo för 2010:
229 pass, 293h träning och 520 mils förflyttning.

Samma snabbinfo för 2011:
418 pass, 556h träning och 1282 mils förflyttning.

Som synes en ganska rejäl ökning. Kan inte säga att det varit helt planerad; min träning skulle dock nog behöva bli lite mer planerad under 2012. Anledningen till att det blivit så pass mycket mer är nog dels att mina uthållighetspass blivit både fler och längre samt att jag faktiskt fått vara hel mer eller mindre hela året (bortsett från influensan som förstörde februari).

Huvudsysselsättningen under året

Lite detaljer:
Längd/rullskidor 19 pass, 25h, 317km
Löpning 63 pass, 62h, 690km
Simning 10 pass, 9h
Cykel 307 pass, 455h, 1180km

Längd/rullskidor
Inte så mycket alls. I princip hann jag åka lite skidor i januari och kände mig då i riktigt bra form. Hornbergsloppet i Årsunda var indikation på att min kropp i största allmänhet var i betydligt bättre form än inför Vasaloppet 2010. Tyvärr drabbade jag av flunsan i februari och missade på Engelbrektsloppet och Vasaloppet och sedan var det slut med skidor. Jag kom sedan igång med rullskidor (inför Öppet Spår 2012) i mitten på oktober och tyckte att det var ganska kul. Sedan tog det sedan slut alldeles för tidigt. Det blev halt och isigt, men ingen snö. Öppet spår kan bli en jobbig historia.

En av årets absoluta höjdpunkter - Mallorca i april

Löpning
När 2011 börjande låg nog mitt längsta pass (någonsin) på runt 13 km. När året slutade var det 30km. 63 pass kanske inte är så mycket, men jag upplever nog att jag kommit ganska långt med min löpning under året. Dels längdmässigt, men även fartmässigt. Jag känner mig väldigt komfortabel med tempon under 5min/km även under längre sträckor. Och mycket bättre än så har jag inte för avsikt att bli faktiskt.

Bråkade dock med en hel del fotproblem under året. Uppladdningen inför Göteborgsvarvet (min medverkan var inte riktigt planerad eftersom jag vann biljetten) var långt ifrån optimal med 2 veckors vila och bara 2 löppass dagarna innan tävlingen. Är dock mycket nöjd med min första halvmara och ett resultat på 1:46.

Upploppet på Lidingöloppet - ser jag lite trött ut?

Sedan var det lite konflikt mellan korta brickpass (cykel+löpning) som jag körde under triathlonperioden och de längre terrängpass som jag egentligen behöver fler av inför Lindingöloppet. I augusti fick jag dock till en hel del långpass och när det var dags för Lindingöloppet så kände jag mig redo. Nu blev det inga 2:45 som jag satt upp, men väl 2:46:38 och ett lopp jag är ganska stolt över.

Sedan blev det tyvärr mer fotproblem och beordrad vila. Förra veckan sprang jag första passet sedan slutet på oktober. Hoppas och tror att foten borde funka nu. Om ett halvår är det ju en mara som hägrar.

Simning
Larvigt…. Körde Vansbrosimningen och några pass innan det. Hade dödsångest under Helsingborg Triathlon och var urusel under Stockholm Triathlon. Vad har jag nu gjort åt det? Noll, zipp, nada. Nä, 2012 är året då jag måste lära mig att crawla hjälpligt. Annars blir det nog svårt att göra något vettigt på Ironman-distansen.

Mitt pris efter Vansbrosimningen - en dotter!

I nästa post tar vi cyklingen och övriga tävlingar under året.

Måndagstankar

2012-01-09T16:26:00.001+01:00

Om en bilist kör på en cyklist kan bilisten alltid säga "Men jag såg honom/henne inte, det gick så snabbt" och det godtas ganska ofta som en helt rimlig förklaring. Men om du däremot missar en stoppskylt, hasighetsskylt eller rödljus har förklaringen "Men jag såg den inte, det gick så snabbt" aldrig accepterats. Sensmoral i det?

Om en bilist kör på en cyklist i mörker, trots att cyklisten har lampor och reflexer enligt konstens och lagens alla regeler, är det helt ok att säga "Det var mörkt, jag såg inte". Om en cyklist skulle cykla på en fotgängare, iklädd ninjakläder och totalt osynlig, i mörkret på en cykelbana, är cyklisten bara "jävligt ouppmärksam".

Om jag vid en diskussion uttrycker en viss oförståelse och ett missnöje över att vissa bilister på landsväg väljer att passera mig så pass nära att sidospegeln nästan stryker min arm, trots att det är en lång raksträcka utan möte eller andra hinder. Något som bilisten helt enkelt gör för att markera. För att markera att det är hans väg, att hans bil är snabbare än min cykel och att han minsann skulle kunna köra ännu närmre. Om jag säger något sådant vid en diskussion, så måste alltid någon i sällskapet (under förutsättning att sällskapet innehåller minst en icke-cyklist) säga "Men alla cyklister cyklar ju mot rött".

Vintercross

2012-01-08T16:58:00.000+01:00

Jag var laddad för distans idag. Hade tänkt köra igenom en gammal runda, denna gång i dagsljus istället för mörker. Och något mer klädd i vinterskrud. Tanken var god, men tyvärr var de små grusvägarna och stigarna på många ställen alldeles för isiga för att det skulle vara behagligt. Jag körde fincross (Focus Mares AX1) med landsvägsdubbdäck på, dvs. Suomi Tyres A10 med endast 62 dubb i. Dubb som dessutom är fokuserade på att ge grepp i kurvor. Dom hjälper inte så mycket på blankis. Det gick alltså inte så snabbt hela tiden om man säger som så. Jag gick omkull en gång (ganska kontrollerat i låg fart) och lyckades dessutom på något märkligt sätt att sumpa min glasögon.

Lite vinterlandskap

Där är ju glasögonen!

Bara mina cykelspår som samsas med djurspåren.

Men bortsett från det var det en trevlig tur. Jag träffade några andra cyklister i skogen (som hade gjort ett klokare cykelval än jag - MTB och feta dubbdäck) som jag språkade lite med. Var nära att fastna på en Rosenhillsfika, men var väl inte tillräckligt nedkyld. Runt -4 var temperaturen under rundan. Jag klarade mig bra med 3 ganska tunna lager på överkroppen, vintertights och dubbla handskar. Det enda som stack utanför det mönstret var väl fötterna. Elsulor, dubbla strumpor, vinterskor och skoöverdrag höll mina tår levande (ända fram tills det att batterierna till elsulorna tog slut). Jag är en riktig vekling när det gäller mina tår.

To boldly ride where no man has ridden before.

Gänget ute i skogen!

Strax över 7 mil (Garmin räknade fel i början) och 3:20 i rulltid blev det till slut. Och så fick jag träffa några alpackor (eller om det nu var lamor). Bara en sån sak!

Lördagstrailer/tips

2012-01-07T22:19:00.000+01:00

Tack Åsa Eriksson för detta tips. Som nybörjar-randonneur och fascinerad av långa sträckor och tävlingar finner jag denna film värd att vänta på. Race Across America skulle ju t.ex. vara en lagom utmaning någon gång i framtiden. Eller så är det bara verkligen det sista steget ner i galenskapen. Läs Amy Snyders "Hell on two Wheels" så förstår ni vad jag menar. 2012 har vi en svensk på startlinjen i RAAM, eller en svensk anmäld i alla fall. Gunnar Ohlanders, som jag haft nöjet att bli ifråncyklad av skall ge sig på den mäktiga uppgiften. PBP ter sig ganska larvigt i jämförelse. Lycka till Gunnar!

Ännu ett steg....

2012-01-06T13:35:00.000+01:00

Jaha, ännu en tusing lagd på att få möjlighet att lida "några" timmar. Helt klokt är det ju inte. Nåväl, jag får en möjlighet att återse Vansbro, simma 1.9km, cykla 90km och springa 21,2km. Borde kanske dra igång med lite simträning? F.ö. är Christian också anmäld vilket innebär att:

Jag får sällskap upp till Vansbro och behöver inte dra med familjen på mina dumheter (om dom nu inte prompt vill följa med ändå).
Christian kommer att förnedra mig på simningen som vanligt (eftersom han smygtränar som attan och vägrar använda typ Funbeat eller motsv)
Att det kommer att bli skitkul!

Dagens fundering

2012-01-04T16:35:00.002+01:00

Det är så där kolmörkt som det bara kan vara när det inte ligger någon snö på marken och det ösregnar. På cykelbanan kommer en tjej utan lysen, men med hjälm och relexväst. Hur tänker man då? Det är lite som att i bilen konstatera att lamporna inte fungerar, men ändå tycka att det är okej att köra eftersom jag faktiskt har säkerhetsbälte och airbag.

Bikefit och inomhusdistans

2012-01-04T00:32:00.000+01:00

I 28-årspresent (eller om det nu var 38 jag fyllde) fick jag en bikefit i present av Anna. Självklart var det lättast om jag själv ombesörjde sådana detaljer som när, var och hur. Idag kom jag i alla fall iväg till Cykelcity (som för övrigt fortfarande har julpris på sin bikefit) här i stan för att mäta och greja. Och det var väl säkert bra det... för tydligen satt jag hur fel som helst. (Nu är det alltså landsvägshojen, Wiliern, som vi pratar om).

Trots min relativt noggranna läggning har jag faktiskt inte givit mig allt för djupt in i detaljerna när det gäller sittställning. Det finns mängder av guider på nätet som hjälper dig att på alla möjliga och omöjliga sätta mäta in alla vinklar och mått på din cykel. Jag har dock tagit den relativt pragmatiska vägen och skruvat lite när det inte känts bra. Det enda mottot jag haft är att göra mycket små förändringar. En sänkning av sadeln på endast några få mm kan faktiskt göra ganska stor skillnad.

Nu blev det definitivt inte några små förändringar. Vi skruvade lite hit och lite dit och ändrade på saker som jag inte vågat ge mig på förut i alla fall. Och resultatet? Tja, eftersom det rent ut sagt är ett jävla skitväder här ikväll så blev det inte distans utomhus som jag hade tänkt mig. Satte mig därför ner på den nyfittade (heter det verkligen så?) Wiliern för att köra ca 2h distans. Känslan var att det nog kändes bra, men väldigt annorlunda. Det gjorde lite ont i knän och lite i rumpan, men det är svårt att säga om det var för att det "fel" eller för att det var ovant. Vi får väl se hur kroppen känns i morgon. Jämt och bra pass på 80% av FTP under 90 minuter + 10min uppvarvning och 10min nedvarvning.

Dagens vattkurva

Under 1:50 hinner man för övrigt igenom nästan 3 tim-avsnitt av 24, som enligt egen utsago ska utspela sig i realtid. Hur går det ihop?

Jag borde nog egentligen gå dit med tempohojen också. Inställningsmöjligheterna på en sådan är ju oöverskådliga. Och det kanske är den som egentligen borde sitta i trainern också. 18 mil i aeroställning kräver ju faktiskt lite vana.

Vad kan vi se fram emot under 2012?

2011-12-31T16:40:00.001+01:00

2011 blev ganska späckat med tävlingar och träningar och som det ser ut nu så blir det inte mycket mindre under 2012. Som det ser ut nu är följande större "händelser" inbokade:

Öppet spår (27/2)
Premiärmilen (25/3)
Mallorca träningsläger (7-17/4)
Vätternrundan SUB8 eller SUB 8:30 (16/6)
Vansbro Triathlon ½IM (7/7)
Jubileumsmarathon (14/7)
Cykelvasan (11/8)
Sala Silverman ½IM (25/8)

Utöver detta ska jag försöka köra en hel brevet-serie (200, 300, 400 och 600km), köra Kompiscrossen, köra några motionslopp på cykeln (typ Roslagsvår/höst) och några triathlontävlingar på Olympisk distans. Tyvärr så krockar nog Stockholm Triathlon med Sala. Men då kan jag kanske få en chans att äntligen köra Lidingö Terräng Triahlon som går den 19/8.

Den observante noterar att Kalmar inte ligger med i listan. Det får bli nästa år istället. Jag vill inte bara genomföra. utan faktiskt genomföra på ett bra sätt. Och då behöver jag nog träna i ett år till och som förberedelse i år köra två st IM-halvor (1.9km simning, 90km cykel och 21km löpning). Enda orosmomentet i listan ovan är väl återhämtningen mellan Vansbro och Jubileumsmaran.

Tyvärr platsar inte heller Sverigetempot i listan. Men jag tror att det loppet platsar med någon annan satsning överhuvudtaget (inom en rimligt tid av själva loppet). Sverigetempot får bli av när triathlonsatsningen är lagd på hyllan. Då blir det cykel på heltid.

Festive 500 - final day

2011-12-30T22:48:00.000+01:00

Day 8 – The Final Countdown

I had to work today, so I wasn’t sure whether I would find the time to finish the challenge or not. Wife was working and daughter was at an extended play date with the neighbor’s kids. At lunchtime I decided to go for a ride. The plan was to cover at least 60K, leaving as little as possible for tomorrow.

Skipped lunch (a really smart way to go when leaving for 3h+ rounds, not!), got dressed and left. The temperature was just around freezing point, leaving me with the hard choice whether to switch back to studded tires or stick with the slick ones from yesterday’s ride. I went for the daredevil option and kept the slicks. Only downside to this was a bit of cowardly driving through corners and curves, but I stayed upright through the whole ride.

Lake Bornsjön - a perfect place for tempo training

Brook of the day!

Cycling roads shouldn't be wider than this - can you spot the bike?

It was colder today. After some 15K I realized that I had forgotten to put my overshoes on. Not smart since my toes are really susceptible to cold. However I had my winter shoes on, so I figured “what the heck” and went on. Funnily enough it wasn’t the toes that turned out to be a problem; instead it was my fingers that lost tactility during the end of the ride. Nothing that a hot shower couldn’t cure though.

I actually met two other riders on the road today; one guy whom I caught up with some 25K into the ride and another that passed in the opposite direction. I rode with the first guy for a couple of K’s and had a nice chat. It turned out that he was a former pro, having competed with some of Sweden’s greatest cyclists during the early 80’s (Tommy Prim among others).

View of the day!

Ice or dampness? Hard to tell...

Strengthened by this encounter I decided to go all the way today. I resisted the urge to stop at the Rosenhill Café (a place frequented by Stockholm’s cyclists). I tried a new road which turned out to be the pothole road from hell. And the suddenly the cycle computer showed that the ridden distance of the day surpassed 87K. I had passed the challenge! At the end I logged 95K in 3:35 for a total of 508K.

To sum up: 7 rides for a total of 508km done in 19h and 39min, average speed of 25,9km/h. Considering weather conditions and the fact that I’ve done all the rides solo, I think that it is fairly ok.

The "proof" from Strava.

Over and out for this year! It’s been a real pleasure and I’m really looking forward to receiving my badge. Happy new year!

Festive 500 - day 7

2011-12-29T19:33:00.001+01:00

Day 7 - Autumn leaves

Never look back

Day 7 and ride number 6. Yesterday was a travel and relax day. I spent some time with my daughter while she was skiing; cross-country on her new Christmas present skis. Then I spent some time running around my in-laws house, trying to find everything that was supposed to be taken home. Then finally home to Stockholm (no place like home).

Resting day activities

Can you spot the bike?

Ice-free roads.

Doing some research I found out that the roads in Stockholm were free of ice. I decided to get rid of the studded tires and switched wheels to a pair of Fulcrum Racing 3 with Conti 4-Seasons (28mm) on. It was quite a remarkable difference. And considering the winds today I was really happy with the new setup.

The weather forecast promised some light rain, 3-4 degrees Celsius and a strong breeze from the south. I carefully planned my round to be headwind first and tailwind last. It blew, not gusty but constant. The first 50K was hard (avg. speed of 23.9 km/h) and the last 50K was considerably easier (avg. speed of 29.5 km/h).

The leaves have fallen - autumn is here

What have you been up to you dirty dirty bike?

Treaded on some new roads today; really nice ones that should be perfect in better weather conditions. Today everything was kind of grey. It’s actually kind of the 3rd season that I going through during the Festive 500. It started with winter for the first 4 rides. Then I had a sunny ride, with snow melting away and the green grass starting to show which felt like the first days of spring. Today was autumn; wet, dirty, windy and a couple of degrees above zero.

Slick tires - a blessing today!

A golf course...

...and some golfing guys. Not common at all at this time of year i Stockholm.

Ended up with 103K in 3:51 for a total of 413K. Only 87K to go now. If I have the time I’ll finish tomorrow.

Festive 500 - day 5

2011-12-27T14:56:00.000+01:00

Day 5 – The Long and Winding Road

Long ride today – actually the ride that I had planned for yesterday. It had a little bit of everything; tail- head- and strong crosswinds, a few drops of rain, ice, wet and dry tarmac and some clouds and a lovely sun.

With +5 degrees Celsius the riding conditions today would have been excellent (at least for being Sweden in December), if it wasn’t for the wind. The wind yesterday was a bit stronger in the gusts, but today it was more intense, blowing all the time. Had some parts with a really tough cross-wind. The round ended with 10K on flat clean tarmac with the wind in the back, enabling me finish strong.

The Long and Winding Road

Branding

Up in the sky

The temperature had risen up to +10 degrees Celsius during the night (which is really unusual, normal temperature is something like -15 in the end of December). This made it a spring like feeling riding today since almost all snow had melted away.

Ended up with a good 92K in 3:23 today, making a total of 311K. Four riding days to go and 189K to cover. Thinking about taking a well-deserved sleep-in and rest day tomorrow (all rides have started before 8am so far). 189K in 3 days shouldn’t be a problem.

Morning light at lake Nedre Dammen

Sunny ride today

Almost there - hang in!

Festive 500 - day 4

2011-12-26T20:47:00.000+01:00

Day 4 – Blowin’ in the wind

I had a plan for today’s ride – it got whipped by the storm Dagmar. The plan was a 80K ride around-the-lake-ride including some nice small roads. However Dagmar had been howling through the night, leaving a lot of fallen trees blocking the road. The temperature had also turned several degrees above freezing during the night, leaving the lesser roads with a layer of crystal clear bare ice. Hence, my planned trip turned into a 25K there and 25K back ride, in order to stay on clear roads.

Trees... on the road

The highlight of the day was a really old man out walking his dog. When I passed him he shined up in a bright smile and gave me thumbs up. Actually almost the first one who hasn’t stared at me in disbelief during my Festive 500-days. I’m pretty damn sure he used to be a really badass rider.

Banked 50K in 1:54 today, for a total of 219K. Hopefully I will be able to get a 80K+ ride tomorrow.

Gee thanks Dagmar!

Festive 500 - day 3

2011-12-25T15:28:00.001+01:00

Day 3 – Straight roads and no views makes made this a dull ride

The line above quite much says it all. Found some tarmac, some slush and some parts with really rough ice. The roads… well, actually quite boring and no scenic views what so ever. Nope, today was more of a work that had to be done. I ended up with 55K in 2:13. 169K in total now.

A part of the really bad road today

Let me tell you another story instead:
1 year and 9 months ago I bought my first road bike. It was a Merida Road Race 903; aluminum frame and Tiagra components. Quite cheap, but really suitable for a total beginner like myself. The reason for this purchase was that I had registered for the Swedish bicycle ride Vätternrundan, and I needed a bike. The registration was a mostly a spur of the moment after finishing another classic Swedish race (in great pain) – Vasaloppet. I had never trained on a bike before (apart from some occasional spinning classes) and had no idea of what I had gotten myself into.

My first training ride ended after 20 minutes, with a flat tire and a heavy rain. My second training ride ended after 15 minutes with a broken front derailleur. I had also bought a commuter bike (a hybrid - rookie mistake). On my first ride home from work, a drunken guy got irritated because of my front light, shoved me and tore my light off. Om my second ride a car decided to cross the bicycle lane right in front of me, forcing me to break hard and going over-the-bar – ninja-style. However, since my ninja education wasn’t complete the whole thing ended with some torn ligaments in my left hand, forcing surgery some months later (and 8 weeks without training).

I guess my cycling career could have ended then and there. I guess few people would mind if I just threw the bikes away with a start like that? But I didn’t. Confident in that I really was on to something I kept on going and it totally changed my life. Now it’s 1 year and 9 months later. This year I have logged over 11000km on tarmac, gravel, trails, snow and ice. I have lost a lot of weight and I’m fitter than ever. Thanks to a strange contraption with two wheels and a frame. Some of these days I might even go on and call myself a rider.

The sun is coming up

The long and... straight road?

Snowfilled farmland

Christmas day lunch for champions!

Festive 500 - Day 2

2011-12-24T13:22:00.000+01:00

Day 2 – The Ice of Death

The following takes place between 7.30am and 11am. All events occur in real time (yeah, I have been watching too much 24/Jack Bauer during my trainer sessions).

Badass rider dressed in winter-bibs and merino shirt enters the kitchen. He looks confident.
Mother-in-law: “You cannot go out riding today; they have issued warnings on the radio all morning about the icy conditions on the roads.”
Badass rider: ”But I have to! The Festive 500 is up, and my reputation as a badass flandrian rider is on the line.”
Mother-in-law: “But you could get hurt!”
Badass rider: “I’d rather get hurt, than being a wuss who lets the weather get in the way of riding”

Pre-ride setup - early x-mas eve morning

Oh, maybe that’s not quite the way the conversation went. However I decided to check the roads out, and promised to return if the conditions were too bad. Not that that ever would happen, but at least I made a promise.

Icy roads - not slush!

I did not fall today

Another winter creek - or more like a icy trench

Lake Storsjön - frozen.

Some Swedish houses - red of course

Frozen shoreline of Lake Storsjön

Rapha logo and the beard of a badass rider - fits perfectly

The conditions turned out to be challenging. The temperature had stayed above the freezing point all night, and then going below in the early morning hours – hence turning every molecule of water into ice.

The sun!

The sun and a bike!

A thin layer of ice!

So today was not about slush, it was about ice. Apart from some 8K in the beginning of the ride and some 10K in the end (with frozen slush, really hard to ride on) it was actually most clear tarmac. Clear tarmac with a thin layer of ice on top of it. The Ice of Death!

But I survived, thus being able to add another 58K and 2h19min to the challenge.

These guys had to work today

Festive 500 - Day 1

2011-12-23T16:36:00.003+01:00

Ok, from now on and until approx. New Year’s Eve this blog will be written in English. The reason for this is of course the Rapha Festive 500 – Ride to Redemption. Possibly some other contestants will check this out, and hopefully the Festive 500 grand jury will like too… and award me the mega grand super prize. Or a badge.

Day 1 - Magic Misery Ride

Got up at 8am, got dressed for misery conditions (0 degrees Celsius, some wind and light rain), mounted lights, had a light breakfast, dismounted lights and left my parents-in-law.

My bike shortly after the first (and only) fall.

Started out with a strong headwind. Excellent way the get the heat up. Actually managed to catch some tarmac along the first leg. Then 14km of pure ice/snow-slush. Really slow and really heavy. Stopped for a tweet along the way.

Winter creek

Somehow I actually enjoyed the ride

Passed though the village where I grew up (partly) some 20 years ago. Took a picture. Didn’t feel the urge to move back.

The old mansion where I used to live

Passed though the town where I went to junior high. Still didn’t feel any urge to relive those days again. Then I had some magical km’s on clean tarmac with a strong tailwind. Then slush for the rest of the ride.

The jacket and the jersey did their job today.

Ended with 55K in 2:25 and an average speed of 22.8 km/h. Considering the condition of the roads today this must have been a great core and low-cadence muscle workout. I wonder if it’s the same for the Australians and Rapha group rides in San Francisco?

(H)julfirande

2011-12-22T21:11:00.001+01:00

Är på väg till Sandviken för en date med svärföräldrarna och lite julfirande. Med tanke på det kommande vädret i Sandviken (och Stockholm för den delen) har jag nu även bestämt mig för att det blir en försök att köra för Rapha Festive 500. Lite vintercykling är ju aldrig fel och det kan väl vara bra att bränna lite av julmaten.

"Vinsten" för att klara av det är ett tygmärke. Om man dessutom "delar sin upplevelse", typ skriver coola tweets eller delar ut foton på fejjan så kan man också vinna ganska fina priser. T.ex. en Trek Madone 6.9 (specialdesignad för Rapha). Jag ska försöka fota och filma och så får vi se vad jag kan göra av det. Första turen i morgon bitti.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Power Profile

2011-12-21T08:00:00.000+01:00

Cyklister är duktiga på olika saker. Vissa är duktiga på att spurta, vissa på att klättra och vissa på att vara hjälpryttare. Spurtare är normalt sett chanslösa i bergen och klättrare har inte en chans i en spurt. En spurtare främsta vapen är förmågan att utveckla en enorm effekt under en kort tid (explosivitet), medan en typisk klättrare är mer kan utveckla en jämn och hög kraft under en längre tid (hög mjölksyratröskel) . Sedan finns det mycket mer fysiologiskt att säga om detta, men det överlämnar jag med varm hand till de som kan det på riktigt. Men genom att mäta den effekt som man klarar av att utveckla i olika tidsintervall går det alltså att kvantitativt mäta styrkor och svagheter. En manlig spurtare i världsklass klarar t.ex. av att leverera uppåt 24 W/kg under 5 sekunder.

Andrew Coggan & Hunter Allan (Training and Racing with a Power Meter) har givetvis mängder av statistik som tillåter jämförelse med andra cyklister och även ett träningspass för att ta fram vettiga siffror för just min profil. Coggan/Allen använder sig av 4 olika tidsintervall; 5 sekunder (spurt), 1 min (långspurt, uppdrag, jaga ikapp utbrytning), 5 min (utbrytning, förning) samt 1h (tempo, klättring). Passet som körs är följande:

För att analysera passet och wattsiffrorna kör jag TrainingPeaks WKO+. Det fungerar bra även om det inte är helt trivialt att komma igång med och förstå. Jag tror nog att det finns en hel del potential i programmet som jag inte insett ännu. En av fördelarna är att det är väldigt lätt att leta reda på t.ex ditt bästa 5min-intervall från ett träningspass. Du behöver inte tänka på att trycka på Lap-knappen på cykeldatorn eller så. Sedan kan man ju få ut en hel del coola grafer.

Huvuddelen av passet ovan.

Vad gick det då för mig? Kan väl bara konstatera att jag bekräftade det som jag redan visste. Min spurt är usel (även om jag tror att det faktiskt blev ännu uslare under testet än vad den är i verkligheten, mest beroende på traineruppsättningen. Den ska nog mätas på platt asfalt egentligen). Min 1-minutare är ok och min styrka ligger främst i de längre intervallerna (5min, 1h - dvs. FTP). Det som var lite förvånande var dock att min 5-minutare "statistiskt" sett faktiskt var bättre än min FTP. Slutsatsen är dock att mina styrkor lutar åt tempo, klättring och långa distanser. Perfekt!

Effekt

2011-12-20T11:12:00.001+01:00

Lite kort om effekt. Många cyklister ägnar sig nu för tiden åt att mäta effekt under träning och tävling. Tidigare var det endast "proffsen" som körde med effektmätning eftersom effektmätarna då var riktigt dyra. Idag har det dock blivit mer och mer vanligt även bland dödligt folk då det finns fler tillverkare av effektmätare och då de har sjunkit i pris.

Vad menas då med effekt?
Effekt är ju definierat som arbete (eller energi) per tidsenhet. Det arbete som en cyklist utför är ju den energi som förflyttar cykeln framåt. Ju hårdare du trycker på tramporna, desto högre effekt utvecklas. Effekten kan mätas i tramporna, vevpartiet, kedjan eller baknavet, dvs. någonstans på drivlinan. Att mäta effekten är dock inte trivialt och kräver en hel del mekaniskt finlir och känslig apparatur. Men så kostar det därefter också.

Effekt, effektivt sett...

Varför ska man mäta effekt?
Mätning vid träning sker ju i första hand för att mäta framsteg och för att mäta hur hårt du tränar. Springer du 10km på 46min i början av säsongen och på 41min i slutet av säsongen så har du gjort ett framsteg. Springer du i ett tempo på 5min/km tränar du en viss del av den fysiska apparaten och springer du i 3:30min/km tränar du en annan. Om du dessutom lägger på puls som variabel på detta så går det att ha ganska god koll på dagsform och träningstyp.

Vid tidsmätning tillkommer dock självklart yttre faktorer. Det är klart att det är skillnad att springa i med- eller motvind, i -10 eller +20 grader, kuperat eller platt. Vid t.ex. löpning är det dock ganska lätt att göra dessa faktorer mer eller mindre försumbara. Vädret påverkar inte så mycket om det inte handlar om extremväder, springer du en rundbana så jämnar vinden ut sig, etc. Tyvärr fungerar det inte riktigt så vid cykling. De yttre faktorerna har en så pass stor påverkan att de är svåra att eliminera. Därför är effekt ett utmärkt mått eftersom den inte påverkas på samma sätt av dessa faktorer.

Mitt lilla nav...

300W kan ta dig framåt i lätt medvind på en platt väg i 50 km/h, eller så kan 300W tar dig i 15 km/h uppför en 5%:ig lutning i 10 sekundmeters motvind. Trots de stora skillnaderna i yttre omständigheter kan de två ansträngningarna utan problem jämföras. Och lägger man då dessutom på pulsen (som faktiskt korrelerar ganska väl med effekten) som en faktor på detta så får man ganska bra koll!

Så om du ökar din FTP med 30W så har du gjort ett framsteg. Tränar du i zonen 60-70% av FTP så är det en träning och 110-120% av FTP en annan typ. Svårare än så är det inte.

Misärpendling

2011-12-19T12:24:00.000+01:00

Äntligen var det lite jävligt att cykla. En sån där pendling som gör att man känner sig lite starkare, lite mer tålig och med lite mer pannben än alla andra. Det är nu som det bara är hjältar kvar ute på cykelbanan. I morse förärades jag av snöslask, snöblandat regn (i form av småspik), motvind och igenisad drivlina. Det sistnämnda innebär att snösörjan fryser fast i kassetten bak och gör att kedjan hoppar hela tiden. Med andra ord: misärpendling. Ser redan nu fram emot hemfärden.

Med tanke på att det ligger snö i Sandviken nu, kan det bli riktigt blött och grisigt.

Har nu även noterat långtidsprognosen för Sandviken väderleksmässigt. Rapha500 ligger betydligt närmre än längdskidor med tanke på hur den ser ut.

Regel #7

2011-12-16T15:07:00.000+01:00

Bättre sent än aldrig...

Regel #7 - Varde ljus!

Du skall säkerställa att du syns, från alla håll och kanter och under alla dygnets timmar!

För er som inte noterat det så har vi nu äntrat den mörka årstiden. Det är förvisso bara någon vecka kvar tills det att det vänder. Men trots detta kommer det att under ett bra tag framöver att vara mörkt - både vid färden till jobbet och vid färden hem från jobbet.

Så till dig, ninjacyklist utan lampor, reflexer och med mörka kläder:
Om du ännu inte fattat att det faktiskt är en ganska bra idé (som det dessutom är lag på) att se till att du har bra lampor och bra reflexer, kanske det är läge att önska sig lite lampor i julklapp. För nog har väl även du någon gång konstaterat att cyklister (eller fotgängare för den delen) utan lampor eller reflexer blir totalt osynliga. Regn och brist på vit snö gör ju inte det hela bättre. Och du... bara för att du ser någon, innebär det inte att han/hon ser dig.

Reflexer...

Ja:

Riktiga lampor - typ MagicShine MJ808 eller varför inte en rejäl CatEye-lampa.
Reflexer som syns åt sidorna - du behöver inte ha vanlig (fula) hjulreflexer, det finns ekerreflexer. Du kan dessutom komplettera med reflextejp på gaffel och ram.

Nja:

Reflexvästar

Nej:

Oriktiga lampor - Stockholms stads "tack-för-att-du-cyklar"-lampor kanske inte var en helt lysande idé eftersom många verkar tro att det är en bra och tillräcklig lampa. Jag håller inte med. Den är för klen, och själva ljuskällan blir för liten.
Pannlampa i stan - pannlampa hör hemma i skogen och när du är ensam. Pannlampa i stan så att du bländar lite till höger och vänster beroende på hur du tittar... nej tack.
Bländande lampor - starka lampor är bra, men måste hanteras varsamt i stan. Kör på låg effekt och se till att vinkla den tillräckligt nedåt så att den inte bländar.
Blinkande lampor - är djävulens påfund och dessutom olagligt. Du får ha blinkande rött ljus bakåt om det blinkar med en frekvens om minst 200Hz (eller vad det nu var). Det du bör betänka är att du då kan ge epileptiska anfall till alla som är dumma nog att cykla bakom dig, Framåt... nej absolut inte.

Cyklistbloggen har skrivit om synlighet: Nu är vintern här - gör dig själv synlig, Det finns många sätt att synas på. Monstertråd på HappyMTB om blinkningarnas vara eller inte.

...och lampa. Svårare än så är det inte.

Functional Threshold Power

2011-12-15T23:18:00.001+01:00

...eller FTP, är helt enkelt den högsta (genomsnittliga) effekt som en cyklist kan upprätthålla under en timme. Det finns en mängd andra tröskelvärden baserade på puls, laktat (mjölksyra) och allt möjligt. Laktattröskel (LT), dvs. vid vilken ansträngning blir det mer mjölksyra i blodet än vad kroppen klarar av att transportera bort, är kanske en av de viktigaste trösklarna att hålla koll på. Det är en ganska stor skillnad på att ligga precis under, på eller över tröskeln, i termer av att genomföra ett arbete över tiden.

En tumregel är att det går att ligga på laktattröskel eller precis snäppet över i ungefär en timme. Ansträngning för cyklister mäts lämpligtvis i Watt (effekt - mer om det någon annan gång) och därför är FTP ett alldeles utmärkt mått att lägga upp effektbaserad träning efter. Det är också ett bra mått på utveckling under träningen. Ju högre FTP desto bättre.

Ahmen fy f-n vad jobbigt...

För att det skall vara helt "rättvisande" skall det självklart också ställas i relation till cyklistens vikt, dvs. W/kg. Anledningen till det är ju att de watt som levereras skall förflytta en cyklist framåt, och ju lättare den cyklisten är desto effektivare är det förstås. Så en 60 kg cyklist med FTP på 240W (4 W/kg) är alltså effektivare än en 80kg cyklist med FTP på 300W (3,75 W/kg). Så nu förstår ni varför alla duktiga cyklister ser ut som anorektiska bengetter.

Nåväl, varför skriver jag om detta? Jo, för att jag har kört ett FTP Test idag på trainern. Ett sätt är självklar att köra järnet i 60 minuter och sedan mäta snitteffekten. Det som kan vara svårt med det är att få ett hyfsat "steady state" och hålla fokus i en timme. Andrew Coggan (typ guru när det gäller effektbaserad träning) har satt upp ett test för just FTP som baserar sig på en 20-minuters "all-out effort" istället.

Uppvärmning - 20min uthållighetsfart (65% FTP), 3*1min med 100 kadens (1min vila), 5min lätt
Test - 5min MAX, 10min lätt, 20min MAX
Nedvarvning - 10min lätt

Dagens kurvor

För min del landade det hela på 263W i 20-minutersintervallet, vilket ger en FTP på 250W, eller 3,47 W/kg. Lite lätt spyfärdig efter intervallet, så det bort väl innebära att jag tagit ut mig. Vet dock inte riktigt hur jag ska tolka FTP:n än så länge. Några tabeller i Coggans bok (Training and Racing with a Power Meter) placerar mig i det över skiktet av Cat IV precis på gränsen till Cat III (och det är väl tävlingsklasser i USA, typ?). Nåja, jag har i alla fall lite siffror att basera träningen på och lite att jämföra avseende framsteg (förhoppningsvis).

Ironman Kalmar

2011-12-14T15:51:00.000+01:00

Jaha, så har det då meddelats att Kalmar Triathlon till nästa år har officiell Ironman-status.

“Being able to host the only Ironman competition in Scandinavia is a great initiative which will definitely bring Kalmar into the sport tourism spotlight and will have huge benefits for both the town and the region, so today is a big day for us” says Johan Persson, the Mayor of Kalmar.

Vad innebär då detta för själva tävlingen? Det positiva är väl att det höjer tävlingens status betydligt, det ställs större krav på organisation och arrangemang och lockar förhoppningsvis ännu mer publik. Även om ryktet säger att Kalmar skött sig alldeles utmärkt vad det gäller de två sistnämnda sakerna tidigare. Dessutom finns det ju plötsligt en möjlighet att kvala (eller ha tur med lottningen) in till Ironman-VM i Kailua-Kona, Hawaii. Det negativa är väl att det förmodligen blir betydligt större rusning efter startplatserna och boende i Kalmar. Registreringen öppnar den 20 december och jag har hört om folk som bokat hotellrum redan nu. Dessutom blir det betydligt dyrare att anmäla sig, 4500 kr verkar det som om att det landar på.

Triathlon - nästan alltid kul och roligt!

Vad innebär då detta för mig? Tja, att jag förmodligen måste bestämma mig väldigt snart om jag ska köra 2012 eller 2013. Jag (och resten av familjen) har ju redan biljetter och boende klart till Cykelvasan den 11 augusti, så det avbokar jag inte. Kalmar går en vecka efter det, så frågan är om man kan se Cykelvasan som ett sista långpass innan Kalmar. Och visst skulle det vara lite häftigt att vara med på den första Ironman-tävlingen i Skandinavien någonsin.

Och Ironmanstatus eller inte, det är fortfarande lika jäkla långt och jobbigt och... kanske helt underbart.

Ännu en sugande CX-runda

2011-12-13T19:08:00.000+01:00

Lite omkastningar i mötesschemat gav mig idag en möjlighet att faktiskt köra lite distans mitt på dagen. Jag kittade upp mig för några timmar i någon enstaka plusgrad. Turen gick huvudsakligen på kända stigar och grusvägar, som dagen till ära var grymt tungcyklade på grund av all väta i marken. Cyklade på några isiga partier ute i skogen och någon isfläck på asfalten, men klarade mig alldeles utmärkt med odubbade lerdäck.

Dagens enda misär var väl att jag var tvungen att inleda passet med 40 minuters mekande med en något glappande styrstam och lite annat småbestyr med cykeln. Men i övrigt är AX-1:an riktigt trevlig! Glädjande nog hade inte mitt "utevatten" frusit ännu. Cykeln mådde bra en en avsköljning om man säger som så. Jag mådde ganska bra av en kebabrulle och en cola efteråt också.

Mycket mer inbjudande än så här blir det väl inte?

En stig som säger "Kom igen, cykla mig SNABBT!"

Det obligatoriska så-här-skitig-blev-cykeln-kortet

HDR-fotad lera - inte illa!

Okej, min fru kanske har rätt - skägget är lite rött.

Festive 500 – Ride to Redemption

2011-12-11T20:34:00.001+01:00

Rapha are challenging riders across the globe to go the distance and escape the clutches of holiday indulgence by riding 500 kilometres between the 23rd and 31st of December.

Tja, 50 mil på 9 dagar, dvs. ca 56km om dagen i snitt borde väl inte vara några större problem? Bortsett från att det kanske då är över julen, och att det med stor sannolikhet är snö, is och annat tjafs i vägen. Men vad tusen, man kan ju vinna Rapha-priser, och klarar man det får man ett tygmärke från Rapha. Om det inte är en ordentligt vit jul i Sandviken (och därmed längdskideträning som gäller) så blir det en "Festive 500"-satsning. Svärföräldrarna (och resten av min familj) tycker ju ändå att jag är galen, så det är väl bara att bygga vidare på den imagen.

Dagens tänkta distanspass utomhus blev ett längre trainerpass inomhus. Vädret var runt 0:an och isfläckar förekom. Focus Disc:en med dubbdäck är kvar på jobbet sen i torsdags och eftersom det ska vara +grader hela nästa vecka ville jag inte slänga på dubbdäck på AX1:an ännu. En kombination av dålig planering och lathet gjorde alltså att det blev 110 minuter inomhus istället för 180 minuter inomhus idag.

Lyckades för övrigt att faktiskt hålla mig ifrån träningen under tiden på Sätra Brunn. En förkylning fällde avgörandet.

Obloggat

2011-12-09T15:04:00.001+01:00

Dåligt med uppdateringar på bloggen nu. Beror väl främst på att jag är bortrest och har ägnat mig åt andra saker än att cykla och träna. Dessutom är jag riktigt förkyld. Blir nog vila både idag och i morgon. Hoppas att jag kan få mig ett riktigt distsanspass (lär ju bli riktigt blött och grisigt) på söndag.

Annars vankas det strax spa, varmt bad, julbord och samkväm med företaget och familjen. Sätra Brunn för 3:e året på raken.

Tror att det finns en Monark i gymmet. Eller så ska jag helt enkelt vila mig i form.

Vinterväglag, helt plötsligt!

Dubbar och konstiga människor

2011-12-06T21:01:00.001+01:00

Flera dagar med minusgrader nu i Stockholm. I morse fanns det till och med lite nyfallen snö på cykelbanorna. Tungt med dubbdäck men definitivt nödvändigt. I går morse noterade jag många däckssläpp både bland medcyklister och bilister. Hos cyklister är det bara korkat, men hos bilisterna är det både korkat och olagligt. Fattar inte riktigt hur man är funtad när man chansar.

Dottern provcyklade sina dubbdäck igår. Klart nöjd, bortsett från det helt korrekta konstaterandet att det faktiskt går lite tyngre med dubbdäcken.

Cyklistbloggen har idag skrivit om cykling som frihet. Kan definitivt skriva under på det mesta som framkommer där. Mina motiv till den dagliga pendlingscyklingen handlar just friheten, autonomiteten och även den dagliga dosen av frisk luft och motion (nu motionerar jag förvisso en hel del ändå, men ändå). Jag törs nog faktiskt dra det så pass långt att jag skulle säga att pendlingscyklingen totalt förändrat mitt liv. Min normala "höstdepression" är som bortblåst, jag är piggare och jag mår riktigt bra. Att cykla till jobbet eller hem, oavsett väder eller årstid är inte något som tar emot, utan snarare något som jag längtar efter.

Den här mannen tillhör organisationen Bilfront och tycker inte att cykeln är
frihet, utan bara ett hot mot det svenska välståndet och friheten.

Som Cyklistbloggen även konstaterar skriver DN idag om att bilar ska ge plats för gående, cyklister och kollektivtrafik. Angående artikeln i sig finns det kanske inte så mycket att säga annat än att slutsatserna förmodligen är helt korrekta: gatuutrymmet i Stockholms innerstad börjar ta slut och snart väntar ett riktigt kaos om man inte börjar åtgärda det idag. Glädjande nog verkar det också som om politikerna insett att vägen framåt är att minska antalet bilar i innerstan, snarare än att satsa på att öka framkomligheten (vilket endast leder till fler bilar). Så till och med för att vara DN är det väl en alldeles utmärkt artikel.

Att läsa vissa kommentarer är dock en källa till skratt och förvåning. Plockade ut ett par för att skapa lite förståelse över vilka det är som uttalar sig och vilka föreställningar som faktiskt finns därute på gatorna.

Japp, det är bara i perioden juni-juli-augusti-september som det cyklas. Och självklart är det cyklisterna som orsakar bilköerna under dessa månader. Sommarbilar, alla vägarbeten, studentflak, m.m.? Och självklart ska vi ha tunnelbana hela vägen ut på Ekerö, eller vad är det signaturen "Trött" egentligen menar?

Undrar verkligen om Stockholm kommer att dö om det blir mindre bilar på huvudgatorna. Och Bangalore är väl verkligen ett gott exempel på god trafikplanering, god framkomlighet och en härlig miljö och frisk luft.

Kvällens val

2011-12-05T21:37:00.001+01:00

Återhämtningspass på trainern eller somna i soffan?

Ronde van der Flott [Kompiscrossen][RR]

2011-12-04T22:45:00.001+01:00

Sista Kompiscrossen för säsongen? Skulle tyvärr tro att det verkligen är så nu. Patrik Eklund och Christian Tillmann tyckte att Pojkcrossen 2.0 inte skulle vara säsongens sista tävling och satte därför ihop en bana i Flottsbro, Huddinge. Och vilken jäkla bana sen. Det blev teknisk, lerigt, kurvigt, sandigt, blött och sjukt jobbigt.

Jag började ana lite oråd redan på vägen till Flottsbro. Benen var lite sega och pulsen gick upp lite väl snabbt. Men vad gjorde väl egentligen det. Men tanke på det motståndet som utlovades på Happy så var det bottenplaceringarna som jag skulle slåss om ändå. Dom vanliga kometerna var på plats, CRT anslöt och blåbären (bortsett från mig) lyste med sin frånvaro.

Banan hade allt och lite till!

Redan under banvisningen insåg jag att det skulle bli larvigt tungt. Det fanns förvisso ett kort parti på asfalt och en liten bit på skogsstig där det gick att återhämta sig något. Men utöver det var det grymt många igångdrag, sandpartier på strand och sugande gräs. Dessutom en väldigt sugande grusbacke i början av varvet där jag fick stora problem. Varje varv avslutades nämligen med en sandfälla som man sprang igenom. Eftersom skorna var leriga så kläggade givetvis både pedal och sula ihop av det. Detta innebar att jag inför varje varvning kämpade med att få fast skorna i pedalerna. För det mesta lyckades det inte och jag kom in i grusbacken utan att sitta fast och med dålig fart. Ingen bra kombination som dessutom ledde till att jag vid ett par tillfällen var tvungen att springa uppför backen. På de flesta varven fick jag fast foten först efter typ halva varvet.

Sandfållan innan varvningen

Jag kör med Crank Brothers Candypedal eftersom jag föredrar att ha en liten plattform under sulan. Idag var det dock förmodligen den plattformen som gjorde att det inte rensade ordentligt. Ett par rena Eggbeaters hade nog varit att föredra.

Nåväl själva tävlingen gick väl ungefär som väntat. Pulsen gick raskt upp på runt 90% av max och höll sig sedan där. Eliten drog ifrån och jag och ett mindre gäng kämpade om de bakre platserna. Höll initialt 4 pers bakom mig, men tappade någon placering pga. teknikmissar. Micke Flockhart vann inte helt oväntat. Lite matt över att han precis lyckades dubbelvarva mig på upploppsrakan dock. Räckte det inte med förnedring ändå? Lyckades placera några bakom mig till slut. Nästa år kommer jag vara starkare.

Tack Patrik Skogling och Kokodrill för bilder.

Lera på skorna...

...och lera och skägg i ansiktet.

Det här med cykling...

2011-12-03T14:58:00.001+01:00

...för dom som inte förstått det ännu

I morgon vankas det Kompiscross i Flottsbro. Då jäklar ska det lidas.

Bilism vs. cyklism?

2011-12-01T21:05:00.001+01:00

Så lyder titeln på en artikel i senaste numret av tidningen Cykla - Vätternrundans magasin för cykelälskare. Tidningen kommer gratis till de som är anmälda till något av Vätternrundans arrangemang. Den ger väl någon halvtimmes förströelse, men jag skulle nog överlag beskriva den som relativ ytlig och slätstruken. Men typiskt den sån där tidning som passar "alla". Senaste numret går för övrigt att läsa här.

Nåväl, tillbaka till den rubricerade artikeln. Cykla har ställt 3 frågor till 4 individer. Frågorna:

Det talas ofta om den respekt som cyklister får av andra trafikanter i cykelländer som Holland och Danmark. Hur ska ett land som Sverige, som inte har samma cykelarv, kunna förbättra den grundläggande inställningen till cyklister?
Företrädare för bilister slår ofta tillbaka och menar att cyklister är lika goda kålsupare och kör utan någon som helst respekt för trafikregler. Hur mycket sanning finns det i den typen av åsikter
Hälso- och miljövinklade artiklar vs "skadestatistiksartiklar" - vilken bild får den som följer medias rapportering kring vardagscykling.

Klas Elm, ordförande Svensk Cykling och cykellobbyist ger ett ganska nyanserat och icke-fundamentalistiskt svar som innehåller några av de argument och retorik som jag brukar hålla mig med. Bl.a. om hur det skulle se ut om Stockholms alla cyklister valde bil istället, hur bra skulle det bli då?

Irene Isaksson-Hellman, trafiksäkerhetsforskare på If, som givit DN stoff till många av de "skadestatistiksartiklar" som figurerat under hösten (avhandlat bl.a. här och här) har också fått komma till tals. Tycker nog att hon ger ganska nyanserade svar på fråga 1 och 2 där hon talar om dålig infrastruktur, luddiga regler och missuppfattningar som de stora anledningarna till konflikter. På den sista frågan tycker jag nog att hon svävar ut lite. Jag tycker nog att det finns en viss skillnad i att "vara uppriktig om de faror som finns i trafiken" och att basunera ut det budskap som If gjort under hösten - budskap som dessutom inte riktigt stämmer.

Katarina Bokström, projektledare NTF svarar också på ett helt ok sätt, nyanserat och neutralt. Man måste ta mer hänsyn till cyklister vid planering av trafik och infrastruktur, samtidigt som cyklisterna också måste se sig själva som fordonsförare med respekt för regler och andra trafikanter. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Sedan kan man ju tycka att det är lite fegt att inte vilja svara på fråga 2, utan hänvisa till att det måste undersökas vetenskapligt.

Alltså, 3 nyanserade och välgrundade svar som inte direkt spretar åt något av hållen (bilism eller cyklism). Med sedan kommer han; det manliga, vita journalistskägget, självklart motorjournalist på DN - Jacques Wallner. På fråga 1 är svaret att trafikutbildningen måste komma tillbaka i skolan. Jo, det är väl iofs vettigt, men vad gör det åt dagens problem? Är Sverige så jäkla lost att det krävs generationer för att förändra? Vi måste sätta vår tillit till barnen som skall ta över gatorna efter det att alla skäggiga journalister på DN dött ut?

Okej, jag erkänner, skägg är inte alltid the shit.

På fråga 2 konstaterat först Jaques först, mycket riktigt, att det finns både hänsynslösa cyklister och bilister. Men sedan kommer inställningen och attityden som gör mig sååå trött: "Men jag tror att många cyklister saknar grundläggande trafikutbildning och inte ens förstår exempelvis hur långa och tunga fordon rör sig i cirkulationer. De tar risker utan att förstå dem"

Okej, de som cyklar är alltså de som inte har något körkort... för annars hade man självklart kört bil?!? Och har man ingen trafikutbildning så fattar man inte heller att tunga fordon är farliga?!? En annan slutsats av Jaques svar är att det är cyklisternas eget fel när olyckor sker, ty de förstår ju inte bättre. Så alla vi 150 000 som cyklar i stockholmstrafiken är alltså körkortslösa, ej trafikutbildade, lite halvdumma eftersom vi inte fattar att lastbilar kan vara stora och farliga.

Sedan kommer svaret på fråga 3: "Från min Stockholmshorisont är budskapet att det är farligt att cykla. [sic.] Men man måste vara försiktig. Tänka på att man är oskyddad som cyklist. Hela tiden.". Jaques svarar alltså på frågan om "vilken bild medias rapportering ger av vardagscykling", genom att konstatera att det är farligt att cykla. Och att man som cyklist måste passa sig. Men det är sant, du är ju en stockholmsbaserad motorjournalist, som förmodligen kör mycket i Stockholm. Så du borde ju veta.

En alternativ hade väl kanske varit att uppmana alla i trafiken att visa hänsyn och vara uppmärksamma. Att bilister borde tänka på att cyklister är oskyddade, istället för att alltid påpeka att det är cyklisten som skall tänka på att den är oskyddad. Det är en viss skillnad.

Inte för att det har med cykling att göra...

2011-12-01T16:11:00.001+01:00

...men det är ju en ganska cool film ändå. Undrar hur många par skidor som gick åt till just den här delen av filmen.

Familjen dubbdäck

2011-11-30T21:55:00.001+01:00

28" till pappas vintercross, 26" till frugans MTB och 20" till dotterns dirthoj. Nu är hela familjen redo alltså. Jag cyklar ju året runt och frun vill göra ett försök (det handlar endast om en vana, kom ihåg det!). Det roligaste är nog dottern ändå. Hon har faktiskt tjatat en del på att hon också vill ha dubbdäck. Varför ska hon sluta cykla bara för att det blir vinter? Jag har vidhållit att jag inte trodde att det fanns dubbdäck för barncyklar. "Tråkigt!", har hon sagt.

Och egentligen, varför skulle inte hon kunna cykla till skolan på vintern? Visst ställer det lite krav på balansen om det är snöigt och moddigt, men å andra sidan är det ju bra träning också. Avståndet till skolan är så pass kort att det går att ta det lugnt, och det går att cykla på i princip bilfria vägar. Och ramlar hon så är det trots allt ganska mjukt och nära till marken. Och viktigast av allt: hon vill det verkligen själv.

Nåväl, när jag beställde däck till mig och frugan på Cyclecomponents så hittade jag till min stora förvåning Schwalbe Marathon Winter i 20". I går kom dom på posten och dotterns glädje var stor och genuin. Det är min tjej det!

Tisdagsfilm typ...

2011-11-29T19:43:00.001+01:00

Kan man bli lite annat än småglad av den här videon? Och visst saknar man dom vyerna och vägarna som visas. Och visst är det ett utmärkt exempel på att olika typer av cykling kräver olika typer av cyklar (en liten hint till alla i min närhet som tycker att jag har för många cyklar). Och slutligen... skägg is the shit (i alla fall på den här liraren).

Julklappar

2011-11-28T22:40:00.001+01:00

Julen närmar sig. Föräldrar och släkt undrar vad man önskar sig i julklapp och som vanligt står det helt stilla i skallen. Men det kanske inte är så konstigt. Jag är trots allt vuxen (tror jag) och med en hyfsat stadig ekonomi, vilket innebär att jag faktiskt för det mesta köper det jag behöver och det jag vill ha. Ja, i alla fall det som ligger inom julklappsmässiga ekonomiska ramar. De saker som jag verkligen skulle vilja önska mig i julklapp kommer jag ju aldrig att få. Typ en 33-dagars resa genom USA, en Wilier Zero-7 eller en bilfri innerstad.

En sak som jag skulle kunna tillämpa är förvisso att vänta med att köpa några julklappsvänliga saker (typ en ny underställströja) och önska mig dem istället. Men då kanske jag inte får dem. Och då har jag ju väntat helt i onödan. Nej, det funkar inte.

Men när jag tänker efter kanske det trots allt finns några saker:

En introduktionskurs på Velodromen
En ToR Stockholm-Mora till Öppet Spår den 27/2
En startplats i Kalmar Triathlon 2012... eller nej, eller ja, eller...
En anmälan till Sverigetempot 2012... det skulle vara något det.

Lite cross i Mälarens närhet

2011-11-26T21:36:00.001+01:00

Egentligen inte så mycket att säga om morgonens runda annat än att:

det var trevligt att se sol och lite blå himmel,
Focusen är en pärla!
det blåste f-n till och från,
jag skippade den planerade svängen in i skogarna runt Gömmaren. Dels för att jag ville komma hem till min familj som kommit hem 1 timme tidigare än vad jag trott och del för att de stigar som jag hade ge mig in på såg väldigt mycket mer ut som MTB än som CX. Någon som kan bekräfta?
passet nog borde varit någon timme till
det är lerigt på hösten,
jag skulle vilja kunna ta bilder till min blogg som Niklas Källström gör till sin.

I morgon blir det rullskidor, runt 2h är det tänkt.

Black Friday

2011-11-24T23:27:00.001+01:00

Black Friday hos Rapha... farligt!

Drömpendling och lite annat

2011-11-23T22:56:00.001+01:00

Okej, det är mörk. Både på dit- och hemvägen. Men det kan jag och min Magicshine-lampa leva med. Och bortsett från det är det ju bara toppen just nu:

Det är slutet på november och standardklädseln är 3/4-bibs (med härligt fleecig insida), en merino-underställströja, vindjacka, buff-banderas, hela vindtäta handskar, lite tjockare strumpor och skor. Och det är på gränsen till att vara för varmt.
Jag kör Langstern med slicks på och... glider fram, är nog rätt ord.
I morse stannade 2 st bilar och 2 st bussar och släppte fram mig. Trots att dom inte hade någon som helst skyldighet att göra det. Och inte för att jag "trängde" mig fram (hade redan stannat). Det kanske finns hopp ändå.

För övrigt försöker jag alltid att tacka när jag blir framsläppt av bilar. Alltid om jag blir släppt där bilisten inte har skyldighet att släppa mig. Även vid de få tillfällen när bilisten har skyldighet att släppa fram mig brukar jag tacka. Undantaget är bilar som stannar "plikskyldigt", dvs. markerar sitt missnöje med att behöva stanna, genom att tvärnita precis innan. Eller ännu värre; de som aldrig stannar, utan bara saktar ner farten och sedan räknar med att jag på telepatisk väg ska lista ut att de faktiskt tänker sig att jag ska åka före. Men vore det inte lättare att visa det då genom att stanna helt?

Även Zlatan tackar ibland för att han blir framsläppt

Ett tack, en vinkning med handen, är alltid trevlig att få. Tycker jag i alla fall. Oavsett om jag som cyklist får den av fotgängare som jag stannar för vid övergångsstället eller om jag som bilist får den av en cyklist eller en fotgängare som jag släpper fram. Vinkningen/tacket kostar så lite, oavsett om det ges för att tacka för en rättighet, skyldighet eller en vänlig gest.

Det blir en till Kompiscross den 4/12. Söder om stan, Flottsbro, för en gångs skull. Kan bli episkt. Kom gärna dit, men kom då ihåg att läsa på supporter-manualen innan. Kanske jag till och med kan få dit fru och dotter?

Det blev en 5*4min på trainern igår... jösses vad benen var/blev sega. Vaknade i natt med kramp insida lår. Båda benen. Inte. Kul. 18km rullskidor idag var dock kul. Börjar bli riktigt haj på det där med balans, nedförsbackar och sånt.

Lerfest!

2011-11-22T18:18:00.001+01:00

Det finns en fördel med att inte ha någon familj att ta hänsyn till på kvällen (frugan utomlands och dottern hos morföräldrarna), och det är att det inte är några större problem att byta plats på eftermiddagsarbete och kvällsträning (under förutsättning att det funkar med jobbets agenda förstås). För mig är det så att träning på kvällen är lite mer accepterat än kvällsjobb. Men, har man bara sig själv att ta hänsyn till är det ju bara att göra lite som man vill.

Jag kastade i alla fall om lite och såg till att komma ut på en cross-tur i dagsljus. Eller dagsljus... det är inte direkt ljust den här årstiden och det blir ju inte ljusare av ett molnlager och fuktig mark. Solen var nog inte direkt uppe heller när jag kom hem, även om det inte var kolsvart ännu.

Nåväl, jag rekade en runda innan. Dels med hjälp av några kartor som jag hittat på Happy och dels faktiskt med hjälp av satellitbilderna i Google Maps. På vissa ställen gick det tydligt att se att det fanns en skogsväg eller stig. På andra blev det lite mer chansning. Fick till det bra idag, bortsett från ett parti där jag chansade på att det borde finnas en anslutning till en annan väg. Det fanns det inte. Men det är kul att bära cykel genom skogen också.

Passade också på att lägga asfalttransporterna genom lite osedda och ödsligare villaområden. Ni vet sådana där områden som man glad att man inte köpt ett hus i. Sådana där områden där varannan uppfart innehåller minst 5 bilar varav minst 2 utan kylare och hjul, där gamla vitvaror förvaras i skogsdungen bakom huset och där trädgård och igenvuxen åker är samma sak. Dom finns närmre än man tror.

Det blev en härligt lerig tur i alla fall. AX1:an uppför sig exemplariskt.

Tror att jag ska piska benen med lite 4*4 ikväll också. Efter det att jag jobbat klart förstås.

Årets första snö!

Sugande härlig grässtig

Snabb!

Det här var den bra delen av det dåliga stigvalet.

Focusen önskar att han vore en MTB istället.

Jo, det blev lite cykelvård efteråt

CX för supportrar

2011-11-21T22:48:00.001+01:00

CX Sweden har på sin hemsida en guide för supportrar vid CX-tävlingar. Jag föreslår att du läser in dig och sedan kommer och praktiserar vid nästa tävlingstillfälle. Bland annat kommer du få lära dig följande:

hot spots: med rutin kommer förhöjda upplevelser. Det är varken en slump eller en hemlighet varför publiken samlas vid trappor, leriga kurvor eller lömska feldoseringar. Placera dig så att du inte missar face-plants, volter och dyra krascher.

flamländska: om du harklar dig, var beredd på ett svar. Flamländskan är ett språk framtaget enbart för cykelcross och låter ungefär som en olycka. Kan lätt förväxlas med belgisk nederländska vilket ytterligare förstärker den allmänna förvirringen kring språk, gränser och styre i den leriga delen av Centraleuropa.

Mmm... lera!

1000 mil

2011-11-20T19:06:00.001+01:00

Det är nog ganska långt. Tänk att du åker från Stockholm genom Sverige, över till Danmark, vidare genom Tyskland, Tjeckien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Turkiet... och sen vidare genom Iran (du kan undvika Irak i alla fall), Pakistan och slutligen in i Indien och fram till Goa. Då har du färdats ca 1000 mil.

I början av året satte jag upp 800 mil som distansmål för 2011. Vet inte riktigt var siffran kom ifrån, men det var väl plockat lite från att köra min pendlingssträcka (24km) varje dag hela året. Nu har jag passerat 1000 mil och det är mer än en månad kvar av året. Som jämförelse kan tas 2010 (mitt första cykelår) då jag mäktade med 464 mil.

Jo, lite nöjd med mig själv är jag faktiskt...

Vad ska jag då göra resterande del av 2011? Tja, 64 mil av de hittills avverkade 1008 milen är faktiskt på trainer, och sådana mil är ju egentligen inga "riktiga" fysiska mil. Så målet innan nyår torde väl i så fall vara att trampa 56 utomhusmil och sålunda få ihop 1000 fysiska mil. Borde inte vara någon omöjlighet.

Lite statistik (från Funbeat):

Det blev för övrigt ingen träningstävling på crossen idag. När klockan ringde i morse kändes inte kroppen i någon tävlingsform. Det fick bli ett halvintensivt, halvdistanspass i halvregnigt väder på halvleriga stigar. Dessutom på en vit cykel (som inte var vit efteråt) som är typ 3kg (minst) lättare än disc-crossen. Det märktes. Dessutom är Ultegra-gruppen mycket mer tight än 105:an. Tycker jag i alla fall.

Men mer om allt det där senare.

Någon som blir lite sugen på en crossrunda?

2011-11-19T00:36:00.000+01:00

Eller är det bara jag?

Dagens 2 no-no (hittills)

2011-11-18T11:03:00.001+01:00

1: Rejält halt i morse. Många som cyklar med släta däck och utan hjälm. Såg några vurpor. Dumt. Är det samma människor som åker med sommardäck under första halkan/snöovädret och blir förvånade?

2: Södermamma med 7-8-årig grabb (på egen cykel) norrut på Götgatan. Pojken är definitivt för osäker och vinglig för att ge sig ut i rusningstrafik. Dom får rött vid korsningen Götgatan-Åsögatan. Pojken: "Mamma, ska jag stanna nu?". Mamman: "Ja, vänta med att köra tills det inte kommer några som går på övergångsstället." sedan väntar de tills alla gått över. Och sedan cyklar mor och son vidare. Mot rött. Bra att grabben får lära sig redan från början hur det fungerar. Epic Fail!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Reflexvästar...

2011-11-17T16:24:00.001+01:00

...är fula. Det tror jag inte att så många säger emot. Annars verkar det ju faktiskt vara så att reflexvästen är högsta mode sedan ett tag. Den syns framför allt på många cyklister, en hel del motorcyklister och tittar man riktigt noga så kan man även få se en och annan fotgängare med reflexväst (och då syftar jag inte på dagisklasser).

Fulväst...

Men snyggt? Näe, inte det minsta. Det är precis som One-piece och harem-byxor; bara för att det är populärt och för att många har det, blir det inte snyggt. Ur ett praktiskt perspektiv kanske det är bra... ur ett estetiskt perspektiv är det en ren katastrof. Det kanske inte spelar någon roll för Nishiki-gubbarna som åker rätt ut i korsningarna med öppen och fladdrande reflexväst... men för mig gör det faktiskt det. Jag är nog definitivt lite fåfäng när det gäller min cykelklädsel (och mina cyklar). Det ska vara smalt, diskret, färgmatchat, och i den ekvationen får inte en reflexväst plats. Möjligtvis en reflexväst från Rapha. Rosa, bara för att spä på fjollstämpeln lite. Under randonneurlopp måste man ha en relexväst med sig och på sig under dygnets mörka timmar. Men då är det bara att bita ihop, precis som med allt annat som gäller randonneuraktiviteter.

...och snyggväst.

Som vanligt en disclaimer: jag vill på intet sätt förringa behovet av att synas i mörker. En reflexväst kan självklart vara ett alternativ. Jag vägrar dock reflexväst (till vardags) och löser mina visibilitetsbehov på annat sätt: bra lampor, kläder med reflexdetaljer och reflexer på cykeln (givetvis diskreta och färgmatchande, men väl synliga när de blir belysta).

Och slutligen, varför i hela fridens namn har man på sig en relexväst i fullt dagsljus?

Frosten kommer

2011-11-15T23:42:00.001+01:00

I går åkte dubbdäcken på CX:en. Jag har inget emot cykling i kallt väder, regn, snö, blåst, mörker, m.m. Det får vara riktigt jävligt; ju jävligare desto större boost för pannbenet och desto skönare är den varma duschen när man kommer hem. Det är en typ av cykling. Fikacykling i 25+ grader och sol är också härligt och en helt annan typ av cykling.

Men det finns en sak som jag aldrig kommer att gilla. Och det är just dubbdäcken. Tyvärr är det ju ett nödvändigt ont under den här perioden av året. En felplacerad isfläck kan göra mycket skada. Men cykeln låter som ett tröskverk, rullar lika bra som om det vore dubbelpunka och är tungtrampad som fasen. Kort sagt, dubbdäcken tillför bara onödigt lidande. Men om alternativet är att inte cykla alls är ju inte valet så svårt.

Har för övrigt kört Langstern till jobbet nu senaste två dagarna eftersom det fortfarande varit isfritt. Förbaskat vacker sak att titta på och skön att cykla på. Juniorutväxlingen på 42x16 är perfekt för att glida i stan. Och nej, inte fixed ännu, fegar mig med frihjul än så länge. Förmodligen är det väl en mainstream-fixed med Södermalmsmått mätt, men det bryr jag mig inte om :)

Med en viss regelbundenhet...

2011-11-14T23:00:00.000+01:00

Tja, det råder väl inget tvivel om att det var intervaller som stod på schemat ikväll....

För övrigt är nu Focusen försedd med dubbdäck. Tungt och ganska tråkigt faktiskt. Men förmodligen nödvändigt.

Grus och stig på Södertörn i mörker [CX]

2011-11-13T00:57:00.000+01:00

I förra veckan körde jag ju en del av ett längre spår med grus och stig på Södertörn som jag hittade på Happy. Eftersom jag kortade ner den turen pga. akut kolhydratbrist tänkte jag mig köra resterande del av rundan idag. Till och början med hade jag tänkt köra och avsluta i Haninge eftersom vi skulle på middag hos ett par goda vänner. Den middagen blev dock tyvärr inställd pga. kraftig förkylning hos frugan, och därmed blev det start och stopp i Örby.

Hade uppskattat längden på spåret till knappt 7 mil och att det då skulle ta runt 3h att köra. Om jag då kom iväg vid 14 skulle jag bara behöva köra sista timmen i mörker... eftersom jag trodde att solen gav upp strax efter 16. Nu var jag klar vid 14.40, bara för att konstatera att det var punka på hojen (borde ha bytt däck för länge sedan, dom är slut och nu har jag fått 3:e punkan på lika många veckor), kom iväg vid 15 och konstaterade att solen gick ner redan 15:30

Ungefär så här långt såg jag med full ljus

Ensam cykel söker

Började med transport ut till Farstanäset och sedan in på den del av rundan som jag kört förut. Var dock pigg i benen och brände på ganska bra fram till Lännavägen och vidare över Gladö Kvarn. Partiet över till Tullinge var fortfarande lika blött och lerigt som förra gången. När jag kom till grustaget var det dags att sätta på ljuset. Det var dessutom riktigt dimmigt vid det här laget, men lite lite ljus kvar.

Sedan var det asfalttransport bort till Pålamalm och sedan in i skogen. Nu var det kolmörkt och bara jag och lampan ute i skogen. Ganska mäktigt faktiskt. Fram till Rosenhill var det relativt lättkört bortsett från ett parti vid Skoggsjön som nog var en del av en vandringsled (Sörmlandsleden?) samt ett stigparti kraftigt nedför med mycket sten och rötter. Med en MTB i dagsljus hade det nog gått... men inte med en CX i lampljus.

Notera de leriga bromshandtagen

Efter Rosenhill var dags för lite asfalt igen innan det blev mer grusväg. Vad jag nu började oroa mig för var att lampan indikerade att det var mindre än 50% batteri kvar. Hade ingen extralampa med mig och bli stående i skogen utan ljus var ju inte något som direkt lockade. Gick därför ner i lampstyrka och fick därmed betydligt mindre sikt framåt. Lite mer spännande alltså.

Sedan rullade det på med ömsom fina grusvägar, ömsom lite mindre roliga grusvägar (stora stenar), asfalt förbi Pålamalm igen och sedan in på ett mindre roligt parti av spåret - från grustaget vid Pålamalm bort till Kärrsjön. Misstänker att även detta var en del av en vandringsled, dels gick det över klipphällar och några spångar fanns också. På CX med neddragen lampa (+ att jag aldrig kört där förut) var det mindre kul. Borde nog testa det på MTB i dagsljus istället, då kan det nog vara riktigt kul.

En illustration av den naturliga fukten i luften

Nåväl, rätt som det var så var jag tillbaka i Ågesta och transporterade mig sedan vidare hem till Örby. 3:20 landande rulltiden på, knappt 7 mil och 135 i snittpuls. Medeltemperaturen enligt min Garmin var -0.3. Ett alldeles utmärkt pannbens- och distanspass alltså. Det gick dock långsammare än vad jag tänkt. Beror nog främst på att terrängen på en del ställen var betydligt lämpligare för MTB, samt att i princip hela rundan blev i mörker.

Dock en riktigt kick att köra snabbt på okända vägar, totalt ensam och med endast en lampa som sällskap. Ska testa att köra samma vända i dagsljus nästa gång. Kommer nog att bli en helt annorlunda upplevelse. Det svåraste att köra i lampljuset är nog att man inte uppfattar terrängen lite längre fram och runt omkring, och därmed inte märker kuperingar förrän man väl är i dem. Det blir problem framförallt med uppförsbackar om man inte hinner växla ned ordentligt.

När jag kom hem, ganska frusen (framförallt om tårna) hade frugan och dottern badat och duschat upp allt varmvatten - epic fail!

Det var som sagt var fuktigt ute.

Trasiga skoskydd vid 0-gradigt = stelfrusna tår.

22 dagar utan snus

2011-11-11T12:20:00.001+01:00

Fördelar: Fingertopparna är renare, en "måste"-sak (utöver nycklar, telefon och plånbok) mindre att ha med sig.

Nackdelar: Hungrig jämt, har ett enormt sockersug, tuggar tuggummi (som jag avskyr), tänker att jag ska ta en snus minst ett par gånger per timme, har gått upp i vikt (pga sockersuget och hungern), har en ständig känsla av att något fattas, kaffet efter maten är inte lika gott, rastlös, blir lätt grinig, trött…

Men någon gång kommer det väl säkert att vända.

Ytterligare hot mot cyklisterna

2011-11-10T13:56:00.000+01:00

Jag vill bara börja med att påpeka att jag på intet sätt med detta blogginlägg förringar behovet av lyse och reflexer vid färd i mörker. Det är självklart att du ska ha det, både för din egen och för dina medtrafikanters skull. Så självklart att det inte skulle behöva sägas...

Trots att jag tidigare beklagade mig över skrämselpropagandan så fortsätter den tydligen. Nu är det återigen DN som teamar ihop sig med If och skriver om "Mörk årstid hot mot cyklister". Dessutom har man fått ännu en klippa från Stockholms trafikpolis (denna gång Göran Bolinder) att uttala sig. Alltså samma trafikpolis som efter den senaste olyckan vid Slussen uttalade sig: "Det var en hemsk olycka. Jag hoppas att cyklisterna tar till sig det här. Kör aldrig framför eller till höger om en lastbil.". Kanhända att det är en relevant rekommendation, men det säger ju även lite om inställningen. Istället för att uppmana lastbilsförarna att ha bättre koll (det finns faktiskt hjälpmedel också), så uppmanar man cyklisterna att akta sig.

Nåväl, denna gång handlar det om mörkret som sänker sig över staden. En "ny undersökning" visar att andelen allvarliga olyckor ökar i mörker. Återigen är det försäkringsbolaget If som har "analyserat" 438 olyckor mellan cykel och personbil och det är "trafikforskaren" Iréne Isaksson-Hellman som står för slutsatsen.

En bra lampa is the shit!

Just 438 olyckor i perioden 2005-2010 handlade det om även i If:s förra pressrelease som DN slog på stort av. Men man har alltså delat upp resultatet lite så att man kan sprida skrämselpropagandan över året. Ska vi tippa på att Iréne är typ handläggare/statistiker, anställd av If, och har gått igenom de anmälningar/rapporter om cykelolyckor som If fått avseende bilar som varit försäkrade hos dem? För If är det ju självklart mer lönsamt att sälja bilförsäkringar… och att slippa ärenden med cyklister involverade eftersom det inte är obligatoriskt med trafikförsäkring (och därmed en motpart) hos cyklisterna.

Ska man räkna lite ytterligare blir det intressant. Studien omfattar 438 olyckor under perioden 2005-2010, dvs i snitt 88 olyckor per år. Sedan sägs det att för var 4:e olycka som sker i mörker, så saknar cyklisten reflex eller lyse. Det skulle då alltså innebära att 22 olyckor per år. Men så är det ju inte eftersom det inte framgår i artikeln hur många av de granskade olyckorna som skett i mörker. I princip skulle det kunna vara 4 av den 438 som skett i mörker, varav en med en cyklist utan lyse eller reflex… men då låter det väl inte lika hemskt?

Sedan kommer det bara rena dumheter som bara befäster DN:s ställning som fanbärare i kampen mot de hemska cyklisterna. Jag citerar rätt av:

"Göran Bolinder, chef för trafikpolisen i Stockholms län, betonar att man har ett växande problem med cyklisterna. Uppgifter från NTF som DN har tagit del av visar att antalet dödade och svårt skadade i trafikolyckor mellan bil och cykel/moped ökade och var högre under januari–september i år än samma period förra året."

Man har alltså ett "växande problem med cyklisterna"… man har alltså inte ett problem med en växande andel cyklister och en underdimensionerad infrastruktur, man har inte ett problem med ett hårdnat trafikklimat och en bilistkår som inte är van vid många cyklister, utan man har problem med cyklisterna. Göran Bolinder har alltså ett problem med mig, när jag cyklar. Ring mig Göran, så kan vi åtminstone prata om det.

Avseende uppgifterna från NFT så borde dom ju inte vara så hemliga att dom inte går att publicera. Via Trafikverket går det dock att hitta statistik (förvisso statistik som enligt If är felaktig och missvisande), och då ser det ut så här:

Om vi tar tabellen för döda först, går det lätt att konstatera att siffran för cyklisterna är den enda som faktiskt minskat! Notera även den kraftiga ökningen bland Gående (men det är väl vi cyklister som kört över och dödat dem).

Tar vi sedan tabellen för svårt skadade kan vi se att: ja, det verkar vara fler svårt skadade cyklister i perioden, jämfört med samma period under förra året. Så långt är det alltså rätt. Men sedan kanske det även ska noteras att det gäller alla grupperingar, utan undantag. Räknar man lite % på det hela kan man se en ökning på 10% för cyklister, att då jämföras med en ökning på 24% för motorcyklister, 19% för gående eller 121% för gruppen Övriga.

DN:s slutsatser avseende statistiken är alltså inte bara missvisande (sätt för f-n saker och ting i sitt sammanhang), utan även rent felaktiga. Varför?

Sedan avslutas artikeln på ett generaliserande sätt, och återigen en förstärkning av synsättet att allt är cyklisternas fel:

– När folk sätter sig på cykeln överger många efterlevnaden av trafikregler. Trafiken bygger på ett ömsesidigt ansvar, men cyklister inser ofta inte att bussar och lastbilar har svårt att se dem, även när cyklisterna dyker upp tätt inpå fordonen, säger Göran Bolinder.

Stockholms stad har ju en "Tack för att du cyklar"-kampanj. Vi cyklister kanske borde starta en "Förlåt DN och förlåt Göran Bolinder, för att vi cyklar-kampanj.".

Kämpiga 4:or och CX-tankar.

2011-11-10T00:36:00.001+01:00

Jack Bauer är i sitt esse redan i 5:e avsnittet av första säsongen. Ungefär 1½ avsnitt per träningspass hinner jag med.

Fick för övrigt kämpa med en "vanlig" AP1 idag/igår (dvs. 5*4min + upp- och nedrull), trots relativt moderata watt. Har någonting i kroppen som inte är riktigt snällt mot mig. Eller så har jag bara gått och blivit höstfet och otränad. Det ligger i alla fall något i Magnus Darvells beskrivning av passet.

Schyssta kurvor

För övrigt vill jag ha en lätt CX (inte nödvändigtvis kolfiber, men en bra bit under 9 är målet) med bra grupp (minimum Ultegra) och vanliga bromsar (för att kunna ha betydligt större utbud när det gäller hjul). Förnuftet och prisvärdheten säger typ Rose Cross Pro RS-3000 som är förbenat prisvärd. Hjärtat säger Focus Mares AX1, dyrare men något lättare och en fantastisk rapp och härlig ram.

Eller så retar jag helt enkelt alla CX-traditionalister till döds genom att skaffa en Rose Pro-DX Cross 3100, med både skivbromsar och elektrisk Ultegra. Undrar om man ens skulle vara välkommen på kompiscrossen då?

Eller har någon nåt annat förslag på vad jag borde titta på?

Mmm Raphakatalog

2011-11-07T17:13:00.001+01:00

Jorasåatt... Rapha är tydligen så mån om sina kunder att de skickar kataloger ända bort till kalla Sverige. Detta gör mig självklart ännu mer övertygad om deras förträfflighet, goda smak, goda kundvård och deras skitsnygga kläder.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kompiscrossen - Pojkcrossen 2.0 Race Report

2011-11-06T22:09:00.000+01:00

Förra deltävlingen slappade jag; stannade kvar i sängen och skyllde lite på någon bugg i systemet av något slag. Kände lite samma idag, men beslöt mig för att ge mig av ändå.

Konceptet var väl ungefär som vanligt: en cykeltur genom stan till Stora Skuggan (hade hoppas på tävling vid Flatenbadet, men så blev det tyvärr inte). Mötte upp med ett ett gäng CX-killar vid universitetet. Christian dök inte upp idag eftersom han tydligen gav sig på att springa en mara igår... dåligt bortförklaring tycker jag. Banvisning och sedan en jäkla fart redan från start.

Någonstans i den där klumpen är jag

Jag konstaterade redan under banvisningen att det här inte direkt var en bana för mig; platt, många svängar, leriga och sugande transporter på mestadels gräs. Jag gillar när det är grus, kuperat och relativt otekniskt. Jag har en tung cykel, dåliga däck (kasst fäste på gräset) och dålig teknik. Tappar därför väldigt mycket vid varje igångdrag efter en sväng. Dagens bana innehöll 21 svängar på 90 grader eller mer, per varv (ca 1.8km per varv).

Jag var som vanligt för slapp (långsam) i starten och hamnade långt bak. Höll 5 pers bakom mig hela tiden och körde om ett par. Hade en "battle" med i kille i många varv. Han drog ifrån i början av varvet, jag jobbade mig i kapp och var upp i rygg vid varvningen. Så fortsatte det fram till näst sista varvet då han tappade fästet i en kurva och jag drog ifrån. Synd, hade hoppats på en spurtuppgörelse för en gångs skull. Snittpulsen under loppets 44 minuter hamnade på 161, dvs. 88% av max.

Fortfarande fokuserad efter sväng nr 828 543

I resultatlistan hamnade jag långt bak idag, 32 av 40 startande. Dagens glädjeämne var väl för övrigt att jag inte blev varvad förrän efter 25 minuter (av Mikael Flockhart som var totalt överlägsen idag, fattar inte hur han får så mycket krut ur dom där smala benen) och att till och med jag fick varva en person på sista varvet.

Tog sedan och rullade 35km extra på vägen hem via favvostigarna i Nackareservatet. Fick tyvärr dras med en pyspunka sista milen vilket gjorde att jag var tvungen att stanna och pumpa var 10:e minut. Hade med mig slang men orkade inte byta ute i fält på den väldigt skitiga cykeln. Senare på eftermiddagen blev den ca 2 timmars vård av cykeln för att få den i någorlunda skick igen. Gräs och lera kan verkligen ta sig in överallt.

Upploppet... trött.

Så för att summera Kompiscrossen 2011: riktigt kul, både som tävlings/träningsform och som koncept. Blåbär tillsammans med sverigeelit på gemytliga tillställningar. Nästa år ska jag bli snabbare! Måste bara ta reda på hur man tränar det på ett vettigt sätt.

En fredag på CX:en

2011-11-05T21:49:00.000+01:00

Eftersom min huvudsakliga uppdragsgivare hade ledig dag i fredags passade även jag på att ta några timmar ledigt och bege mig ut på crossen. Hade via Happy hittat ett spår med lite intressanta grusvägar och stigar på södra sidan om stan. Tror nog att det var tänkt för en MTB-tur, men det gick alldeles utmärkt med CX också.

Startade grus/stigdelen vid Hammarbybacken, åkte sedan via Nackareservatet, Flaten, Ågesta, Gladö Kvarn och till Tullinge och sedan asfalt hem. Det blev några riktigt härliga timmar i skogen. Höstlöven ger en riktigt trollsk stämning och det enda som fattades var väl egentligen blå himmel. +11 varmt den 4:e november kan man ju inte riktigt klaga över.

Innan boken... pigg ögon.

Eller jo, en miss till... jag bonkade nästan. Körde ett ganska hårt intervallpass på trainern på torsdag kväll, efter maten. Åt sedan en helt vanligt frukost på fredagen och gav mig ut strax innan lunch (vid 11). Körde på hårt i början och hade inte med mig något annat än vatten.... smart! Inte direkt, givetvis var mina kolhydrater tokslut efter ca 90 minuter. Drog ner på tempot och kunde förflytta min sega kropp till McD i Örby (Drive-through givetvis eftersom jag var en lerhög).

Dagen slutade dock tyvärr i katastrof; milkshake-maskinen på McD var trasig. Lite mer bilder, en film och bansträckning:

En ren dröm att bränna nedför i hög fart

En hel naturlig sten och en helt naturlig cykel

Man in the middle - Middleman

Bogota av alla städer

2011-11-03T12:25:00.001+01:00

Tidningen Fastighetsnytt (Marknad och samhällsbyggnad) om Bogota - imponerande!

Kommer ju aldrig att hända här... Jag är dock helt övertygad om att vi är betydligt mindre beroende av bilen än vad vi tror. Glesbygden är en sak, men här i Stockholm tror jag att merparten skulle kunna lösa den dagliga pendlingen till jobbet utan bil. Det är bara att skaffa sig en ny vana.

Och hur står det egentligen till med träningen herr Krantz?

2011-11-02T21:34:00.000+01:00

Fyra dagar i Great Malvern gjorde ju inte underverk för träningen direkt. Tid fanns nog, men tyvärr inte möjligheter att nyttja den. Hotellet, som påminde väldigt mycket om Fawlty Towers, hade givetvis fokuserat helt på heltäckningsmattor istället för träningsmöjligheter (typ en motionscykel i alla fall). Har man då som jag löpförbud så blir det svårt att träna konditionen.

Nu trotsade jag löpförbudet och sprang några km ändå. Utöver det hade jag faktiskt varit förutseende och fått med mig min StaffanExpander (enkel pryl, fånigt namn) och kunde därmed köra lite core-träning och stakning. Föga inspirerande dock när omgivningarna och naturen utanför inbjöd till episka cykelturer på såväl MTB, CX som landsvägshoj. Det blev i alla fall ett par pass core utöver löpturen. Alldeles för slappt.

"Here's looking at you kid!"

På Heathrow gjorde jag en investering: "24 - The Complete Series, Season 1-8 + Redemption". £40, 49 DVD-skivor, 192 episoder och 135 timmar. Borde ju räcka till vinterns cykelträning inomhus. Tror att jag sett säsong 1-4, men började för säkerhets skulle med säsong 1. Insåg att jag inte kommer ihåg något förutom den mästerliga Nina Mayers-vändningen i avsnitt 23.

Inledningen av säsong 1 avverkades i alla fall på cykeln i måndags. Intervaller 5*4 (lugna) följt av 10km nedcykling stod på programmet. Inte några hyperwatt att hurra för, men lite småskönt i benen. Det ska vara lugnt nu. Fina kurvor blir det i alla fall.

På tisdag var jag lite wild and crazy och stack från jobbet någon timme tidigare för att hinna med lite grusväg och stigkörning med CX:en innan det var dags för hämtning på skolan. Knappt 2 timmar, 4 mil och en del magiska stigar som jag aldrig kört på förut blev resultatet. Bland annat i Nackareservatet och runt Flaten. Hade ingen av Edgarna med mig, men spelade in rundan med iPhonen och MapMyRide.

Fantastisk skog - usel kamera.

Idag (onsdag) blev det 1 mil på rullskidorna.Tror att jag faktiskt börjar få in lite snits och fart på det hela. Mindre och mindre Bambi och mer flyt för var gång. Borde dock hitta något ställe där jag slipper att köra fram och tillbaka. Cykelvägarna på Ekerö har någon pratat om.

I morgon blir det intervaller, fredag kanske lite halvledigt från jobbet och en lång CX-tur (grus och stig igen), träningsfri lördag och sedan avslutning på Kompiscrossen följt av lite distans. Känns som om jag kompenserat lite för den usla förra veckan då.

Korsningen Sockenvägen-Sockengränd kl 07.35

2011-11-01T09:35:00.000+01:00

Du har självklart rätt i sak; som cyklist har jag praktiskt taget inga rättigheter och självklart skall alltid bilen gå först. Jag ber om ursäkt.

Kanske blev jag förvirrad av den vänstersvängande lastbilen som stannat mitt i korsningen för att (helt korrekt enligt trafikreglerna) släppa fram mig. Eller kanske var det det faktum att du rullande långsamt, hade total överblick över korsningen ett långt tag, tog ögonkontakt med mig, samt hade en "lämna företräde"-skylt framför dig som gjorde att jag trodde något. Så här i efterhand förstår jag självklart att du hade tänkt rulla hela vägen fram över cykelöverfarten och övergångsstället och stanna där i stället för 2 meter tidigare. ~~Och eftersom lämna företräde-skylten sitter just efter cykelöverfarten så ligger det givetvis i fulla rättighet.~~ Tar nog tillbaka min ursäkt när jag nu noterat att "lämna företräde"-skylten faktiskt sitter före cykelöverfarten. Kolla här.

För ett kort förvirrat tag trodde jag att trafiken kunde handla om samspel och ömsesidig respekt. Jag hade självklart fel och bröt dessutom mot min egen regel.

Ett litet tips bara: hade du nöjt dig med att bara köra saktare i en halv sekund och låta mig passera, hade du nog inte tappat så mycket tid. När du nu dock måste stanna helt, knäppa upp säkerhetsbältet, öppna dörren, hoppa ur bilen och börja skrika, förlorade du säkert nästan en hel minut av din dyrbara tid.

På något sätt känns det som om att du var arg redan från början och bara sökte en anledning att explodera på något. Kanske var det frukosten på McD som inte landat bra i magen, kanske var det det höga blodtrycket (jo, du var väldigt röd i ansiktet) eller alla de där extra kilona på din kropp som inte kändes bra, eller kanske var det helt enkelt frustration över dagens höga bensinpris (med tanke på din dyra och motorpotenta BMW)?

Slutligen: din invit lät mycket inbjudande; "Kom hit då om du törs din jävla fjolla!". Tyvärr hade jag dock ganska bråttom till jobbet i morse, men i morgon bitti kanske? Samma tid, samma plats.

Bilder i tiden

2011-10-29T10:00:00.000+01:00

Valencia blev av någon märklig anledning inte så mycket snabbare i sin nya temphjälm.

Engelsmännen har känsla för det här med dramatik

Morgan goes flower-power

Varför pratar alla om döden och riskerna?

2011-10-28T17:03:00.000+01:00

SvD tog tidigare upp högersvängen som en källa till fara i artikeln: "Högersväng en dödsfälla för cyklister". Oj då, tänker jag som läsare, en dödsfälla ute i trafiken - det kan inte vara bra. Läser man vidare i artikeln så kan man konstatera att det i snitt dör 2 cyklister per år i Stockholmstrafiken och att det i 6 av 7 olyckor med dödliga utgång är en högersvängande lastbil eller buss involverad. Varje dödsfall är självklart en oerhörd tragedi och självklart skall allt göras för att undvika dessa.

Den farliga högersvängen

Men man måste väl också sätta lite perspektiv på det hela. Så fort cykling lyfts upp i media nu för tiden så har det en negativ klang; det är farligt, cyklister är dumma, fåniga och livsfarliga, och nu är det "dödsfällan" högersvängen som tas upp. I samma artikel kan man läsa att:

Antalet cyklister har mer än fördubblats de senaste 15 åren i Stockholm. I snitt cyklar 150000 varje dag.
Antalet skadade cyklister är ungefär lika många nu som 1998.

Söker man sedan vidare på lite olycksstatistik kan man via Trafikverket hitta följande statistik över antalet döda inom olika trafikslag:

Med detta som bakgrund förstår jag inte riktigt varför det cykling i media idag så ofta förknippas med något farligt och utsatt. Tvärtom så verkar ju faktiskt cyklisterna faktiskt klara sig bättre och bättre trots att vi blir fler. Artikeln "Övergångsstället - totalt livsfarligt för fotgängare" eller "Mopedistdöden - 100% fler döda under 2011!" har jag inte sett ännu.

Artiklar på SvD kopplat till cykling

Varför skrivs det inga artiklar om hur bra många mår av att cykla till jobbet istället för att åka bil, hur vacker t det är att åka ensam längst Skeppsbron vid en soluppgång en morgon i mars eller vilken kick det är att ta sig till jobbet för egen maskin när alla andra trafikslag står stilla?

Varför bryr sig ingen om att ensa fundera på hur många liv som cyklingen har räddat i form av ökad motion, bättre levnadsvanor och ökat välbefinnande?

Den efterföljande kommentarsdebatten till SvD:s artikel gör mig bara matt; vet inte om jag skall skratta eller gråta. Är människan verkligen så jäkla korkad och inskränkt som debatten ger sken av?

Kollektivtrafik vs. cykel

2011-10-26T14:26:00.003+01:00

Eftersom jag ska iväg till England i kväll (åker direkt från jobbet med en stor väska) var jag tvungen att åka med kollektivtrafiken in till jobbet. Här kommer en kort jämförelse:

Kollektivtrafik: Tog idag 65 minuter från dörr till dörr. Jag får byta linje 2 gånger. Jag får stå ihopklämd med en massa andra människor som hostar och snörvlar på mig. Jag får betala för det hela.

Cykla: Tar 30 minuter från dörr till dörr. Jag får frisk luft. Det är gratis.

Inte ett svårt val!

Ibland blir man förvånad...

2011-10-24T19:58:00.001+01:00

Det blev varken Kompiscross eller rullskidor igår. När klockan ringde på morgonen var jag genomsvettig, trött och seg i största allmänhet. Bara att snooza och vända sig om. Feber eller anti-nikotin-chock, vem vet. Var fortsatt seg hela dagen så det kanske var en lätt bugg i alla fall.

Över 4 dygn utan snus nu i alla fall. Tror (peppar peppar) att det värsta faktiskt är över nu. Visst längtar jag, visst fattas något och visst är morgonkaffet inte alls helt, men det känns lättare nu.

En liten solskenshistoria hinner vi med också. På förra kompiscrossen (förra söndagen) strippade jag cykeln från skärmar, lampor och cykeldator på plats. Innan jag lämnade satte jag på skärmarna och stoppade ner lampor och cykeldator i väskan, trodde jag. I morse kom jag på att jag skulle sätta tillbaka cykeldatorn. Letade i väskan men hittade den inte. Eftersom jag inte använt eller tömt väskan kunde jag inte dra någon annan slutsats än att datorn aldrig hamnat i väskan.

Dagens glädjeämne

Eftersom jag kom ihåg precis vad jag ställde väskan under tävlingen tänkte jag att jag ändå kunde chansa och åka förbi Stora Skuggan och kolla. En omväg på några km är ju inte så farligt. Och mycket riktigt! Precis där jag misstänkte att den kunde vara, där låg den. Lätt fuktig i det blöta gräset och fullt fungerande. Lite flyt ska man ha.

Åker för övrigt till England på onsdag kväll och blir borta till på söndag kväll. Eftersom jag har löpförbud har jag ingen aning om hur jag ska sköta träningen när jag är borta. Några tips?

Usel dag i största allmänhet

2011-10-22T21:13:00.000+01:00

Håglös, rastlös och seg på samma gång. Natten var märklig, ytlig sömn, konstiga drömmar, svettig. Om det har med nikotinavvänjningen att göra är det ju faktiskt lite läskigt - värsta avgiftningen ju. Å andra sidan var det precis som en febernatt, att det beror på lite virus är ju inte omöjligt heller.

Är dessutom en usel människa som inte tränat idag. Har haft gott om tid och tillfällen att åtminstone köra ett rullskidepass eller ett trainerpass. Men har som sagt var inte känt för det alls. I morgon blir det Kompiscross i alla fall (utan Christian denna gång). Och eftersom jag varit så usel idag får det väl bli ett rullpass eller intervallpass framåt kvällen också.

Kör med tuggummi och smågodis nu. Funkar.

When the going gets tough...

2011-10-21T20:53:00.000+01:00

32h utan snus nu typ. Lever fortfarande, men det är f-n så mycket svårare än vad jag tänkt mig. Inför varje sak jag ska göra, tänker jag "ska bara lägga in en sn... nä det ska jag ju inte". När jag väl gör något tänker jag "det är något jag glömt, just det ska ju lägga in... nepp, det ska jag ju inte". Sov uselt i natt, trött och seg. Hade tänkt köra ett hård intervallpass i kväll, men det blev lite blogg i sängen i stället. Men i morgon ska lungorna få känna att dom lever.

*
Min läkare hörde av sig idag. Ingen stressfraktur (hurra), men väl några riktigt inflammerade och vätskefyllda senskidor i innerfoten. Fick två alternativ: kortisonspruta och vila, eller vila och Voltaten. Vila innebär i det här fallet, ingen löpning. Är lite skeptisk mot kortisonsprutor och tänkte därför testa den sprutlösa varianten först. Löpning klarar jag mig utan ett tag.

No more svart guld

2011-10-20T20:06:00.000+01:00

Jag har inte snusat sen kl 14.05 idag. Min plan var att snusa upp den igår nyköpta snusdosan, och sedan kanske inte köpa en ny. Testledar-Frida (från dagens GIH-tester) tyckte inte att det var en bra idé. Hon tyckte att jag skulle bestämma mig för att den snus som jag tog under testet, skulle vara den sista... och den hade jag ju redan snusat. Ångest

Sedan lovade hon att hon skulle ringa och stötta mig i morgon och att jag om några veckor skulle få göra ett riktigt tröskel- och maxtest på deras nya SRM-testcykel (och därifrån få riktigt användbara träningsvärden). Jag suckade och slängde dosan i papperskorgen.

Klockan är 21:03. Jag är rastlös och det är något som fattas...

Return of the DN

2011-10-20T11:17:00.001+01:00

Det var länge sedan som DN lät någon anticyklist komma till tals, så nu var det väl dags igen.

Söderbysjön kl 10.47

Mia, jag håller med dig. Det är ju rent för jävligt att du inte i lugn och ro kan låta din hund springa löst. Och upprörande att någon blir rädd för din hund (för just din hund är väl sååå snäll, till skillnad från andra hundar). Och att det finns golfare i närheten av en golfbana... en styggelse! Och att folk ger sig ut och cyklar i ett vackert område en fin dag... minst sagt upprörande. Och att övergödda män visar sig utomhus i trikåer... Det är ju dom, och alla andra, som borde sitta hemma bakom sina persienner, och inte vara ute och störa just din fina dag.

Näe, nu åker jag till GIH och cyklar skiten ur mig. Inomhus. Bakom persienner. Bara för att inte störa Mia.

Hej magnetkamera!

2011-10-19T21:09:00.000+01:00

Magnetkameraundersökning på Executive Health idag. Sprang 15km igår för att foten skulle vara lite mör och fin inför undersökningen. Börjar för övrigt bli van vid MRT nu. Har tidigare klarat av ryggen (diagnos: Bechterews sjukdom), knä (diagnos: trasig menisk), handled (diagnos: avslitet ledband) samt huvud (diagnos: komplett galen). Får väl se vad det blir den här gången.

Slapp ligga helt i tuben den här gången eftersom det bara var högerfoten som skulle genomlysas. Fick ett par kassa hörlurar med P3 i. Maskinen (av märket Philips denna gång) lät ännu mer än vad jag kom ihåg senast. Jag somnade som en stock. 35 minuter senare blev jag störd av den lilla sköterskan. På fredag ringer farbror doktorn och ger mig domen; stressfraktur, senskideinflammation eller något annat junk. Löpningen klarar jag mig utan ett tag, men cyklingen skulle verkligen svida.

En av Philips sämsta ljudanläggningar någonsin.

I går åkte jag bil till Enköping (jobb över dagen) för första gången på nästan ett halvår och Stockholmstrafiken visade upp sig från sin allra bästa sida. Vilken ångest! Upp kl 6, åkte kl 6.45 och var i Enköping kl 8.05. Åkte från Enköping kl 15.00 och var hemma 17.05. 3 timmar och 25 minuter för att förflytta sig 18 mil. Det måste vara något slags rekord (och ändå var det inte något speciellt som hänt i trafiken, bara "mycket bilar").

I 3½ år körde jag fram och tillbaka till Enköping 4-5 dagar i veckan. Efter gårdagens tur fattar jag inte hur jag överhuvudtaget stod ut med det. Trots att det i går eftermiddag och kväll var höstens hittills sämsta väder längtade jag bara ut i luften och bort från bilköerna. Tror att känslan stavas frihet och oberoende. Aldrig mer ett jobb/uppdrag som betyder bilpendling!

Kompiscrossen - Formula Petit Ombre Race Report

2011-10-18T12:31:00.000+01:00

Banan: Start på asfalt (endast starten). Högersväng upp på grusväg uppför (förbi en parkering) följt av höger uppför en gångstig. Därefter ett stigparti på några hundra meter, lätt uppför och i princip det enda partiet på banan som erbjöd någon slags vila. Partiet avslutades med en lång nedförsbacke på rullgrus följt av en 90-graders vänstersväng - banans definitivt svåraste passage att ta i någorlunda fart. Kort bit på grusstig följt av en 90-graders högersväng ut på gräs. 2 st hopphinder, över två asfalterade vägar och fram till zick-zack-hinder. Svagt uppför på lerig grässtig (som i alla fall jag inte hade något grepp på) och sedan högersväng uppför på grusstig in i skogen. Uppförsbacke följt av lite nedför in på ridstig (tungt grus) och sedan längt denna fram till första högersvängen.

Varvet var väl ganska precis 1,24km (i alla fall enligt min Garmin) och sjukt jobbigt. Som jag nämnde ovan fanns det i princip ingenstans att "vila". Partiet från zick-zack-hindret (via ridvägen) och fram till slutet på första backen var rejält jobbigt och väl uppe på platån efter det fanns det inte något kvar i benen.

Men det gick ju att ta sig runt. Jag tog det (som vanligt) för lugnt i starten. Hittade en sedan en rygg att hålla och bet mig fast. Gick förbi en gång, men blev omkörd på nästa varv. Efter ca 15 minuter var det dags att bli varvad av dagens vinnare (som tydligen var helt överlägsen). Jag slet som ett djur under exakt hela tävlingen och lyckades hålla i ganska väl. Målet för dagen var ju att inte bli varvad allt för tidigt och att hålla Christian bakom mig, vilket funkade. Landade slutligen på en 17:e plats av 35 startande (5 DNF:are) vilket jag får vara nöjd med.

Skådeplatsen

Det hela avslutades sedan med en välförtjänt fika på ett fik vid Stora Skuggan; en ciabatta med mozzarella och parmaskinka, en chokladbiskvi och en kopp kaffe till det facila priset av 101 riksdaler. Eller avslutades… jag avslutade det hela med att i lugn takt rulla 35km hem, via Sickla, Hellasgården, Farsta och Ågesta.

På lördagen dödade jag min överkropp med rullskidorna och på söndagen dödade jag min underkropp på cykeln. En bra helg helt enkelt!

För övrigt är Kompiscrossen ett av cykelstockholms mest fotobevakade arrangemang vilket är riktigt kul! Bilder från Patrik Rising, Peter Hultman och Andreas Nyström.

Starten - notera de två lugna killarna längst bak.

Alla vackra höstbilder innehåller lite lidande

Jakt!

KÄMPA!

Fartkänsla på ridstigen

Hopp över små hinder med tung cykel och tunga ben

Ibland går det för fort.

Slutet närmar sig.

Resultatraden

Rullskidor

2011-10-15T21:37:00.000+01:00

Var ute på mitt första pass på rullskidor idag. Första intrycket: tja, det funkar väl. Lite Bambi på hal is och ovant i början. Stavisättningen funkar väl sådär, svårt att hitta bra grepp och stavarna slinter gärna lite på asfalten. Körde huvudsakligen dubbelstakning och stakning med frånskjut när det gick lite uppför. Armar och axlar kändes bra under passet, men nu så här lite senare på kvällen är det lite gele. Misstänker att jag kommer få lida av lite träningsvärk i morgon.

En man i tights går alltid hem!

Vad det gäller nedförsbackar är jag dock en jäkla mes. Gillar inte alls känslan av att inte riktigt ha kontroll över hastigheten. Planerad körning är det som gäller och bara ställen som är rekade innan, dvs. vägar utan nedförsbackar som avslutas med korsningar eller 90-graderssvängar. Farten är inte det som lockar, det får gärna gå riktigt långsamt så länge som jag får bra träning för axlar, rygg och mage. Nöjd över att jag valde lite mer trögrullade skidor.

Men så låter det nu... med några mer pass och mil i benen så kommer jag väl bli övermodig och börja köra snabbt. Känner mig själv alldeles för väl vid det här laget...

I morgon blir det Kompiscross vid Stora Skuggan. Målet blir som vanligt att inte bli varvad allt för tidigt och att spöa Christian. Vädret ser ut att bli fint.

Ber om ursäkt...

2011-10-14T22:09:00.000+01:00

...för hipster-vinkeln på min sadel i ett föregående inlägg. Det är korrigerat nu.

Rakt ska det ju vara

För övrigt var jag hos en ortoped specialiserad på fötter idag. Senskideinflammation i någon konstig sena i foten (den där högerfoten som jag gnällt om ett tag nu), eller möjligtvis en stressfraktur. Magnetkamera får avgöra. Ringde igår, kom till fotspecialist idag, MR på onsdag (kunde dock fått tid redan på måndag men fick inte plats med det i kalendern) och blir uppringd med resultat på fredag. Sjukvårdsförsäkring is the shit!

I helgen blir det premiärtur på rullskidorna på lördag. Söndag kompiscross eller en grusvägsrunda på Södertörn. Mjölksyra eller natur, det är den stora frågan.

Eftertankens kranka blekhet...

2011-10-12T22:31:00.002+01:00

Glädjen blev kortvarig, ty lika snabbt som Sverige brukar göra en plattmatch efter en heroisk insats, slog bilisterna tillbaka efter Stockholms stads satsning på cyklisterna.

Jag brukar normalt sett vara ganska lugn vid cyklingen. Visst stöter man på idioter (av alla de slag och trafiksätt) dagligen, men det brukar inte vara någon idé att hetsa upp sig. På dagens hemresa var det dock lite för mycket. Vi börjar på Sibyllegatan. Jag och en grön Lexus RX-450 svänger in från Valhallavägen samtidigt. Jag ligger före och noterar ganska snart att han ligger väldigt nära och är väldigt sugen på att köra om. Nu är det ganska trångt på Sibyllegatan, så du måste ha fritt på mötande sida för att köra om. Varje gång som han är på väg att köra om kommer det dock en bil, ett övergångsställe eller rödljus. Vi saktar in, och sedan accelererar jag snabbare och ligger före. Lexusen kryper upp mot mitt bakhjul, planerar omkörning, men hinner inte om.

Jag verkligen ser för mitt inre öga hur den medelålders mannan i bilen sitter och svär: "#&!%, här har jag köpt en SUV för 600 tuss (minst) och så kommer jag inte snabbare fram än en cykel... jävla cyklist. Fåniga kläder har han också.". Vad jag inte förstår är varför han prompt skall köra om? På Sibyllegatan kan du inte köra mer än några hundra meter innan det tar stopp igen. Vanligtvis går det snabbare som cyklist än som bil, eftersom cykeln accelererar snabbare (de första metrarna) och dessutom kan köra förbi köerna. Men det är uppenbarligen väldigt provocerande för vissa.

Körde du en sådan här söderut på Sibyllegatan vid 17-tiden idag? I så fall - FUCK YOU!

Dansen fortsätter fram till Östermalstorg. Nu har den feta gubben tröttnat (vet inte om det är så, men jag misstänker det) och precis vid busshållplatsen bränner han förbi mig, med flera centimeter tillgodo och precis vid en stor jäkla vattenpöl som blöter ner mig. Vad han har missat är att det ett övergångsställe direkt efter busshållplatsen och direkt efter det att han kört om mig måste han tvärnita. Eftersom han svänger in lite framför mig (och direkt mot trottoarkanten) så har han dessutom effektivt eliminerat hela min planerade bromsstäcka inför övergångsstället. Jag tvärnitar också och lyckas precis stanna innan jag kör in i honom. Klappar till bakrutan men får ingen respons (självklart tonade rutor).

Sedan drar han, ignorerar människorna vid nästa övergångsställe och fortsätter. Jag kommer ikapp och upp jämsides vid Dramaten (han fick rött vid korsningen efter Östermalmstorg). Han tittar demonstrativt bort och accelererar hårt. Suck...

Sedan fortsätter det:

Vid Bukowskis svänger en parkerad bil rätt ut på cykelvägen - tvärnit
På Skeppsbron svänger en taxi rätt över cykelbanan utan att blinka - tvärnit
Vid Slussen stannar två cyklister tvärt i höger (sväng)fil på cykelbanan - tvärnit
Vid Mariatorget bränner en bil (föraren pratade i mobiltelefon och tittade rak framåt) rakt ner från "Horngatspuckeln" och in på Hornsgatan - tvärnit
På Swedenborgsgatan kör en bil rätt fram, men ändrar sig i sista sekund och svänger tvärt höger utan att blinka - tvärnit
Vid Södra station går en SMS:ande flicka rätt ut i gatan - tvärnit (och hon märker ingenting)
På Skanstullsbron tycker en vinglig herre att han helt plötsligt ska hålla till vänster, trots att han inte ska köra om, eller möter någon fotgängare - tvärnit

Några incidenter per dag får man räkna med. Men idag var det f-n i mig lite för mycket. Och var har jag gjort idag? Jo, jag har faktiskt varit en helt exemplarisk cyklist; visat tecken, stannat och släppt förbi fotgängare, stannat och lämnat företräde när reglerna påbjuder det, hållt så långt till höger som det bara går, etc. Har faktiskt inte brutit en millimeter mot lagen idag. Men det är tydligen inte tillräckligt...

Sprang av mig lite aggressioner (på ett väldigt lugnt och sansat sätt) när jag kom hem.

Plötsligt händer det!

2011-10-12T15:10:00.000+01:00

...och nu åsyftar jag faktiskt inte gårdagens stora glädjeämne: Sverige-Holland*, utan det faktum att det i pressen idag finns en god nyhet för cyklister, samt även en vettigt skriven krönika.

1 miljard kronor läggs på cykelsatsningar fram till 2018. Äntligen har politikerna fattat att nästan 25% av alla transporter i Stockholm till jobbet sker på cykel och att cykelnätet i Stockholm är hopplöst eftersatt. Nu får vi bara hoppas att inte alla pengar läggs på att renovera befintliga cykelbanor, utan att faktiskt krafttag läggs på säkerhet och framkomlighet:

Öka säkerheten genom att separera gång- cykel och biltrafik.
Bredda och separera de mest använda genomfartsstråken (typ Skeppsbron, Slussen-Tegelbacken, etc.)
Tydligare märkning av cykelbanor, cykelboxar och cykelöverfarter (både färg och infällt ljus fungerar)
Se till att snöröjning/lövrensning/grussopning av centrala cykelstråk fungerar klockrent.
Se till att alla ljussystem (framför allt utanför stan) reagerar automatiskt på cyklister.
M.m.

En glad cyklist!

Ett "cykeldirektorat efter dansk modell inrättas". Hoppsan! Hoppas bara att det får lite mer att säga till om än nuvarande "cykelansvarig" verkar ha haft. I november ska Stockholms nya cykelplan vara klar. Jag är spänd av förväntan.

Utöver det publicerar även SvD en osedvanligt klarsynt kolumn. Denna gång av en medelålders kvinna, som cyklar själv och inte gömmer sig bakom något skägg, eller bakom ratten på en överdimensionerad SUV.

DN offrar en hel mening på satsningen. Men så är ju DN inte direkt känt för att älska cyklister heller.

* Men "Plötsligt händer det" passar nog väldigt bra in på det svenska landslaget. En gång, typ vart femte år, gör landslaget en totalgjuten insats. En sådan där match som får en att tro på alla möjliga guld och triumfer. En sån där match som är så oväntad, så klockrent genomförd och som får dig att sitta med ett fånigt leende på läpparna hela kvällen efteråt. Det gäller att inte missa dom matcherna. Senast det hände tror jag var EM-kvalmatchen mot Spanien 2006. Att de matcherna sedan brukar följas av en oavgjord match mot typ Färöarna är en helt annan sak.

Fråga Middleman

2011-10-11T22:38:00.000+01:00

Det kom ett mail till mig:

Hej Middleman!
Du verkar ju vara haj på det här med cykling. Nu är det så att jag ska köpa ett par rullskidor och stavar. Eftersom jag cyklar in till stan och jobbet undrar jag om det möjligtvis går att frakta hem dessa prylar på cykeln?

Mvh /Villrådig

Hej kära Villrådig. Visst går det alldeles utmärkt. Som av en slump var det precis var jag själv gjorde idag. Självklart passade jag på att föreviga det hela på kort också. Notera att om du sätter stavspetsarna bakåt så slipper du även efterhängsna hjulsugare. Lycka till!

Och hur blir det med klassikern då?

2011-10-11T09:30:00.001+01:00

Ett av målen under 2011 var att köra igenom klassikern. Tyvärr sprack det redan under det första delmomentet; Engelbrektsrundan och Öppet Spår försvann båda i ett feberlikt influensatöcken. Men efter det har det väl flutit på utan större mankemang. Bortsett från en ganska seg period efter influensan och lite krångel med hälsenan har jag kunna träna på ganska bra under säsongen.

Hittills har jag avverkat:
Vätternrundan: 8:38:00
Vansbrosimningen: 1:04:03
Lidingöloppet: 2:46:38
Sammanlagd tid: 12:28:41

Kör jag Öppet Spår (nästa år) under 7:31:19 kommer jag alltså att ha klarat klassikern på under 20 timmar. 7:30 är nog ett väldigt rimligt mål, kanske i underkant. 10:57 är förvisso min notering från 2010, men jag tror mig ha blivit i betydligt bättre fysiskt skick sedan dess. Dessutom klämde jag ju Hornbergsloppets 42km på 3:04 i år, utan att ha fokuserat särskilt mycket på skidåkningen. Tror faktiskt att det till viss del är cyklingen som givit mig en betydligt bättre core-styrka och därmed möjlighet till bättre stakning. Vem vet, om skidåkningen och träningen fungerar bra kanske till och med 6:31 och under 19h är möjligt.

När jag i början av 2010 läste lite om just klassikern så lästa jag bland annat om en herre i 40-årsåldern (som såg väldigt vältränad ut) i SATS Magasin som precis kört klart klassikern på under 24 timmar. Nu (då) hade hans PT satt upp ett betydligt "tuffare mål" - klassikern under 21h. När jag läste det då tyckte jag att det verkade mycket imponerande och svårt. Nu, 1½ år senare har jag en väldigt god möjlighet att själv köra under 20h och tycker väl kanske inte att det är så jättemärkvärdigt. Perspektiven förändras.

Å andra sidan har jag ju gjort en hyfsad resa sedan de där 10:57 (eller vad det nu var) på Vasaloppet första gången. VR-tiden förbättrades med nästan 2:30 i år och tiderna på Vansbro och Lidingöloppet är väl helt okej. Problemet med att göra ett riktigt bra resultat på Klassikern är väl just det att kräver ganska fokuserad träning i olika tidsskeden. Träning som dessutom är ganska olika.

Låt oss säga att jag nu klarar 6:31 och kommer in på under 19h sammanlagt. Vad skulle jag då kunna göra för att förbättra det hela? Tja, sub8 på VR är väl rimligt (och även målet för nästa år). Simning är inte min kopp av te, men låt oss säga 15min snabbare. Lidingöloppet, kanske sub2:30. VR kan jag lösa med samman mängd cykelträning som jag kört i år. För simningen krävs det mest att jag kommer igång (vilket egentligen också är ett måste om jag ska köra en IM på riktigt). Att kapa tid på LL är dock betydligt mer tidskrävande och skulle även göra de sena sommar- och höstloppet på cykel betydligt svårare att genomföra på ett vettigt sätt.

Triatleter in action!

Om allt ovan skulle funka, och om jag dessutom skulle kunna köra VL på 6:30 igen, skulle jag alltså kunna komma ner under 18h. Men jag kommer nog inte att göra det på ett tag. Klassikerträning och satsning blir helt enkelt för splittrat sett över hela säsongen. Nä, IM-triathlon senast 2013 och därefter full fokus på cykling och löpning är nog det som gäller just nu.

Bröllopsuppehåll i helgen

2011-10-09T13:25:00.001+01:00

Inte mycket nytt i helgen, varken på bloggfronten eller på träningsfronten. Sitter just nu på tåget på väg hem från Växjö nu efter att ha varit på en god väns bröllop. En mycket trevlig tillställning, som dock tyvärr innebär att exakt hela helgen försvinner - till förmån för god mat, vin och dans, vilket man kanske måste unna sig ibland. En god middag och rikliga mängder med gott vin kan ibland faktiskt slå en episkt geggig crossrunda. Tro det eller ej.

Det fina är att tiden på tåget gått åt till att lägga upp en träningsplan för nästa år. Har kommit så pass långt att loppen för nästa år är inlagda (åtminstone de som jag känner till just nu) och att periodiseringen är lagd därefter. F.n. är det Öppet Spår, Vätternrundan, Jubileumsmaran, Cykelvasan och Stockholm Triathlon som gäller. Utöver det lite mindre tävlingar och lopp (löpning, längdskidor och cykel). Om jag nu inte får ett ryck och anmäler mig till Kalmar redan nästa år… men då behöver nog träningsupplägget justeras.

Målet för säsongen blir 500 träningstimmar exklusive jobbpendlingen (landar på ca 400h i år). Mitt största problem just nu är fortfarande att klämma in den där jäkla simningen någonstans. Vet att jag borde, men känner mig totalt omotiverad till att ta tag i det. Men det är väl som med allt annat, det gäller bara att komma igång.

I kväll måste jag nog ut och springa av mig lite mat och vin. I morgon går första passet på trainern. Lätta 5*4-intervaller står på schemat.

Nerkulle

2011-10-07T20:25:00.000+01:00

Nämen hörreni... man kanske skulle börja med lite Downhill? Det är väl inte försent vid 38 års ålder? Makalösa filmer som den här blir man ju i alla fall lite sugen av. Tack Öijer för tipset, kvällen är räddad!

<p>&amp;lt;/center&amp;gt;</p>

Trainer HQ

2011-10-06T21:53:00.001+01:00

Trainer HQ uppsatt i fulrummet (dvs. det rummet som blev över i kåken). Nytt för i år är VR-interfacet till Tacx Flow , Edge 500:an, PowerTap-hjulet bak och att det står en dator som kan vara behjälplig med filmer, kraftgrafer eller annat kul. Observera även det svenska inslaget i färgerna på däcken. Stilpolisen gråter blod.

VO2-max - I'm gonna kick your ass this winter!

Lite respekt måste man väl ändå visa...

2011-10-06T19:17:00.002+01:00

Frugan har tvättat mina merinoullstrumpor från Rapha och mina kompressionsstrumpor i 60 grader. Hade det inte varit för att det var jag som tömde maskinen när den var klar hade de säkert åkt in i tumlaren också.

Nu är det krig hemma...

Sådana här bråkar man inte med!

Lindingöloppet 2011 - Race Report

2011-10-06T10:16:00.000+01:00

Nu lämnar vi journalistskäggen ett tag och kör egovinkeln istället. Här kommer den utlovade långa RR:en från Lidingöloppet

Pre-race
Natten innan loppet drömde jag att jag körde en Ironman. Vet inte riktigt var jag var, men jag tror att det var i Kalmar. Simningen hade gått över förväntan och cyklingen var precis avklarad. När jag skulle ge mig ut på löpning så slogs jag av tanken: "Men ska jag verkligen ge mig ut och köra en mara nu när jag ska springa Lidingöloppet i morgon". Sedan resonerade jag lite med mig själv i drömmen: "Hmm, men en Ironman ska jag ju köra tidigast nästa år, alltså borde det här vara en dröm. Och Lidingöloppet är ju på riktigt. Alltså borde det ju inte spela någon roll om jag kör klart i drömmen. Eller…". Sedan vaknade jag.

Gick upp klockan 9 och åt en relativt stadig frukost. Planen var att inte äta något mer innan själva loppet. Gjorde mitt bästa för att undvika fibrer och ev. gasbildande ämnen eftersom jag vet att jag har en känslig mage när det gäller löpning. Min kontrollerande och pedantiska sida hade självklart sett till att jag plockat fram all utrustning dagen innan. Klippte tånaglarna, smörjde in fötterna med Försvarets hudsalva och klädde på mig. Satsade på att bara ta med mig överdragskläder och sköta dusch och eftervård när jag kom hem.

Sedan rullade familjen iväg på cyklarna till Gullmarsplan. Två tunnelbanor senare mötte vi upp Ketil (som också skulle springa), Ville, Erik och Lovisa vid Ropsten. Efter att ha väntat ett tag på att få plats i en buss kom vi ut till Lidingövallen vid 12.15, 45min till start.

Här lämnade jag och Ketil familjerna och gav oss iväg till starten. Vädret var alldeles utmärkt. Pga. en massa människor tog det lite längre tid att ta oss till starten än vad vi trott. Väl framme ägnade vi oss åt att sätta på chip och nummerlappar. Hittade sedan efter lite trängsel vår fålla, gjorde oss av med påsarna med överdragskläder och ställde oss bland dom sista i startgruppen.

När ska jag egentligen lära mig att komma i tid till startfållan? Det är ju inte direkt första gången som jag står absolut sist i en start grupp. Borde ha lärt mig värdet av att komma i tid någon gång i alla fall…

Pigga och fräscha med barnen innan start

Loppet
13.00 gick kanonskottet och vi var iväg. Jag och Ketil startade i samma grupp, men hade inga egentliga planer på om vi skulle springa ihop eller inte. Nu blev det så att vi höll ihop och snackade en del under de första kilometrarna. Sedan tyckte jag att det gick lite väl långsamt och såg att det faktiskt fanns möjlighet att springa om lite på vänstersidan, så jag började plocka lite löpare. När jag vände mig om nästa gång var Ketil borta.

Sedan var det bara att springa. Fram till första vätskekontrollen var det tjockt och långsamt. Det var ganska frustrerande att vara pigg i benen, springa på ett relativt lättlöpt parti, men inte kunna springa i eget tempo. Omlöpningarna fick ske med små korta ruscher, ofta hoppandes över någon sten eller rot vid sidan av spåret. Första 5km gick på 6:01 min/km i snitt, dvs. långt över både måltempo och komforttempo. Tanken som slog mig då var att om det skulle fortsätta på det sättet så skulle det vara svårt att klara sig under 3 timmar. Kilometer 6 och 7 gick på samma sätt. Sedan släppte det!

Uppförsbacke - ovanligt!

Äntligen kunde jag löpa i eget tempo. Km 6-10 gick med 5:20 i snitt och första milen landade på 56:45. Normalt sett springar jag 10km platt på runt 50 min i komforttempo. Så jämfört med det, trots backarna, så är det ju ganska långsamt. Vid 10km fick jag mig ett energipaket från Enervits langningsstation. För övrigt höll jag mig till vatten eftersom Powerrade inte funkar så bra med min mage.

Efter svängen runt Kyrkviken (och de första 15km som gick på 1:23:04) och bar det av i ett betydligt jobbigare parti. Många korta upp- och nedförsbackar gjorde att det var svårt att hålla tempo. Låg nu på kilometertider runt 5:30. När jag passerade Grönsta Gärde och ut på sista 10km var jag lite småseg i benen. Men publiktrycket runt sista stationen och ytterligare en Enervitlangning gjorde att det flöt på. När jag passerade 21km insåg jag dessutom att jag skrev personlig historia; längsta löpsträckan innan var ju en halvmara (Göteborgsvarvet). Bara en sådan sak.

Andra milen gick på 54:14 och jag började nu återigen tro att måltiden 2:45 var inom räckhåll. Sista milen var dock ganska jobbig. Km 20-25 gick på strax över 5:40 i tempo (inte platt någonstans) och sedan kom den mytomspunna Abborrbacken. Och den gick väl an. Gick några steg där det var som brantast, men höll för övrigt igång och sprang om många människor. Sprang för övrigt om sammanlagt 492 löpare under hela loppet (och omsprungen av 42 st), exklusive personer i min startgrupp, enligt http://www.galla.se/lidingoloppet/.

Trött? Inte ett dugg!

Efter Abborrbacken slog jag till med loppets 3:e snabbaste km på 5:06, mer utför än uppför där alltså. Växeldrog sedan med en löpare fram till Karins backe, vid 28km. Då brakade det till på två sätt på samma gång. Halvvägs upp i backen så bytte en löpare spår mitt framför mig och jag var tvungen att stanna till och ta några gåsteg. Då slog krampen till i vänster insida lår direkt. Samtidigt som jag stannade kände jag också att magen började göra uppror. Jag stod stilla i några sekunder och skakade lite på låret och försökte sedan få igång löpsteget igen. Efter några hundra meter släppte krampen och jag kunde börja springa ordentligt. Tittade på klockan och såg att 2:45 nu (efter det korta stoppet) definitivt var utom räckhåll.

Men man måste ju självklart avsluta i stil. Efter Karins backe går det huvudsakligen nedför och jag sprang på så fort som benen klarade av att bära mig. Avslutade med loppets snabbaste km (4:48) och sprang med höjda händer över mållinjen. Tyvärr missade fru och dotter det eminenta fototillfället eftersom dom uppenbarligen tittade åt något annat håll trots bra platser vid målgången. Dock har jag har hittat "köpebilder" på marathon-photos.com och kan ju inte direkt påstå att jag ser så jäkla glamorös ut vid målgången. Snarare ganska lite halvt lidande. Sista milen gick dock på 55:28, dvs. mer än en minut snabbare än den första.

Post-race
Stelheten och krampkänningarna infann sig snabbt efter det att mållinjen passerats. Jag var glad att det fanns funktionärer som hjälpte till med att ta av tidtagningschipet från skon. Jag högg en dricka och begav mig raskt till första bästa bajamaja. Efter utfört värv var lite svårt att ta sig upp eftersom låren nu börjat protestera ordentligt. Jag försökte få tag på Anna via telefon, men som vanligt var nätet totalt överbelastat och det var stört omöjligt att få tag på något. Gick därför iväg till väskutlämningen och hoppades på att familjen skulle tänka ungefär samma sak.

Jag hittade min påse med överdragskläder och gjorde ett tappert försök att byta till ett par torra tights. Det gick inte. Sittandes på gräsmattan med löpartightsen neddragna till anklarna, och med en löparjacka som täckte mina privata delar, gav jag upp. Jag kunde helt enkelt inte böja mig tillräckligt långt fram för att få av mig tightsen utan att låren krampade. Accepterade nederlaget och lyckades få på mig de torra tightsen över de blöta. Hittade ett tält med lite bullar och vatten och vätande sedan vid Ketils påse. Snart hörde jag en överlycklig liten röst som ropade "Pappa!". Lycka!

Medaljerade och kanske något tröttare än innan loppet. Observera att jag lyckats med att visa upp Crafts logga på inte mindre än 3 ställen på min kropp. Borde jag inte bli sponsrad istället för att köpa deras kläder?

Det tog sin lilla tid att sedan ta sig hemåt. Kön till bussarna var väldigt lång och trafiken var klart underdimensionerad. Väl framme i Ropsten var det bara att konstatera att SL inte tänkte heller eftersom ingen extra trafik var insatt. När vi senare kom till Gullmarsplan stapplade jag ganska rejält. Bävade lite för hur det skulle bli att sätta mig på cykeln. Det var inte helt trivialt att få benet över ramen och sadeln, men när jag väl började trampa gick det alldeles utmärkt. Det slutliga beviset på att det riktigt är samma muskler i benen som aktiveras vid löpning och cykling alltså.

Väl hemma öppnade jag en pilser och gled (nåja, inte fullt så graciöst) ner i ett varmt bubbelbad.

Summering
Överlag tycker jag nog inte att det var överdrivet jobbigt. Det är klart att Abborrbacken var väldigt brant och lång, men känslan att "det här går inte, jag bryter" infann sig aldrig. Det som var jobbigt avseende backarna, är ju främst att det är så pass många. Inte platt på många ställen inte

Så här i efterhand är jag nog faktiskt ganska nöjd. Jag placerade mig på den övre halvan, plats 4083 av 11996 fullföljande i M30 (resultat enligt Neptron, Resultatjakt verkar räkna lite annorlunda). Jag sprang så gott som hela vägen. Jag höll ett väldigt konsistent tempo, en differens på 19 sekunder mellan första och sista 15km, vilket borde innebära att jag disponerat krafterna väl (och tog väldigt många placeringar under andra halvan av loppet). Jag var självklart mör och stel i benen några dagar efteråt, men absolut inte knäckt. Vädret var perfekt och banan väldigt rolig att springa. Förmodligen hade jag kunnat knäcka 2:45 utan problem om det inte hade varit för trängseln i början. Tror att jag lätt hade kunnat kapa 3-4 minuter på den sträckan utan att för den delen varit tröttare på slutet än vad jag var nu.

Kommer jag göra det igen? Kanske, förmodligen inte nästa år, men lite längre fram kanske. Problemet är väl mest att jag vill göra saker ordentligt. Ska jag springa LL igen vill jag verkligen få ordentlig löpträning innan och se till att jag gör ett ännu bättre resultat (typ under 2:30). Och det tar ju faktiskt viss tid och kommer det t.ex. att inkräkta på cyklingen. Vi får väl se. Jag kommer inte att springa ett LL bara för att ska göras.

Kul var det i alla fall. Men jag är definitivt mer cyklist än löpare.

Team Rynkeby 2012

2011-10-05T10:10:00.000+01:00

Jag har sökt, har du? Kolla även Team Rynkebys site.

Arbetet med Team Rynkeby 2012 har börjat och nästa år kommer det att vara med 4 lag från Sverige – 2 från Stockholmsområdet och 2 från södra Sverige, där Malmö troligtvis blir ett av dem.

Kaptener för stockholmslagen är Toni Brandenhoff och Krister Ledberg.

Jag kommer från Rynkebys sida ansvara för projektet och agera koordinator för de svenska teamen och se till att samarbetet fungerar så bra som möjligt.

Är du sugen på att medverka? Även om du inte vill vara med att cykla så behöver vi engagerade personer i serviceteamet och hjälp med att hitta sponsorer, sprida information och nu i första skedet värva nya teammedlemmar etc. 2012:års cyklar ska vara beställda senast 1 november så det är bråttom att få teamen på plats.

Om du är intresserad av att cykla eller vara involverad på annat sätt, anmäl ditt intresse och vad du kan hjälpa till med snarast till: johan.dorfh@arlafoods.com.

Har du vänner och kanske släktingar som vill vara med? Be dem skicka sin intresseanmälan till till mig innehållande kontaktuppgifter, ålder, varför man vill vara med och vad man kan bidra med.

Vi kommer hålla ett informationsmöte den 17 oktober kl. 17.30 på Lindhagensgatan 126. Ni som anmäler intresse för 2012 är givetvis mycket välkomna då.

Vi svarar givetvis gärna på eventuella frågor.

Med vänliga hälsningar

Krister, Toni och Johan

Johan Dorfh
Rynkeby Foods
Arla Foods CNOSE
Office: +46 8 789 50 44
Cell: +46 766 26 29 04
E-Mail: johan.dorfh@arlafoods.com

Ytterligare fånigheter

2011-10-04T08:16:00.001+01:00

När man trodde att journalistskäggen helt tagit över fånighetskontot så kommer detta: en elektronisk cigarett, eller "E-cigarette" som dom kallar det. Kommer Apple möjligtvis att lansera en iCig idag?

Titta så glad den lättklädda kvinnan är över SuperSmokerClubs nya Power Cigarette!

Det kanske är ett gammalt koncept, men jag har i alla fall inte varit medveten om dess existens förrän nu. Konceptet verkar också rättfärdiga en tillbakagång till 50-talets cigarettreklam - det är coolt, sofistikerat och häftigt att röka. I alla fall en e-cigarett.

Ytterligare ett skägg skrider till verket

2011-10-03T08:21:00.003+01:00

Fredrik Virtanen, numera även han i journalistiskt korrekt helskägg, spyr galla i lördagens Aftonblad. Efter en lång karriär som medioker nöjesjournalist och självutnämnd trendguru (hu att hamna på Virtanens ute-lista) har han nu äntligen börjat få nosa på finrummet och skriva på ledarsidan.

Även Fredrik faller in i den journalistiska andan att berätta sanningen, dvs. upplysa oss, den icke journalistiskt grävande pöbeln, om hur det ligger till. Uttryck som "Så är det. Ingen, varken bilist eller gångist, tycker om en cyklist.", "I takt med allt fler cyklister kommer den siffran att stiga vidare." (ang. DN:s artikel om IF:s staistik, det finns även en bra replik ang "Safety in numbers" här) och "De cyklar fort och ignorerar trafikregler som är självklara för bilister. De är vettvillingar." ökar verkligen trovärdigheten i krönikan.

"Själv avskyr jag cyklister enbart av privata skäl. Jag är rädd för dem. Jag ogillar att de försöker köra ihjäl mig och mina barn.". Generaliseringar är ett kraftfullt verktyg som ofta används inom journalismen. Det verkar dessutom vara helt politiskt korrekt att använda dessa så länge länge som det handlar om icke-etniska grupperingar. "Själv avskyr jag araber enbart av privata skäl. Jag är rädd för dem. Jag ogillar att de försöker bomba ihjäl mig och mina barn." - det är ungefär samma generalisering, men jag tror inte att det hade platsat på en ledarsida.

Nej du Fredrik, som cyklist kan jag garantera att det inte sitter något pris på dina barns huvud. Men du verkar ha råkat ut för någon som missköter sig? Precis som jag, när jag cyklar med min dotter till skolan, ibland råkar ut för bilister som totalt ignorerar en liten 6-åring på cykel. Men jag är inte journalist (skägg har jag förvisso för närvarande) och kan inte spy galla på en ledarsida. Och jag tror faktiskt inte att alla bilister är ute efter att köra ihjäl min dotter.

Och slutklämmen är magisk även den:
"Ett införande av cykelkörkort är förstås ett omöjligt projekt, men en lag mot cyklar med fler än tre växlar i innerstadstrafik är inte orimlig. Det skulle garanterat få ner skadeantalet."
Nej Fredrik, cyklar har inga motorer... de snabbaste cyklarna har inga växlar alls. Men vad vet lilla enkla jag, det är ju du som sitter med "sanningen".